2016-12-16
Idag så dyker det ner en ny text här på sidan. Birger simmarflickor. Det är ett kapitel ur Skånsk Idrottshistorisk årsbok som finns i textsamlingen under rubriken texter. Men här är en direktlänk till denna -klick

Fler texter av denna typ hittar du överst på sidan under - ja helt enkelt "Texter"

2016-12-05 Yes eller no!!!

Någon gång tillbaka i den grå ungdomen, ja i slutet på 60-talet – längtade vi efter TV-reklam. I USA fanns denna fantastiska, attraktiva, framtidsdanande och coola produkt - men inte hemma i Sverige.
Men vi fick uppleva den också ute i Europa – i länder som – bl.a Tyskland och Holland. Vi tyckte att, om vi bara får den så kommer allt att förändras. Systemet skall sprängas och allt, ja allt kommer att bli bättre.

På 80-talet började vi att få njuta av detta framtida lyckorrus. Då kom reklamen via kanaler som sände den från andra länder men riktades mot en svensk publik. På 90-talet blev den godkänd att sändas från marknätet i vårt land. Ja närmare bestämt den 2 mars 1992 då Sverige blev det sista landet i Europa som fick, just marksänd kommersiell TV.
Vad har hänt sedan dess? Ja, det har inte blivit bättre. Vissa kanaler kan hantera reklamen, andra kan det inte. Hur har reklamen utvecklats? Tja, under 90-talet ansågs svenska reklamproducenter som ledande i Europa, Idag då? Då har dessa producenter tappat glöden och producerar på samma låga nivå som alla andra länder.

Lågvattnet då. Var hittar man det? Jo, det finns i i det som egentligen var TV-reklamen vagga, reklam får såpa och tvål. Idag är det diskmedlet  som har tagit såpans roll. Man får kalla kårar när den dubbade pappan i Yes-reklamen säger ”Klart grabben skall ha diskmedel” – dessutom på myndig, dryg skånska eller barnet som vill ha en Yes-flaska ”för att bygga en rymdraket”. Vem f-n bygger rymdraketer av Yes-flaskor? 2016. Egentligen borde man bojkotta Yes och köpa något mer vattenblandat diskmedel.

Andra dubbade reklamfilmer handlar om tyskt godis. Där en stackars farmor eller farfar skall plocka fram gammeldags karameller när barnbarnen kommer på besök. Osynkade läppar skall få oss att köpa detta kvitto på familjär mysighet. Nej fy f-n!!!

Ett tredje exempel är dammsugare som antingen suger så mycket att allt kan sugas in i dessa monster alternativt att de är så tysta att man kan smyga omkring hemma utan att alla tigrar som glider omkring vardagsrummet störs av dammsugaren. Jag är scheptisk eller vad Stefan Sauk sa i den där TV-serien, för länge sedan.

2016-11-15 Som att ta livet av en god vän.....

Rubriken ovan kan kanske anses som något bisarr. Men det hela är egentligen något åt det hållet. Men vi tar det från början.....

1966 simmades Sum-Sim riksfinal i Gävle. Det gjorde den många gånger under 60-talet. Jag var med många gånger och eftersom under den här perioden också JSM-klasserna ingick i Sum-Sim så blev det många besök i Gävle. Det här utspelar sig när jag kom dit som 14-åring - 1966 och skulle simma 200m bröstsim. Det gick bra och jag var klart nöjd med resultatet och medaljen bärgades. Någon mer gren simmade jag inte och lagkapper förekom inte på den tiden. Så jag var klar efter dag ett.

Men det var det som kom på kvällen, några timmar efter loppet som skulle jag skulle bli ett avgörande steg i mitt liv.  I dag, den 15 november är det exakt 50 år sedan händelsen och visst skulle man vilja haft den ogjord....

Lördagkvällarna på Sum-Sim under de här åren innebar att det var en s.k. kamratfest. Buss till Folkets Park eller Blå fältet som jag tror att det hette i Gävle. Hur det nu kunde hänga samman. Folkets Park var ju en röd arbetarföreteelse och i arbetarstaden Gävle så kanske det inte skulle hetat Blå Fältet... jaja, jag kan ha fel.

Varje år bjöds dessutom på ett popband i toppklass på dessa fester. Åtminstone  efter den bedömningen vi gjorde då!  Vill minnas att det 1964 hade varit Hep Stars och då 1966 var det Jönköpingsbandet Caretakers. Banden hade bildats redan 1959 men just det här året så fick man sin stora hit. "Til the end of the World". En sång på allas läppar just under den här tiden av året.

När man kom till Sum-Sim det året - 1966 så hade man ju tagit ett rejält steg in i tonåren och med det hörde ju en del bus. Något som hörde till detta bus var att testa snus. Just den där kvällen fick jag min jungfrusnus. Den var av typen Gävle snus och det rankades som en av de allra starkaste snussorterna i landet. Inga problem. Visst skulle man klara av detta. In med snusen. Ute på dansgolvet för att komma så nära det uppträdande bandet som möjligt och livet lekte. Men efter några minuter var det något som inte var som vanligt. Det snurrade till lite. Några sugningar ner mot magtrakten. Slog bort de här tankarna men de kom tillbaka. Kanske skulle jag lämna min plats där långt fram i publikhavet? Nja. Men till sista blev jag därtill nödd och tvungen. Bakåt i publikhavet, trångt, varmt och svårt att komma fram.

Tiden gick allt snabbare och behovet ökade alltmer. Till sista så rusade jag genom folkhavet och blicken på toalettdörren riktades. Jo lite ostadigt men dock. In på toan och som ett streck in i ett toabås. Det gick ju som det gick. Inte bra....

Efter detta så återkom jag till konserten som inget hade hänt och redan någon dag senare provade jag snusning en andra gång. Med ihärdigt arbete och en viss envishet lyckades man till slut överbrygga det otäcka och jag blev en snusare. 47 år senare, dvs 2013 stoppade jag undan snuset med nikotin och övergick till det sk. fusksnuset - Onico. Nyttigt och tom. med en tillsats av fluor.  Då hade General, Grovsnus, Röda Lacket, Svensk Export och många andra nikotinsorter passerat revy.

Idag är det 50 år sedan det där i Gävle hände och det är dags att slänga  snuset på soptippen. Cirka 15000 snusdosor med en snusvikt på 360 kg och 450,000 till 500,000 kronor fattigare. Nu är det dags att växa upp.

Om det är det dummaste man gjort i livet. Tja. Det är väl bara förnamnet.
Om det nu är någon yngre förmåga som kommer till eftertanke om detta - kanske nyligen har startat med snus och kanske tycker att den där gubbens text fick mig ändå att lägga ned/fundera på att lägga ned snusandet - kommer ingen att bli lyckligare än jag.
Sätt pris på klokheten.

2016-10-13 Jaques Werup är död.
1981 skrev Jaques Werup - "Hemstaden". En banbrytande skildring av staden Malmö. Jag har läst den minst tio gånger och fascineras varje gång med vilken känsla han beskriver sin födelsestad.Humorn och skrönorna från boken kommer att berättas länge än. På något sätt så öppnade han mina ögon för hur vacker den här staden är i all sin brokighet. Igår dog Werup - en av de största personligheterna som den här staden har haft. Får du chansen att läsa Hemstaden eller "Swiss made" som kom så tidigt som 1975 - så kommer du att upptäcka en del av det författarskap som Werup förfogade över och var en mästare på.

2016-10-13
Jämlik idrott = idrott på lika villkor?

SvT har just nu korta inslag om hur jämlik idrotten är i Sverige eller kanske istället hur ojämlik idrotten är.

Naturligtvis är det bollsporterna som är i fokus. Där är idrotten mest ojämlik och kräver därmed också mest dissekering. Nu kanske SvT belysning av ämnet är lovvärt - fast det känns som om man borrar lika djupt i ämnet som om det skulle vara en vattenpöl.

Exempel som dragits upp den senaste veckan är tex. att bara en klubb i fotbollsallsvenskan har både dam och herrepresentation - Djurgården. Bra av och för Djurgården. Av damallsvenskans 12 lag är 8 unika damsatsningar utan herrlag, 3 av lagen har herrlag på lägre nivå och som sagt bara 1 av lagen - Djurgården har dubbla allsvenska lag.

Däremot finns det andra kopplingar mellan allsvenska klubbar på herrsidan och damklubbar. Ett av dessa exempel är i Malmö. Malmö FF var duktiga på både herrsidan och damsidan före 2007. Då tyckte herrsidan att damsektionen skulle bära sina egna kostnader och blev mer eller mindre utslängda från gemenskapen i det himmelsblå. Föreningen ombildades (damsektionen alltså) till det som kom att heta LDB Fc efter namnet på den storsponsor som tog klubben under sina vingar. Senare kom klubben att heta FC Rosengård (år 2013) och det är det namnet man nu verkar under.

Det som förvånar väldigt är att Malmö kommun i det läget att damerna blev utslängda år 2007 - inte satte hårt mot hårt och tog en diskussion med MFF om att dra in de kommunala bidragen för föreningen. Att bara slänga ut damerna på det sätt som gjordes var mycket upprörande. Det är DÄR någonstans som verktyget för att få idrotten jämlik finns. I de kommunala och föralldel också statliga bidragen.

Under åren som har gått har kravet växt inom Malmö FF att damsektionen skulle komma tillbaka. När vi kommer till årsmötet 2016 har den politiska galgen lockat fram MFF styrelse att understödja denna åtgärd och under årsmötet i år så beslöts att man skulle återinföra damfotbollen i MFF. Det beslöts dock att det skulle ske i form av flickfotboll och att ett representationslag för damer inte skulle formeras. Förslaget om införandet av flickfotboll antogs med röstsiffrorna 253-146 (63%-37%). Man kan stillsamt tänka på hur de 37% tänkte.....

Så här ser det ut på många ställen i landet. Damsektionen kommer på undantag och herrarna prioriteras. Vi har läst om det i Örnsköldsvik bl.a. och när det gäller hockey.

Är det då så att det alltid måste vara idrott på helt lika villkor för att idrotten skall vara jämlik? Nej kanske inte. Skulle Malmö FF inom en femårsperiod få ett representationslag för damer så hade man kanske inte behövt
spela på Swedbank Stadion. Detta av praktiska och ekonomiska skäl. Där kan kvalitén och behovet prövas för att verksamheten skall fungera optimalt. Man behöver inte för 50/50 in absurdum för att det skall vara jämlikt. Logiskt tänkande får komma i första hand.

Vi som verkar inom simningen ser ju den jämställda idrotten som ett absolut krav. Fast också inom vår sfär finns det vita fläckar eller svarta om ni vill. Hur stort är engagemanget för damvattenpolo i landet? Där finns mycket för simidrotten att vakna upp inom.
Konstsimmet kan någon vitsare dra fram. Jo det förekommer. I Sverige också. Fast ännu så länge är det i ett format som inte bör omfattas av jämlikhetstanken. Men vi kan ha fel. De första konstsimmarna inom ramen för den moderna idrottens framväxt var herrar så det kanske inte skall skrattas bort helt. Men ännu så länge har just den delen av den jämlika idrotten långt att vandra.

Nej skall jämlik idrott diskuteras - så skall idrottens representanter som inte låter dam/flickidrotten att verka - ställas till svars men också bidragsgivande institutioner i samhället, kommun och stat. Då kan vi få en idrottspolitisk intressant debatt i frågan.

2016-10-13 Sim-SM står för dörren
Ett vanligt grepp i modern sportjournalistik är att intervjua andra sportjournalister. Mästerskapssidans Bosse Hultén har valt att gå ett steg vidare i den här typen av journalistik och valt att intervjua sig själv - inför SM 2016 i Stockholm.



Bosse frågar
Varför detta epokgörande grepp?
Bosse svarar
Tja, det är väl så att då kanske man får de bästa frågorna och förhoppningsvis de bästa svaren också?
Bosse frågar
Tror du verkligen att läsarna uppskattar det här greppet?
Bosse svarar
Det får man hoppas. Men man kan aldrig veta exakt.....
Bosse frågar
Du har varit på en del SM genom tiderna!
Bosse svarar
Ja faktiskt. Det här i Stockholm är nr 98 i ordningen. Då har jag räknat, inne och ute-SM. Inte JSM och andra ungdoms-SM liknande tävlingar.
Bosse frågar
Det var inte illa! Då har du kanske ett och annat minne från alla tävlingarna? Men först frågan - "Är det lika kul fortfarande"?
Bosse svarar
Många minnen är det……  Jo det är nästan lika roligt fortfarande. Faktiskt. Jag har varit på SM i många olika skepnader. Som simmare, som tränare, som speaker och som skribent. Plus några till, kan jag tänka. Genom att skifta roller så håller man uppe intresset. Men det är alltid egentligen det samma som man lockas av och letar efter!
Bosse frågar
Vad är det då?
Bosse svarar
Jo det där överraskande resultatet. Genombrottet. Ytterbanesimmaren som håller. Den jämna lagkappen. Gränser skall brytas. Ja det är mycket man längtar efter.
Bosse frågar
Kan du berätta om några roliga minnen som du har med dig då från alla de här 98:a SM-tävlingarna.
Bosse svarar
Jag, det skall jag göra. Men jag tar bara med de rumsrena.....
Bosse frågar
Vilket var det första stora minnet?
Bosse svarar
Från SM i Helsingborg 1966. De svart/vita simmarna. Man kanske skall förtydliga det. TV var i svart/vitt då och på något sätt så minns man det också i svart/vitt. Lester Eriksson, Janne Lundin var de stora på herrsidan då. Det var ungdomens idoler.
Bosse frågar
Då var du inte gammal?
Bosse svarar
Nej 14 år - och det var det första SM-tävlingarna jag såg.
Bosse frågar
Mer då....
Bosse svarar
Sedan minns man ju naturligtvis alla mästerskapen som man deltog i som simmare. Det var kul att kunna följa en av de stora inom simningen, Gunnar Larsson, som klubbkompis. Det hände mycket runt gänget i Malmö som man minns. Sen minns jag också mitt sista inne-SM, 1972, när alla engagerade sig i Gary Andersson när han skulle slå svenskt rekord på 1500m fritt. Minnesrikt.
Bosse frågar
Under tränaråren då?
Bosse svarar
Ja man minns ju alla simmare som fanns i klubbarna man tränade. Dessa minnen har en speciell plats men utanför egna klubben så minns jag SM- Göteborg 1976. Anders Norlings 200m bröstsim var en milstolpe. SM i Malmö 1978 när Baron, Arvidsson, Pelle  Holmertz, Söderlund, Lejdström var på väg mot toppen, var ett annat SM man minns eller rättare sagt åren runt dessa. Då höll SM hög klass.
Bosse frågar
Under senare år. Det där var ju länge sedan.....
Bosse svarar
Mycket av det som skett runt Frölander, Alshammar och naturligtvis Sjöström är ju också starka minnen. Stefan Persson under 15 minuters lopp på 1500m fritt minns man. Speciellt roliga att få genomlida som speaker. Just långlappen om de är bra kvalitet är kanske de roligaste. Det kan man längta efter. Men så samma gång kan långloppen vara urbota trista om de är av låg kvalitet.
Bosse frågar
Udda minnen....?
Bosse svarar
Jag minns ett försökspass i Malmö 1986. Det var första gången jag var speaker. Fem svenska rekord på samma pass, tror jag det var. När man knäckte en startpall på försöken i Mölndal 1986. Man har samma startpallar kvar idag! Ja det finns mycket att ösa fram och ur.
Bosse frågar
Mer då.....
Bosse svarar
Nej det får nog vänta till memoarerna. Där kommer de saftliga avslöjanden.
Bosse frågar
Hur ser du SM i år?
Bosse svarar
Jag följer de första två dagarna från hemmaplan. Måste tyvärr göra så. Sedan ser jag söndag till tisdag på plats.
Bosse frågar
Speciella förhoppningar i år?
Bosse svarar
Nu vill man ju gärna se herrarna på 100 och 200m fritt ta ett steg till. Carlsen, Eliasson, Victor J och andra skall förhoppningsvis hitta tider att sortera ner i facket under 1.46. Talangen finns ju. Det skall bli kul. Sedan hoppas man ju också att det kommer någon tjejraket och dyker upp, Varför inte Junevik från Falun. Hon är intressant och många andra.
Bosse frågar
Hoppas att du får se vad du vill.
Bosse svarar
Ja det hoppas jag. Sedan vill man naturligtvis att alla som har tid kommer till Eriksdalsbadet, gör det. Söndag kväll med finalerna 17.30 är ju en bra träfftid för de som inte har varit på simning på några år att dyka upp. Träffas och snacka med gamla simmarkompisar. Det önskar jag och andra. Vi ses.

2016-09-27
Malmö i topp

Så här kan man tänka: Man vaknar upp denna morgon. Dvs en tisdag i september 2016. Husorganet Sydsvenskan har noterat att Malmö FF leder fotbollsallsvenskan,bespottade Malmö IF som har gått på knäna sedan mitten av 90-talet leder det som numera heter SHL -(fö. ett jävla trams - vad är det för fel på Elitserien i hockey) och Malmö HK vars föregångare IFK Malmö vann handbollsallsvenskan 1974 men nu 40 år senare leder Elitserien i Handboll (om det heter så nu?)
När sedan Malmö FF har stora skadeproblem och leder Allsvenskan i fotboll mest för att Djurgården fått någon form av lidnersk knäpp och av någon anledning har hittat målet och gör det när man möter Norrköping. Ja då kan man konstatera att - JO Malmö toppar dessa tre serier. Nu!. Något att glädjas åt. Sedan kan man likt en gnällbältesfigur tycka - Ja idag så - men i mörrån då...."
Nej det är inte det livet går ut på. Gläd dig idag. I morgon kan det vara försent. Sen vet ju alla som håller på fotboll, att, i Sverige är det som med tyska landslaget - MFF vinner ändå till slut och en gång var 40 år kan vi lyckas i handboll. Kanske tom. spöar uppkomlingarna i K-stad och hockey då. Jag tror att alla i detta idrottsland unnar Percy Nilsson en hockeyframgång i hans ishall även om han själv inte styr laget längre. Så mycket han har gett krydda åt staden Malmö och åt sporten ishockey - hade han varit värd en stor hockeyframgång.

2016-08-16
Mer om OS nu och sen !

När OS arrangerades år 1900 så sköt man på levande duvor. Inte lätt att hantera. Efter dessa mästerskap övergick man till att använda lerduvor. Kanske inte lika äkta men som sagt mer hanterbart. Det fanns fler pikanta insatser. Segraren på maraton 1904 liftade med en lastbil och blev därför diskad. Några löpare försvann under andra maratonlopp - Stockholms-OS 1912 har exempel på detta. Idag är det annorlunda. Mer på allvar. Mer seriöst. Inte det utrymmet för misslyckande.

Kostnaden för varje OS-start är skyhög. När man skickar ett lag till OS är det förknippat med jättekostnader. Visst kan vi tycka att ett fotbollslag vars stab kan bestå av 10 personer runt de 16 spelarna skall leva upp till de krav som vi ställer idag. Herrlaget i fotboll från Sverige under OS - blev till slut mer skämt än allvar. 50 spelare som bestals på OS-upplevelsen av sina klubbar bara för att man behövde dem i en eller två allsvenska omgångar - gjorde att man tappade intresset helst. Därför är det härligt att se och läsa om den känslan för det olympiska - som Henrik Stensson visade i Rio. Tillgänglig, positiv och en mycket bra ambassadör för sin idrott.

Sedan var det andra svenska idrottare som fick åka med trots att man inte klarade kvalet för att ta sig dit. En av dem var Therese Alshammar. Hon har stort förtroende hos landslagsledningen och hos SOK. Det tog henne till OS. Men väl i OS så klarade hon också av det vi hade trott om henne. Tog sig till OS-semifinal. Godkänt.

En annan som inte gjorde kvalet men ändå fick åka med var Sanna Kallur. Hon tog sig vidare på någon form av nostalgikvot. Väl på OS så gjorde hon ett häcklopp som inledningsvis såg bra ut men sedan blev det inget mer.
Femma i sitt försöksheat och hon kunde inte ta sig vidare på tid, heller. Fem hundradelar saknades. Tveksamt om hon skulle varit med? Hjärtat och då tror jag att man talar för alla idrottsintresserade - ville ju att hon skulle finnas med. Men att hon skulle ha något göra med utgången av 100m häck var det nog ingen som trodde. Men kanske skall vi ha med idrottare som kvoteras in på nostalgifaktorn. Hellre en friidrottare på N-faktorn än ett helt bollandslag som är ett skämt. Kanske borde fotbollsförbundet haft mer självbevarelsedrift och tackat nej istället. När sedan fotbollen är en ungdomsturnering med alla spelare utom tre – födda 1993 eller senare – blir det inte bättre.

Mike Phelps presskonferens efter OS var intressant. Intressant hur han resonerade om sin OS-start 2016. Hur han ”ville bli klar med simningen” och det av egen kraft och på egna villkor. Mycket känslor och mycket kloka tankar av tiderna bäste. 25 guld. Ofattbart. Man kan jämföra det med George Eyser, hans landsmann som också var framgångsrik. I gymnastik. Året var 1896 och han tog sex medaljer på samma dag. Skillnaden med honom var att han hade träben.

Olika förutsättningar, olika resultat. OS intresserar de flesta av oss.
Nästa gång är det i Tokyo. Viasat har inte sändningsvatalet då. Det är kanske därför man inte har orkat göra den totala researchen när det att rekrytera kommentatorer till sina sändningar. Kvaliteten på dessa spretar. Kan man lugnt säga.

Kommunistledare Sjöstedt ryter om att all skall kunna se OS. På sitt lantställe hade han inte OS på TV-menyn dock gick gratis-TV att få in. Men eftersom han har antenn - så kanske han hade haft råd med Boxer med  TV3/10 – för sin riksdagsmannalön.

SvT kommer inte att sända OS förrän tidigast 2026. Fram till dess är det Discovery/Eurosport som har avtalen. Detta får man leva med det närmaste decenniet. Att OS-intresset har gått ned sedan senast, dvs. London 2012, beror mer på sändningstiderna än på kanaltillhörigheten. Finaler mitt i natten är bara för de mest nördiga, helt enkelt.

2020 kommer prime-time i Tokyo –19.00, motsvara 12.00 i Sverige. Det betyder att simfinalerna kommer att gå mellan 1200-1400. Däremot blir det tuffare att följa försöken. Dessa kommer att gå mellan 0200-05.00.
Denna information om du redan nu vill planera dessa dagar i juli 2020. Start 24 juli och avslut på sim-OS den 31 juli. Kanske lite väl tidigt att lägga in i Outlooken….?

2016-08-05 Olympiska Spel

Hur mycket vibrerar det inte runt de orden. Ända sedan man var en "liden påg" som det heter på skånska, har man haft nästintill fjärilar i magen, när det har börjat närma sig. De första spelen som undertecknad har något som helst minne av var OS i Rom 1960. Den gången var det mycket friidrott som lockade. Löpare som USA:s Wilma Rudolph och Tyskland Armin Hary, dominerade sprintlöpningen och det var just dessa som lockade mest. Den gången. Men man minns också en svartvit stockholmska som hette Jane – som tog sig fram i en mjölkliknande förteelse som de kallade vatten. Så såg det i alla fall ut på teven som hade blivit två år gammal och kostade en förmögenhet för farsan.

Olympiska spelen som följde på Rom - var Tokyo 1964. Sverige hade då en simboom. Det hade varit mycket landskamper, sexnationers och som mellanlägg had Birger Buhre skrikit om en voltvändning, den där gången 1962 i Leipzig. Simboomen hade startat under OS-1960 med Silver-Jane, Cederqvist i spetsen. Stockholmsdominansen den gången var stor och mycket var upprullat runt de unga Neptun-tjejrna med Ann- Christine Hagberg i spetsen. Men det blev inte mycket i medaljväg den här gången. Har en klippbok kvar sedan de selen och jag minns att någon rubriksättare kallade simhallen i Tokyo "Tårarnas hus" pg.a av alla tårar över spilld mjölk som levererats där av unga flickor.

1968 var man mer initierad. En simmare och en tränare från den egna träningsgruppen fanns med i Mexiko -68. Mest snack om höghöjd och fortfarande var det gamla krafter som styrde i svensk simning. Detta ändrades en aning då mellanspelet EM 1970 gav ett avstamp mot ett av de bästa OS:en som Sverige gjort, nämligen det 1972. Minns själv när jag satt på sommarjobbet på utebadet i Malmö och följde Gunnar Larssons seger på 400m medley. Tårarana rann nedför kinderna och de nya arbetskompisrana undrade nog vad det var katten släpat in.

1976 hade luften gått ur svensk simning igen. Pär Arvidsson var hoppet men det var ett spel för tidigt. 1980 i Moskva blev något helt annat. De tävlingarna blev bättre än vad det skulle blivit om det inte hade varit en bojkott. Men vi fick flera simmare som skrev in sig i den riktigt stora historieboken. Pär Arvidsson, Bengt Baron och Pelle Holmertz inte minst. Vi skall dock inte glömma Per ”Senan” Johansson som tillhör de riktigt stora och kanske inte har fått den uppskattning han förtjänade. Sedan tog vi också en medalj på damsida med lagkappen. Hejaheja.

1984 fick några av simmarna från 1980 också med sig ett mästerskap ytterligare. Per Johansson tog ännu en medalj och så blev det en lagkappsmedalj. Kanske var just det mästerskapet det jag var längst ifrån mentalt. Just då, fanns det mer i livet än just simning, på semestern.

1988 hade jag spetsat till simintresset igen. Hade kört igång med att vara SM-speaker två år innan och det betyder att man var tvungen att spotta upp sig och hänga med. 1988 blev OS-starten för Anders Holmertz som skulle hålla på ytterligare två spel. Han borde blivit tidernas bäste svenska simolympier genom tiderna - men välplanerade frukostar i andra länder satte stopp för detta.. Hans insatser 1992 i Barcelona var förnämliga och personligen nådde jag min livs peak i hälsning när jag tog Nelson Mandela i hand. Bara för att sekunderna efteråt tryckas undan av hans livvakter. Minnevärt för mig men förmodligen inte för Mandela. OS -92 var en stor upplevelse trots 25000 militärer på plats i Barcelona. Många sköna minnen från tiden i den katalanska huvudstaden.

1996 var ett sådant OS som var lite svårt att följa eftersom det låg i USA. Nästkommande OS 2000,2004, 2008 och 2012 har varit väldigt täta känslomässigt eftersom jag har kommenterat dem i Eurosport.
Minns mest resultaten från 2000 i Sydney, så klart. Det var då vi senast tog medaljer. Men jag minns också 2008 och 2012 speciellt eftersom jag fick nöjet att kommentera invigningen på Eurosport. Men off the records fanns det massor med fler galna storys att berätta om detta.

De där små historierna som skedde bakom ridån - men det får bli vid ett senare tillfälle. Nu är det fokus på OS 2016. ViaSat har avtalet i TV och det betyder att vi på Eurosport inte får chansen att vara med den här gången.

Vi önskar alla Viasattare lycka till med jobbet. Eurosport och Discovery kommer tillbaka med OS 2018-20-22-24. Till dig som skall se det hela.

Simningen onlinekommenterar jag på www.masterskapssidan.se. Där hittar du det mesta om tävlingarna i simning. Ha gärna det som en bas för ditt OS-kollande.. På lördag går vi in i bubblan. Häng med!
 

2016-06-01 Sista passet med gänget

Den 30 maj 2016 så gjorde jag mitt sista pass som simtränare för MKK Masters. Lite sorgligt kanske men det var dags att plocka in en ny tränare - efter 12 år - så kan man kanske känna sig lite utsliten i sin roll. Det kom kanske som en överraskning för många och det kom en del kommentarer på vår Facebooksida. Många mycket vänliga kommentarer som man gärna vill spara och varför inte göra det här.....

Dags för tränarskifte i MKK-Masters.

Nils-Christian Olsson
Tack för allt ditt engagemang genom åren Bosse! Lycka till i ditt nya liv!

Anna Lohmann
Nääää, fick en klump i halsen nu. Så sorgligt. Du är ju masterssimning för mig (och Bengan också förstås). Du är en mästare på att få ihop gruppen och en stor inspiratör. Du kan väl vara med på tävlingar i varje fall. Lämna en liten öppning, please!!!

Margreet Aanstoot
Awww nej! Kommer att sakna dig! Tack för all inspiration och ovärderlig hjälp!
Tyvärr är jag fortfarande i London men jag skickar dig en stor kram härifrån!

Natta Larsson
Näääää!! Bo Hulten: Du har varit en klippa för Masters simning i MKK! Ditt brinnande engagemang för simning i allmänhet och masterssimning i synnerhet har inte bara motiverat människor av olika bakgrund, intresse, familjesituation och träningsbakgrund att cykla/köra/gå till träningarna på måndagskvällarna i rusk och vind för att bli coachade och pushade av dig för att träna hårdare och bättre! Jag är säker på att alla i mastersgruppen i MKK kommer att sakna dig! Stående ovationer och kramar till dig Bosse. Och lycka till i ditt nya liv! Nu har du ju å andra sidan massor av tid att börja simma själv... så vi ses i plurret!=)

My Persson
Kan inte mer än att hålla med föregående talare! Du kommer vara saknad Bosse!!

Jenni Svensson
Det är utan tvekan dagens tråkigaste nyhet.

Malin Svensson
Håller med
 
Cordelia Bracht
Oh NOOOOOOOOOO..!
 
Sofia Borglin
Nej vad tråkigt! Jag kan inte vara där och säga hej då ikväll, så önskar dig all lycka! Och tack för att du framhävt det vackraste simsättet av dem alla

Johanna Feldtman
Nej vad tråkigt!  Kommer att sakna dig!!!Tappade precis all motivation! Du har varit en inspirations- och motivationskälla! Alltid roliga pass och trevliga pratstunder om allt!

Göran Hedbys
Bra jobbat Bosse, varit med dig sedan start. Tack för denna tiden, ses i något annat sammanhang!!

Thomas Brorson
Tack för allt Bosse.
 
Stina Berggren
Nu fick jag en tår i ögonen...Tack för allt Bosse, inspiration och push. Får komma ner och köra enarmsfrisim för att en sista gång tränas av legendariska dig!
 
Marie Wilhelmsson
Tack för allt Bo Hulten!

AnnaLena Vilhelmsson
Ogilla.

Jocke Magnusson
Tråkigt
 
Magnus Wahlberg
Håller med alla här i tråden. Fint skrivet brev, hoppas precis som flera andra att det inte är riktigt så slutgiltigt. Printade ju ut förförra fredagspasset med ditt foto, bara för att få känslan.
 
Henrik Behrendorff Stiber
Tack för all inspiration och tålamod - utan dig hade jag nu fortfarande varit en soffpotatis. När det är tid att sluta, vet bara du, men ett är säkert, du blir saknad.
 
Jens-Henrik Andersson
Tråkigt! Det behövs engareade människor i vitala föreningar. Lycka till!
 
Linda Castengren
Tack för allt engagemang och roliga träningar! Jag fick verkligen tillbaka gnistan för simningen under dina pass, kommer sakna det när det blir dax att ta upp simningen igen!
 
Johanna Sundman
Tack för nöjet att få träna för dig Bosse! Lycka till!

Louise Andersson
Vad tråkigt för MKK!! Tack för allt och lycka till på nästa äventyr!
 
Bill Strömberg
Har känt dig, Bosse, sedan MKK föddes och du har ALLTID varit motivator och inspiratör för hela din omgivning. Det blir ganska stora sko att fylla för din "arvtagare" Hoppas du håller dig kvar i MKK's miljö o närhet.
Lycka till med ditt nästa projekt och stort tack för ditt otroliga engagemang genom många årtionden !!!
 
Ola Fagerstrand
Det har varit ett nöje Bosse! Tack för support och tålamod!
 
Emma Holmquist
Jag som precis började tycka masters var kul, och det är mycket tack vare ditt härliga engagemang på måndagsträningarna! Det här var inte alls kul Bosse! Du kan väl ångra dig!? Lycka till med vad det nu är du ska göra!

Henrik Walldén
Tack Bosse; mästare på att få en att frivilligt jaga livet ur sig på träningen och med osviklig blick för vilka tider man presterar (du "gissade" bara 1% ifrån min tid på 200 my) och att dela in oss i jämna lag !

Fia Stephansson Forsman
Jag vill också skriva och tacka dig Bosse för fina simår. Har varit ett sant nöje att få träna för dig och uppskattar verkligen det engagemang du haft med dig till träningarna. Sköt om dig och hoppas att vi ses igen!

Sara-Stina Tegnander
Tack för alla simpass som jag har fått vara med på! Imponerad över all tid och allt engagemang som du lagt ner på oss! Hur skulle mitt liv se ut nu, om jag inte hamnat i MKKs fina träningsgrupp!? För evigt tacksam! Kram å lycka till framöver!

...många vänliga ord och ändå lever man fortfarande.....

Den här lilla betraktelsen gjorde jag samma vecka på SIMMA.NU

Det är lite sorgligt att skiljas. Det kan man konstatera så här på fredagen när man slutat som simtränare för Masterssimmarna i Malmö - på måndagen.
Efter 12 år på kanten och med massor av simmare i vattnet, tränarledda två gånger per vecka - är det nu slut. 12 år lång var tränarkarriären den här gången. Förra omgången slutade 1986 - så det var 30 år sedan jag slutade senast om man skall vitsa till det.

Det sorgliga i sammanhanget är ju att man inte kommer att möta alla dessa härliga simmare på det sätt som man gör när man jobbar tillsammans mot ett mål. Det är ju speciellt kul  att jobba tillsammans med Masterssimmare. En helt annan grej än att träna yngre simmare. I Mastersverksamheten kommer simmaren till träning och tävling helt på eget vilja och bedrift. Det är något som alla fd. simtränare borde få uppleva.

Under de här åren har vi haft det förbaskat kul. Inte bara med träningen utan också med annat. Mycket socialt liv har funnits runt träningsgänget och det är resulterat i både det ena och det andra. Inte minst barn. Inte för egen del men andra har varit duktiga på det. Sedan har det också varit en fördel att få träffa simmare som man hade i träning på 70- och 80-talet som nu kommer tillbaka och tränar som vuxna. Snacka om utveckling. Lysande skulle Sickan sagt.

Sedan har det varit kul att jobba tillsammans med simmare som långt efter 30-årsdagen har slagit livstidspers. Då funderar man ju på "hur har de tränat tidigare?". Har motivationen varit för låg under elitkarriären, har ledningen från kanten varit felriktad, eller? Just när det gäller de här frågorna kommer vi att snacka vidare i Simpodden Hultén & Jansson inom kort. Jansson, Thomas, den före detta förbundskaptenen har ju mycket bestämda åsikter hur simmare skall tacklas i detta sammanhang. Missa inte dessa poddar!

Men som sagt, Minerva-uret från 70-talet, som under 80-talet blev ett halvuselt STT-ur eller en Cronusklocka, för att under 90-talet bli en SEIKO-klocka och under 10-talet varit en Samsung-telefon - stoppas nu undan och kommer inte att ta några tider - på ett bra tag. Men inget är ju hugget i sten. Kanske står man där en dag igen. Ha en bra helg!