mobil_topp

Faktarutan

Birte Ekberg (född under namnet  Christophersen) och mest idrottsaktiv under namnet Hansson.
Boende i Malmö sedan mitten av 50-talet.

Född 28 mars 1924 i Danmark
Gift 1951-1957 med Hans Hansson
Gift 1974-2005 med Sture Ekberg
En son, Anders, i äktenskapet med Hans Hansson – född 1952

Meriter:

OS-sammanhang
1948    
Brons i höga hopp (för Danmark), 9:e plats Svikthopp
1956    
8:e plats höga hopp, 9:e plats 3-meters svikt
1960    
12:e plats Höga hopp

EM-sammanhang
1951    
Brons hög hopp, brons svikthopp
1954    
Silver Höga hopp, silver svikthopp
1958    
Brons Höga hopp   

1941 Birte Hansson - Danska mästarinna första gången. Året var 1941 och här kramas hon om av mor Kristine

Nordiska Mästerskap
1949    1:a svikt och Hög hopp
1951    1:a svikt och Hög hopp
1953    1:a svikt och Hög hopp
1955    1:a svikt och Hög hopp
1957    1:a Höga hopp
1961    1:a svikt och Hög hopp

1954 Birte Hansson - Birte på ett omslag från Rekordmagasinet från 50-talet. Årets Idrottskvinna 1954 är en av utmärkelserna som finns i hennes minnesarkiv.

Mer fakta

Nationella mästerskap
17 st Danska Mästerskapsstecken
40 st Svenska Mästerskapsstecken

Utmärkelser
1954 Årets idrottskvinna
1954 Stor Grabb
1958 Skånes Simförbunds guldmedalj

Klubbar
Kvindelig Idrætsforening Köpenhamn 1940-51

Stockholms Kappsimningsklubb 1951-57

Malmö Simsällskap 1957-64

1948 Birte Hansson - Birte i den danska OL-stassen 1948
1956 Birte Hansson - I svensk OS-utrustning på Melbourne-OS 1956
Denna bild publicerades i Skånes Simförbundes 75 års bok och är tagen 2013. Boken om Birthe kom på danska 1949.

Olympisk i två länder - Birthe Hansson simhopperska

Ibland blir mötet med människan starkare än arbetsuppgiften man skall ställas inför. Att möta Birte Hansson (ursprungligen. Christophersen – numera Ekberg) är som att möta en positivt laddat kärnkraftverk på två ben och med 90 år på nacken. Omtumlande.

Birte Hansson är en i en lång kedja av svenska medborgare som har tagit olympiska medaljer i simhopp. Närmare tretton stycken idrottare – från Hjalmar Johansson 1908 och Greta Johansson 1912 – har tagit medaljer på de olympiska spelen. Grejen med Birte Hansson är att hon inte var svensk medborgare när hon tog sin medalj – året 1948.

Birte kom till vårt i land från vårt grannland Danmark som olympisk medaljör. Då hette hon Birte Christophersen och hade massor med intressanta möten och resor i sin ryggsäck – redan då. De har inte blivit färre sedan hon konverterat till Sverige och ett svenskt medborgarskap.  

Birte Hansson har hon kallats i Sverige – när vi har behandlat hennes som idrottskvinna. Detta som föregångare till Ulrika Knape som ”first string” inom simhoppningen i Sverige.  Ekberg – ja det namnet gifte hon till sig efter idrottskarriär och har kunnat njuta av en relativ anonymitet i och med detta och verkligen trivts med denna.

Karriärens peak - OS-bronset i London 1948
Första hoppet från en trampolin - i Hobro 1933. Första hoppet från en trampolin - i Hobro 1933.

I år så har hon fyllt 90 år. Fortfarande med en spänst i kropp och knopp - men med synskärpan något nedsatt.

Birte med massor av år inom idrotten – sprider fortfarande sina visdomar och sitt engagemang när det gäller motion och vikten om att röra sig. Hon lever som och lär skall sägas.

Hon bor numera på Victoria Park i Malmö - vid kanten av kalkbrotten i på Limhamn. Ett boende som hon har haft sedan det byggdes runt 2005 och hon var en av de första hyresgästerna. ”Bättre än så här kan man inte ha det. Allt in på knuten med bassänger inne och ute, boule, putting green, tennisbana och en vidunderligt skön trädgård. Så här önskar jag att alla skulle få bo” – säger hon när hon visar mig omkring i sitt hems närmaste omgivning.

500 meter i bassängen inleder dagen. Numera färdas hon vågrätt i bassängen - simmandes. Alltid – hoppandet är en svunnen epok. Under vinternhalvåret i inomhusbassängen men under sommaren – då mitt möte Birte ägde rum – är det naturligtvis utebassängen som gäller.

Mycket aktiviteter. Möten med människor, bridgespel på kvällarna - gärna mycket bridge. Det är en aktiv kvinna som möter mig.

1944 Birte Hansson - Livet som simhoppare var många gånger tufft. Här en uppvisning i Amager hamn på nyårsdagen 1944.
1948 Birte Hansson - På väg hem från OS gratuleras Birte av fartygskaptenen för sin OS-medalj. 1948 Birte Hansson - På väg hem från OS gratuleras Birte av fartygskaptenen för sin OS-medalj.

Men historien om Birte är inte bara en historia om en idrottskvinna. Det är också historien om en kvinna som skiftade land mitt i sin idrottskarriär, historien om en ensamstående mamma och berättelsen om en kvinna som verkligen tog chansen att se sig om i världen med hjälp av sin idrott.

Detta i en tid som var helt annorlunda en den globaliserade värld som möter oss idag. Birtes start av vuxenlivet sammanföll med krigsslutet. Då fanns det ett oändligt behov och en stor nyfikenhet att se sig omkring i världen men möjligheterna var inte i närheten av det som bjuds nu på 2000-talet. Men idrotten skulle hjälpa danska Birte på vägen.
Låt oss försöka greppa den här historien från början. Birte föddes i Köpenhamn den 28 mars 1924. Pappa var snickaren Christian Christophersen och mamman Kristine Nielsen. Idrotten kom inte med modersmjölken. Det idrottsliga påbrået var noll. Men som enda barn i familjen fick Birte hela vägen support för sitt engagemang i gymnastiken och simhoppningen.

Gymnastiken var av truppmodell. Truppgympan var stor i Danmark under och direkt efter kriget liksom den var i vårt land. Mycket övningar med boll och enligt en modell som bl.a. representeras av Malmöflickorna och Idlaflickorna i Sverige.

Första kontakten med simhopp fick Birte när hon som 11-åring var ute och badade i Hobro 1935. Det var första gången hon vågade sig ned från 3 meters svikten.  Upp hade hon kommit ett antal gånger tidigare men ned – det var första gången den sommardagen 1935.

 

1956 Birte Hansson - Birte som svensk medborgare på OS i Melbourne 1956.
Birthe Hansson vid uppvisning i Casablanca 1950 Birthe Hansson vid uppvisning i Casablanca 1950

Den gången med benen först.  Vad hon då inte visste – var att hon tretton år senare skulle hon nå sin idrottsliga peak med bronsmedaljen vid London-OS 1948. Gymnastiken  var det som tog de första idrottsliga greppen på Birte. Gymnastiken är som en råd tråd för generationer av simhoppare. Tidig fostran som  leder till färdigheter i simhopp. Massor av simhoppare har gått den vägen.
Inspiration och träningsstimulans fick Birte i sin egen idrottsförening – som hette ”Kvindelig Idrætsforening” Detta var en utbrytarförening från Köpenhamns Kvinnliga Gymnastikförening.  Kvindelig Idrætsforening bildades 1906 för att tiillvarata elitidrotten inom grenarna gymnastik och simidrott. Det lyckades man med så pass bra att 1920 i Antwerpen tog  Stefanie Fryland Clausen dubbla OS-guld i simhopp och 1948 skulle medaljskörden utökas. Föreningen levde fram på 80-talet som gymnastik och simförening men en ny sektion tog över kommandot, handbollen och sedan dess har handbollen blivit allenarådande i föreningen, nu  under namnet Ajax Köpenhamn. Men tillbaka till den ursprungliga Kvindelig Idrætsforening.

 Klubben hade redan 1938 fått en Europamästarinna i simhopp, Inge Beeken. Inge var specialist på höga hopp och detta inspirerade naturligtvis den tre år yngre Birte att träna mer. Första segern över vännen och kollegan Inge Beeken kom i februari 1941 - tre år efter att simhoppskarriären hade startat. Det var stort och Birte hamnade för första gången på omslaget på danska Idrottsbladet. Det första av sjutton danska mästerskapsguld var bärgat.  Birte och Inge skulle följas åt under många år – inte minst fram till OS-finalerna i London 1948.

Åren strax innan kriget och framöver var dansk simnings första guldålder. Simmerskor som Inge Sörensen och Ragnhild Hvegner dominerade i Europa och simhoppare fanns det gott om i Danmark. Internationellt fick man ju inte ut speciellt mycket av detta under det andra världskriget. Svenska paralleller eller exempel  till detta var bl.a. simmaren Björn Borg som under de sista åren på 30-talet var världens ledande frisimmare på distans men enbart fick med sig två EM-guld hem till prishyllan i Norrköping när det gäller internationella titlar.

 Men både Birte och klubbkamraten Inge Beeken lyckades hålla i sin träning under krigsåren och bägge deltog i det första Olympiska Spelen efter kriget i London 1948. Mycket tack vare en engagerad kvinnlig tränare Ellen Margete Kirel som drev sina adepter i Kvinnlig Idrottsförening framåt och lade ned massor av energi och tid – med lyckat resultat.

1946 så avslutade Birte sin utbildning till gymnastiklärare i hemstaden Köpenhamn och därmed fanns det en hel värld som låg öppen för henne. Under den här perioden blev det mycket simhopp men också gymnastik och långa resor till USA och Kanada men också till andra länder på den amerikanska kontinenten. Kuba och México fanns på reseprogrammet under de här åren. Totalt omfattade turnéerna fjorton månader och man visade upp sig i 44 delstater. Efter hemkomsten skrevs det också en bok om Birte – Springet ud i verlden – som berättade om det myckna turnerandet på den amerikanska kontinenten.
 

Inför London 1948 så hade det gått bra träningsmässigt och det fanns chanser till en framskjuten placering. Så gick tankarna hos Birte halvåret innan spelen i London. Men att det skulle räcka ändå upp på prispallen – det hade hon inte förväntat sig. Segrarinnan på hög hopp i London Vicky Draves, USA slutade på 68.87poäng, tvåan Patsy Elsener 66,28 och Birte som sagt trea med 66.04. Tätt om de två senare medaljer med andra ord.
Simhoppningen under de olympiska spelen 1948 avgjordes i Empire Pool – den första simarenan inomhus under OS-historien. Arenan byggdes senare om och idag kallas den Wembley Arena och hyste bl.a. badmintontävlingarna av OS 2012.

Stilstudie på Birthe vid en uppvisning i Casablanca 1949

Guldet bara två poäng iväg. ”Har det inte grämt dig att du aldrig nådde ända fram den gången” frågar jag Birte.

 ”Nej !” svarar hon. ”Jag satte dit alla hoppen, missade ingenting och har aldrig grämt mig över att det var så nära. Det kunde gått hur som helst. Men medaljen i London har varit värdefull i hela livet och betyder fortfarande mycket. Ja den finns med varje dag”.
Efter de olympiska tävlingarna i London fortsatte turnélivet. Birte hade träffat goda vänner från Frankrike och kom att stanna under drygt ett halvår. Tävlingar och uppvisningar med bl.a. goda vännen Europamästarinnan Mady Moreau. Turerna i Frankrike omfattade också uppvisningar i Casablanca, Marocco och Dakar i Senegal. Inget betalt men allting fritt, det var parollen. Med dagens synsätt helt obegripligt, naturligtvis - men så var det då.
”Första gången jag fick något betalt för mitt simhoppskunnande var faktiskt i Sverige. Vid en uppvisning i Österbybruk i Uppland fick jag 30:-. Detta var i mitten av 50-talet och jag blev verkligen överraskad” berättar Birte.

Efter kriget och efter OS blev kontakten med Sverige allt starkare. Ja så stark att hon träffade en svensk man och tycke uppstod. Det var den svenske simhopparen och pistolskytten Hans Hansson som Birte föll för.
Paret gifte sig 1951 och året efter  fick man sonen Anders. Äktenskapet varade till 1957 – då flyttade Birte från Stockholm och till Malmö - bl.a. för att komma lite närmare sina släktingar i Danmark.

Efter några år som ensamstående mamma träffade Birte sin andra man. Sture Ekberg i Malmö. Sture hade simbakgrund som polospelare i Simklubben Ran och 1974 gifte man sig. Paret levde sedan tillsammans fram till Stures död 2005.
Hur var det att flytta till Sverige direkt efter kriget – frågar jag. ”Jo det skall jag säga dig – det var inte lätt att komma till Stockholms som danska 1951. Det var ju några år efter kriget och när folk ville vara elaka så tog dom mig för tyska. Det var inte alltid så kul. Men mina första år – som gymnastiklärare i Stockholm var intressanta. Jag gick mycket på så kallade springvik och lärde mig massor. Ett andra universitet helt enkelt. Organisationen för gymnastiklärarna i Stockholm var suverän”.

Idrottskarriären fortsatte i Sverige. Sjutton danska mästerskapsguld fick adderat  fyrtio av samma valör i Sverige. Sammanlagt 57 nationella mästerskapsmedaljer av ädlaste valör. Vill man grotta ned sig i statistik så är det bara namnen Alshammar, Holmertz och Frölander bland simmarna och Ulrika Knape och dotter Anna Lindberg som har fler SM-guld i simsporterna än Birte Hansson.

Det blev ytterligare två OS-starter. 1952 räknas inte in i det -  för då var Birte gravid med sonen Anders men både 1956 och 1960 representerade hon Sverige i olympiska sammanhang. Den internationella medaljskörden bärgades i EM-sammanhang. 1951, 1954 och 1958 blev det sammanlagt fem EM-medaljer i valörerna silver och brons.
På de Nordiska Mästerskapen, NM var stort under 40 och 50-talet rensade Birte rent under åren 1949-1961. Sex NM-tävlingar gav elva av tolv möjliga guld.  Årets Idrottskvinna 1954 visar också på vilken kvalitet hennes idrottskarriär nådde.

Idrottskarriären tillbringades i Stockholms KK under Stockholmsperioden av livet. När hon sedan förflyttade sig söderut så var det Malmö Simsällskap som blev hennes förening. Karriären sträcktes ut med lite konstgjord andning till 1964. Men många år efter detta så gjordes det avstamp på 1 meters, 3 meters svikten eller 5 / 7,5 meters trampolinerna på Simhallsbadet.

”När jag kom till Malmö fortsatte min yrkeskarriär i skolan. Tio år på Latinskolan och sedan sjutton år på Petri-skolan. Jag gick i pension 1989. Då var jag 65 år. Synd tyckte jag då. Jag var inte mogen att sluta  - jag hade en hel del kvar att ge tyckte jag. Men sedan har det blivit massor med fritid. Stort hus i Limhamn och massor med golf har jag fyllt livet med”.
”När man byggde Victoria Park vid Kalkbrottet sålde jag huset och flyttade hit. Jag bor verkligen bra. Här träffar man folk och kan umgås. Spela bridge, simma och verkligen ”hygge sig”. Kontakten med gamla vänner har jag naturligtvis. I sommar kommer det en gäng danska simhoppare hit och hälsar på. Ett gäng ungdomar runt 75 år som jag har kontakt med.”

Denna skandinav på två ben - henne måste man ju fråga om hon fortfarande är danska eller numera räknar sig som svenska – efter att ha bott i detta landet i 60 år. ”Jag är svenska” säger hon med all tydlighet. ”Jag skall berätta för dig varför! När jag skulle fylla 90 år så hade jag bestämt mig för hur jag skulle vara klädd. Men en väninna till mig tog upp frågan och hon tyckte annorlunda. Du skall ha på dig detta istället, sa hon. Jag gav med mig och gjorde som hon sa. Det hade jag aldrig gjort som danska. Se där hur alla år i det här landet har format mig. Jag är svenska nu. Jag tänker på svenska  - så jag är totalt integrerad i det svenska samhället.

Ett möte med en idrottlegend som man kan leva på ett bra tag !