Hej på dig. Du har kommit till Bosse Hultén egen hemsida. Här sparas det texter, bilder, recept och annat som man behöver hålla ordning på. Fungerar lite som min egen spargömma med andra ord. Men eftersom jag tycker det är kul att slänga ut texter och en del tyckande också - men ojämna mellanrum så hamnar det just här. Egentligen inte så ambitiöst tänk utan mer för mig själv - som sagt men du är välkommen att också ta del. Längst ned på den här sidan finns en länk om du vill skriva något.
Större bilder
Vill man ha bilderna på den här sidan i ett större format - ja då är det bara att klicka på bilderna och vips så är de lättare att se på. Magiskt helt enkelt.
Texter år 2018
(Vill du skriva en kommentar om texterna - så kan du göra det längst ned på sidan)
Texter från åren 2013-2017 och annat - kan du nå via länkarna ovan.
2018-12-18
Bilden ovan då? Ja den har verkligen inte med simning att göra men den kommer från Malmö idag. Det finns ett gatukonstkollektiv som heter Anonymouse som gör installationer som hamnar i gluggar, ventiler och andra små prång. Detta till allmän glädje. Första gången den här typen av installationer fick Instagramsidan över 10 miljoner träffar. Men så blir det kanske inte i år.....
2018-12-12 Lussevakan
Snart jul igen. Först dock en milstolpe för min generation – när vi var tonåringar. Lucia och därmed också Lussevaka. Idag är det just den 12 december. Alla luciavakors heliga dag. En festdag på 60- och 70-talet. Helt i klass med midsommarafton och nyårsafton. Var tog den vägen? Finns den egentligen kvar eller är det en kvarglömma som försvann med 68-generationen?
Det var då skolklassen samlades i någon gillestuga och det dansades till en skramlig skivspelare. Beatles, Stones, Hollies och framåt natten- allt fler tryckare som gav en hetta som fick vilken 15-åring som helst att tro att man var vuxen helt plötsligt och var tvungen att släcka törsten med drycker som inte var helt lagliga – om man fick tro våra föräldrar. En natt när man verkligen fick uppleva – natten - hela natten. Man festade så mycket man orkade för att sedan avsluta det hela med att döna hem till en stackars lärare som fick se 25 ”Villa-Franca” doftande ungdomar storma in i familjens sovrum och haspla ur sig en ”Santa Lucia-sång” som mer skrålades än sjöngs. Kvar lämnade man glitter och snöslask. Glitterbitarna borrade sig ner i golvet och försvann först vid vårstädningen i maj och slasket lade sig som en skitig rännil från sovrummet ut till hallen. 8.20 började skolan på morgonen efteråt. Man kilade snabbt hem, duschade och höll god min för att sedan snabbt pipa tillbaka till skolan. Man var en erfarenhet rikare.
Frv. Magdalena Andersson (foto Kristian Pohl/Regeringskansliet, Niklas Nord, Susanne Ackum och Jan Rippe
2018-12-12 Vi har simmat Sum-Sim
I samband med att jag årligen har skrivit på Simförbundets sida om Sum-Sims Riksfinal så har jag också snackat med olika människor om hur det var för just dem att simma Sum-Sim Riksfinaler - en tävling som betyder så mycket för unga simmare. I år fyra stycken som numera inte är mest bekanta för just sina siminsatser.
Här samling av av dessa texter som publicerades i december 2018:
Magdalena Andersson - finansminister
Idag har turen kommit till Sveriges finansminister, Magdalena Andersson, född 1967, representerande Upsala Simsällskap. Magdalena har två Sum-Sim guld bland meriterna. Tidigare personer i denna serie, Galenskaparnas Jan Rippe och Susanne Ackum hittar du längre ned på sidan.
Bosse Hultén
Låt oss ta det från början. Hur hamnade du i simsvängen?
Magdalena Andersson
Ja det var så att Upsala Simsällskap rekryterade barn i andra klass, 8-åringar och alla fick hem en ”lapp” om att börja simma. Jag tyckte det var roligt med simning och bad och nappade direkt. Vi började på gamla Centralbadet, Centan i Uppsala. Lite senare blev det att vi fortsatte på Fyrisbadet när man fått ”Bubblan” över utebassängen.
Bosse Hultén
Det var alltså inte föräldrar påverkan som fick dig att starta?
Magdalena Andersson
Nej, utan det var klubbens ”lapp” som fick mig att sätta igång. I världens äldsta idrottsförening.
Bosse Hultén
Vem var din första simtränare?
Magdalena Andersson
Det var Ewa Malmberg och hon var jättebra. Det minns jag tydligt. Sedan var det tränade jag för Christer Johansson, och sedan landade jag uppe i Elitgruppen hos Leif ”Chappe” Eriksson.
Bosse Hultén
Ryggsimmerska vad det så?
Magdalena Andersson
O nej! Jag är alldeles för liten för det. Bröstsimmerska minsann!
Bosse Hultén
Hur fort simmade du?
Magdalena Andersson
Jag kan inte säga att jag har superkoll på mina tider direkt. Strax under 2.40 på 200m bröstsim.
Bosse Hultén
Sum-Sim som står tapeten nu för unga simmare är något som minns eller?
Magdalena Andersson
Absolut. Jag vann två Sum-Sim titlar och minns det med glädje!
Bosse Hultén
Kommer du ihåg känslan att ladda upp och träna inför Sum-Sim.
Magdalena Andersson
Den minns jag tydligt! Det var den stora tävlingen som vi laddade för inför hela året. Vi var otroligt laddade och fokuserade.
Bosse Hultén
Vilket uttryck fick det hos den unga Magdalena Andersson
Magdalena Andersson
Nej - det vara bara så att jag var otroligt laddad och fokuserad när man åkte till Sum-Sim!
Bosse Hultén
Gillade du den känslan då och gillar du den känslan idag?
Magdalena Andersson
Så är det! Jag gillar utmaningar, både då och nu! Fokusering och koncentration är viktigt. Det har jag verkligen lärt mig inom idrotten. En kunskap som jag har nytta av varenda dag på jobbet.
Bosse Hultén
Kände du att du kunde hantera nervositeten som ung simmerska – den gick aldrig överstyr?
Magdalena Andersson
Nej! Inte alls. Jag var duktigt på att använda den på rätt sätt. Jag kunde verkligen fokusera och lyckades vara bäst när det gällde.
Bosse Hultén
Du var ganska ung när du slutade?
Magdalena Andersson
Ja det blev så. Ganska många i min ålder slutade nästan samtidigt. Sedan blev jag nästan enda tjejen i SM-gruppen som var kvar. Jag minns bl.a. att jag åkte som enda tjej i klubben till SM. Det betydde att gängkänslan försvann. Den där sköna känslan vi hade haft när vi var ett tjejgäng som åkte iväg.
Jag var bara 14 när jag slutade. Sen började utvecklingskurvan också plana ut i den åldern, för mig.. En del jämnåriga som kom i fatt.
Bosse Hultén
Då var det inte lika roligt?
Magdalena Andersson
Det är roligare att vinna!!! Men hade det var fler tjejer i gruppen hade jag nog fortsatt!
Bosse Hultén
Simmar du fortfarande?
Magdalena Andersson
Njaa…. Jag har haft ont i en axel ett tag så det har inte blivit så mycket simning i bassäng. Men jag simmar gärna ute och i våtdräkt.
Bosse Hultén
Jaha, Swim run?
Magdalena Andersson
Nja någonting ditåt. Fast kanske mer Swim/Walk. Simma i sjö med våtdräkt är kul.
Bosse Hultén
Har du kontakt med simningen på något annat sätt?
Magdalena Andersson
Nej så är det inte. Jag bor ju inte längre i Uppsala så Facebookkontakter är det som binder samman.
Bosse Hultén
Simmar dina barn?
Magdalena Andersson
Nej tyvärr! Har försökt men inte lyckats!
Bosse Hultén
Stort tack Magdalena!
Magdalena Andersson
Tack själv!
Niklas Nord sportreporter på SvT
Yrke: Sportjournalist på Sverige Television
Född: 1982
Simklubb: Hudiksvalls Simsällskap
Tränare: Lars Börje Hellberg
"Mitt första Sum-Sim gjorde jag i lång bana som 13-åring i Halmstad. Simmade normalt sätt 200m fjärilsim men hade kvalat in bara på 50m fjärilsim det året. Åkte hela vägen ner till Brottet i Halmstad, simmade en femtia och blev diskad. Det var surt. Fortfarande hävdar jag att det var grabben på banan bredvid mig som tjuvstartade och att man diskade fel simmare.
Mitt enda Sum-Sim inomhus var i Mölndal som 14 åring. 1996. Kvalade in på 100 och 200m fjärilsim. Jag blev top-8 på 200 och hade 2.29.45. På 100-ingen blev det 1.06.70. Jag vann regionsfinalen som det året gick i Mora och fick åka hela vägen till Riksfinalen. Åkte X2000 för första gången – var djupt imponerad. Jag var den ende simmaren som kom från Hudik hade därför egen coach med mig. Stort. Fick träffa en massa prominenta personer tyckte jag och det bär jag med mig i minnet. Var mycket nervös. Ja - supernervös helt enkelt.
Sen blev det inga fler Sum-Sim. Gjorde en start på JSM men sen blev det slut med simningen.
Jag fanns med 2010 och simmade Masters-VM i Göteborg. Gillar simning och var en riktig statistikbitare/nörd när jag var ung. Intresset sitter i. Kommenterade EM och SM i somras och förhoppningsvis blir det mer i framtiden !
Susanne Ackum - egen företagare
Nu är turen kommen till Susanne Ackum - tidigare statssekreterare i Finansdepartementet (under Anders Borg), Riksrevisor och numera egen företagare. Susanne Ackum har inte bara Sum-Sim Riks på sitt "simsamvete". Hon har dessutom nio individuella SM-guld, EM-finaler på 400 och 800m fritt samt medaljer på amerikanska mästerskapen i ryggsäcken. Så här lät det när vi snackades vid:
Bosse Hultén
Hur började det här med simning för dig Susanne?
Susanne Ackum
Vi flyttade till Norrtälje 1969 och året efter blev det simning. Vi bodde nästan tvärs över gatan till simhallen och efter en tidningsannons blev det simning istället för ridning som jag hade tänkt från början.
Bosse Hultén
Minns du din första tränare?
Susanne Ackum
Nej det minns jag inte men jag vet att han var badmästare på badet i Norrtälje och många av dessa badmänniskor var engagerade i simning då. Jag kunde simma, bara ryggsim men det räckte och jag fick vara med och träna. Minns starkt träningen på söndagarna då vi simmade på bredden av bassängen. Massor med ungar som trängdes och simmade på.
Bosse Hultén
Efter den här första kontakten med simningen – hur utvecklade den sig?
Susanne Ackum
Sen blev det simning en två gången i veckan under något år och man flyttades upp i grupperna. 1972 blev det i mer strukturerad form. Jag har ett starkt minne av ett träningspass från det året. Vår tränare var Urban Nordqvist, Ubbe kallad – han blev sedan aktiv som tränare i tennisvärlden. Han lät oss vila mitt under träningspasset när Gunnar Larsson simmade finalen på 400m medley i München och vi låg i Norrtäljebassängen och lyssnade på Gunnars guld-lopp.
Bosse Hultén
1973 var du tolv år – då var du med på Sum-Sim?
Susanne Ackum
Ja, till Sum-Sim finalerna i Borlänge 1973 kvalade jag in. Men det var med nöd och näppe. Jag var näst sist in i finalerna, simmade på en ytterbana i B-heatet på 200m ryggsim men blev sammanlagd tvåa. Det var en stor framgång och den kom tidigt.
Bosse Hultén
Vad hände sen?
Susanne Ackum
Sen rullade det på med simningen och nästa gång jag kom till Sum-Sim Riks var i Borlänge två år senare. Då stack jag ut som simmare, i Norrtälje. Var ganska ensam i gruppen att vara duktig. När vi kom till Borlänge så tog Berth Johansson tag in mina föräldrar och tyckte att ”Susanne borde ju komma till Borlänge Simsällskap. Vi har rekryterat Lars Eric Paulsson som tränare och simmare som Gunilla Lundberg, Svante Rasmusson, Mats Åke Ohlsson skall komma till klubben och där skulle ju Susanne passa in” enligt Bert.
Bosse Hultén
Då blev det Borlänge direkt?.
Susanne Ackum
Ja i stort sätt. Jag flyttade hösten -75. 14 år gammal. Inte många som flyttar hemifrån som 14-åringar. Jag bodde inneboende de första åren i Borlänge sedan flyttade mina föräldrar också dit.
Bosse Hultén
Det var verkligen tidigt? Rena barnarovet skulle man säga i dessa dagar?
Susanne Ackum
Nej, jag upplevde inte att det var så märkligt. Mer naturligt bara och det fungerade bra. Simningen utvecklades och redan året efter som 15-åring slog jag svenskt rekord på 800m fritt. På Masdoppet i Borlänge.
Bosse Hultén
Hur var du som simmerska när du var i Sum-Sim åldern? Nervös?
Susanne Ackum
Jag älskade att träna. Tyckte om allt runt simningen. Gillade tuffheten i träningen. Hade lärt mig det tidigt. Tränade på morgonen redan när jag gick i sexan. Jag var orädd som simmare. Gillade den tvåkönade idrottens villkor. Hela tiden gick det bättre och bättre. Egentligen var simutvecklingen en sak som ”bara hände” och det rullade på!
Bosse Hultén
Du var aldrig nervös när det kom till finaler och mer skarpt läge?
Susanne Ackum
Nej aldrig. Vi den tiden lät jag bara det hända. Full fart - inget att bekymra sig för. Det gick så snabbt. Jag simmade Sum-Sim som femtonåring och som 16-åring började jag slå svenska rekord. Det var en snabb utvecklinfg
Bosse Hultén
Lars Erik Paulsson var din tränare. Vad betydde han för din simutveckling
Susanne Ackum
Han betydde allt! Jag hamnade i ett sammanhang i Borlänge med massor av bra simmare. Det var strukturerat, han införde styrketräning, han hade ett etablerat namn och vi visste att att det han sa, gällde. Han betydde verkligen mycket. Han visste vad jag skulle satsa på. Såg att jag hade fallenhet för distanssimning.
Bosse Hultén
Han gjorde en bra marknadsanalys för din räkning om vad du skulle satsa på?
Susanne Ackum
Ja verkligen. Ett stort tack till honom och ett stort tack till hela gänget som fanns i Borlänge. De betydde allt. Att vara delaktig i den gruppen var stort.
Bosse Hultén
Sen blev det EM 1977. Det gick i Jönköping och du kvalade in!
Susanne Ackum
Ja, det blev två finaler, på 400 och 800m fritt. Sexa som bäst.
Bosse Hultén
Då hade du tagit dig upp till internationell nivå!
Susanne Ackum
Ja - men vi hade ju ingen chans att matcha en del av öststaterna. Det var mitt i det grövsta dopningeran och att simma till sig medaljer var ouppnåeligt men att ta sig till final kändes uppnåeligt. Det var det också!
Jag var 16 år den gången – de bästa simmarna i mitten av 70-talet var yngre än så. Det är skillnad mot idag när det ovanligt med toppsimmare under 20 år. Det känns bra att utvecklingen gått ditåt. Vi var lite för unga. Det blev skola och simning och utvecklingen vid sidan om – livet – han vi inte riktigt med. Det är bättre att det tar lite mer tid. Så som det gör idag!
Bosse Hultén
EM 1977 var det peaken i din idrottskarriär?
Susanne Ackum
Ja, det var det, tillsammans med mina insatser på AAU-mästerskapen i USA 1979. Jag kom ju över till USA 1978 och stannade där i nästan två år. Där blev jag tvåa på 500 yards och trea på 1650 yards. Resultaten på amerikanska mästerskapen rankar jag som mina bästa resultat. Efter det tappade jag motivationen och tiderna blev sämre. Våren 1980 försämrades träningsmiljön i USA och jag tyckte att det blev för tungt och tränarens idéer stämde inte överens med mina. Vi skulle mallas in i en form som inte passade och motivationen tröt - som sagt. Sista loppet gjorde jag våren 1980.
Bosse Hultén
Har det blivit mer simning?
Susanne Ackum
Det blev lite Masterssimning i Uppsala men inte nu längre. Jag undviker inte simning direkt men det har blivit annan träning. Ibland återfaller jag till att hjälpa lite kompisar att lära sig crawla. Det är ju poppis numera. Vi har Vandisbadet i närheten och sommartid är det en oas.
Bosse Hultén
Vad tränar du?
Susanne Ackum
Jag gillar att springa. Yoga blir det. Gymmar gör jag också i mellanåt. Fast just nu blir det inte mycket löpning. Jag är justerad för tillfället.
Bosse Hultén
Jag hoppas att vi får utveckla det här snacket i vår Simpodden Hultén & Jansson lite senare? Hoppas att du kan vara med då? Ett stort tack för idag
Susanne Ackum
Det är jag gärna! Tack själv!
Jan Rippe - skådespelare
Idag skall vi starta med en av det här landets roligaste personer - som fortfarande har många vänner och bekanta i simvärlden och hänger med snacket (ja hur skall man få tyst på honom). Han sa apropå det här med Sum-Sim när det dök upp framför honom på Facebook:
"Jo visst minns jag Sum-Sim. Jag vann regionsfinalerna i mitten på 60-talet och fick åka till klassiska Strömbadet i Gävle.
En rolig anekdot är att när vi var på turné för ca 15 år sen uppträdde vi i Gävle Konserhus. När vi kom dit fick jag en sån deja vù-upplevelse och mycket riktigt visade det sej att konserthuset låg i gamla Strömbadet som hade rivits och gett plats åt konserthuset. Grunden fanns dock kvar och min loge låg nere i gamla undervisningsbassängen.
I samband med detta uppträdande i Gävle så jag greppade första bästa ansvarig på konserthuset som snabbt bekräftade det jag trodde och tog mej på rundvandring i detta nya, fina konserthus - ”mitt” gamla Strömbadet! Och det gav mej en extra kick senare på kvällen när jag gick in på scenen...att veta att här simmade jag riksfinal i Sum-sim som 11-12-åring! Det var nostalgi av stora mått! Förmodligen lyste jag extra mycket av glädje denna kväll på scenen i det nya konserthuset!
Så nu har jag uppträtt både i bassängen och på scenen på samma plats fast lite olika hus! "
I samband med att jag årligen har skrivit på Simförbundets sida om Sum-Sims Riksfinal så har jag också snackat med olika människor om hur det var för just dem att simma Sum-Sim Riksfinaler - en tävling som betyder så mycket för unga simmare. I år fyra stycken som numera inte är mest bekanta för just sina siminsatser.
Här samling av av dessa texter som publicerades i december 2018:
Magdalena Andersson - finansminister
Idag har turen kommit till Sveriges finansminister, Magdalena Andersson, född 1967, representerande Upsala Simsällskap. Magdalena har två Sum-Sim guld bland meriterna. Tidigare personer i denna serie, Galenskaparnas Jan Rippe och Susanne Ackum hittar du längre ned på sidan.
Bosse Hultén
Låt oss ta det från början. Hur hamnade du i simsvängen?
Magdalena Andersson
Ja det var så att Upsala Simsällskap rekryterade barn i andra klass, 8-åringar och alla fick hem en ”lapp” om att börja simma. Jag tyckte det var roligt med simning och bad och nappade direkt. Vi började på gamla Centralbadet, Centan i Uppsala. Lite senare blev det att vi fortsatte på Fyrisbadet när man fått ”Bubblan” över utebassängen.
Bosse Hultén
Det var alltså inte föräldrar påverkan som fick dig att starta?
Magdalena Andersson
Nej, utan det var klubbens ”lapp” som fick mig att sätta igång. I världens äldsta idrottsförening.
Bosse Hultén
Vem var din första simtränare?
Magdalena Andersson
Det var Ewa Malmberg och hon var jättebra. Det minns jag tydligt. Sedan var det tränade jag för Christer Johansson, och sedan landade jag uppe i Elitgruppen hos Leif ”Chappe” Eriksson.
Bosse Hultén
Ryggsimmerska vad det så?
Magdalena Andersson
O nej! Jag är alldeles för liten för det. Bröstsimmerska minsann!
Bosse Hultén
Hur fort simmade du?
Magdalena Andersson
Jag kan inte säga att jag har superkoll på mina tider direkt. Strax under 2.40 på 200m bröstsim.
Bosse Hultén
Sum-Sim som står tapeten nu för unga simmare är något som minns eller?
Magdalena Andersson
Absolut. Jag vann två Sum-Sim titlar och minns det med glädje!
Bosse Hultén
Kommer du ihåg känslan att ladda upp och träna inför Sum-Sim.
Magdalena Andersson
Den minns jag tydligt! Det var den stora tävlingen som vi laddade för inför hela året. Vi var otroligt laddade och fokuserade.
Bosse Hultén
Vilket uttryck fick det hos den unga Magdalena Andersson
Magdalena Andersson
Nej - det vara bara så att jag var otroligt laddad och fokuserad när man åkte till Sum-Sim!
Bosse Hultén
Gillade du den känslan då och gillar du den känslan idag?
Magdalena Andersson
Så är det! Jag gillar utmaningar, både då och nu! Fokusering och koncentration är viktigt. Det har jag verkligen lärt mig inom idrotten. En kunskap som jag har nytta av varenda dag på jobbet.
Bosse Hultén
Kände du att du kunde hantera nervositeten som ung simmerska – den gick aldrig överstyr?
Magdalena Andersson
Nej! Inte alls. Jag var duktigt på att använda den på rätt sätt. Jag kunde verkligen fokusera och lyckades vara bäst när det gällde.
Bosse Hultén
Du var ganska ung när du slutade?
Magdalena Andersson
Ja det blev så. Ganska många i min ålder slutade nästan samtidigt. Sedan blev jag nästan enda tjejen i SM-gruppen som var kvar. Jag minns bl.a. att jag åkte som enda tjej i klubben till SM. Det betydde att gängkänslan försvann. Den där sköna känslan vi hade haft när vi var ett tjejgäng som åkte iväg.
Jag var bara 14 när jag slutade. Sen började utvecklingskurvan också plana ut i den åldern, för mig.. En del jämnåriga som kom i fatt.
Bosse Hultén
Då var det inte lika roligt?
Magdalena Andersson
Det är roligare att vinna!!! Men hade det var fler tjejer i gruppen hade jag nog fortsatt!
Bosse Hultén
Simmar du fortfarande?
Magdalena Andersson
Njaa…. Jag har haft ont i en axel ett tag så det har inte blivit så mycket simning i bassäng. Men jag simmar gärna ute och i våtdräkt.
Bosse Hultén
Jaha, Swim run?
Magdalena Andersson
Nja någonting ditåt. Fast kanske mer Swim/Walk. Simma i sjö med våtdräkt är kul.
Bosse Hultén
Har du kontakt med simningen på något annat sätt?
Magdalena Andersson
Nej så är det inte. Jag bor ju inte längre i Uppsala så Facebookkontakter är det som binder samman.
Bosse Hultén
Simmar dina barn?
Magdalena Andersson
Nej tyvärr! Har försökt men inte lyckats!
Bosse Hultén
Stort tack Magdalena!
Magdalena Andersson
Tack själv!
Niklas Nord sportreporter på SvT
Yrke: Sportjournalist på Sverige Television
Född: 1982
Simklubb: Hudiksvalls Simsällskap
Tränare: Lars Börje Hellberg
"Mitt första Sum-Sim gjorde jag i lång bana som 13-åring i Halmstad. Simmade normalt sätt 200m fjärilsim men hade kvalat in bara på 50m fjärilsim det året. Åkte hela vägen ner till Brottet i Halmstad, simmade en femtia och blev diskad. Det var surt. Fortfarande hävdar jag att det var grabben på banan bredvid mig som tjuvstartade och att man diskade fel simmare.
Mitt enda Sum-Sim inomhus var i Mölndal som 14 åring. 1996. Kvalade in på 100 och 200m fjärilsim. Jag blev top-8 på 200 och hade 2.29.45. På 100-ingen blev det 1.06.70. Jag vann regionsfinalen som det året gick i Mora och fick åka hela vägen till Riksfinalen. Åkte X2000 för första gången – var djupt imponerad. Jag var den ende simmaren som kom från Hudik hade därför egen coach med mig. Stort. Fick träffa en massa prominenta personer tyckte jag och det bär jag med mig i minnet. Var mycket nervös. Ja - supernervös helt enkelt.
Sen blev det inga fler Sum-Sim. Gjorde en start på JSM men sen blev det slut med simningen.
Jag fanns med 2010 och simmade Masters-VM i Göteborg. Gillar simning och var en riktig statistikbitare/nörd när jag var ung. Intresset sitter i. Kommenterade EM och SM i somras och förhoppningsvis blir det mer i framtiden !
Susanne Ackum - egen företagare
Nu är turen kommen till Susanne Ackum - tidigare statssekreterare i Finansdepartementet (under Anders Borg), Riksrevisor och numera egen företagare. Susanne Ackum har inte bara Sum-Sim Riks på sitt "simsamvete". Hon har dessutom nio individuella SM-guld, EM-finaler på 400 och 800m fritt samt medaljer på amerikanska mästerskapen i ryggsäcken. Så här lät det när vi snackades vid:
Bosse Hultén
Hur började det här med simning för dig Susanne?
Susanne Ackum
Vi flyttade till Norrtälje 1969 och året efter blev det simning. Vi bodde nästan tvärs över gatan till simhallen och efter en tidningsannons blev det simning istället för ridning som jag hade tänkt från början.
Bosse Hultén
Minns du din första tränare?
Susanne Ackum
Nej det minns jag inte men jag vet att han var badmästare på badet i Norrtälje och många av dessa badmänniskor var engagerade i simning då. Jag kunde simma, bara ryggsim men det räckte och jag fick vara med och träna. Minns starkt träningen på söndagarna då vi simmade på bredden av bassängen. Massor med ungar som trängdes och simmade på.
Bosse Hultén
Efter den här första kontakten med simningen – hur utvecklade den sig?
Susanne Ackum
Sen blev det simning en två gången i veckan under något år och man flyttades upp i grupperna. 1972 blev det i mer strukturerad form. Jag har ett starkt minne av ett träningspass från det året. Vår tränare var Urban Nordqvist, Ubbe kallad – han blev sedan aktiv som tränare i tennisvärlden. Han lät oss vila mitt under träningspasset när Gunnar Larsson simmade finalen på 400m medley i München och vi låg i Norrtäljebassängen och lyssnade på Gunnars guld-lopp.
Bosse Hultén
1973 var du tolv år – då var du med på Sum-Sim?
Susanne Ackum
Ja, till Sum-Sim finalerna i Borlänge 1973 kvalade jag in. Men det var med nöd och näppe. Jag var näst sist in i finalerna, simmade på en ytterbana i B-heatet på 200m ryggsim men blev sammanlagd tvåa. Det var en stor framgång och den kom tidigt.
Bosse Hultén
Vad hände sen?
Susanne Ackum
Sen rullade det på med simningen och nästa gång jag kom till Sum-Sim Riks var i Borlänge två år senare. Då stack jag ut som simmare, i Norrtälje. Var ganska ensam i gruppen att vara duktig. När vi kom till Borlänge så tog Berth Johansson tag in mina föräldrar och tyckte att ”Susanne borde ju komma till Borlänge Simsällskap. Vi har rekryterat Lars Eric Paulsson som tränare och simmare som Gunilla Lundberg, Svante Rasmusson, Mats Åke Ohlsson skall komma till klubben och där skulle ju Susanne passa in” enligt Bert.
Bosse Hultén
Då blev det Borlänge direkt?.
Susanne Ackum
Ja i stort sätt. Jag flyttade hösten -75. 14 år gammal. Inte många som flyttar hemifrån som 14-åringar. Jag bodde inneboende de första åren i Borlänge sedan flyttade mina föräldrar också dit.
Bosse Hultén
Det var verkligen tidigt? Rena barnarovet skulle man säga i dessa dagar?
Susanne Ackum
Nej, jag upplevde inte att det var så märkligt. Mer naturligt bara och det fungerade bra. Simningen utvecklades och redan året efter som 15-åring slog jag svenskt rekord på 800m fritt. På Masdoppet i Borlänge.
Bosse Hultén
Hur var du som simmerska när du var i Sum-Sim åldern? Nervös?
Susanne Ackum
Jag älskade att träna. Tyckte om allt runt simningen. Gillade tuffheten i träningen. Hade lärt mig det tidigt. Tränade på morgonen redan när jag gick i sexan. Jag var orädd som simmare. Gillade den tvåkönade idrottens villkor. Hela tiden gick det bättre och bättre. Egentligen var simutvecklingen en sak som ”bara hände” och det rullade på!
Bosse Hultén
Du var aldrig nervös när det kom till finaler och mer skarpt läge?
Susanne Ackum
Nej aldrig. Vi den tiden lät jag bara det hända. Full fart - inget att bekymra sig för. Det gick så snabbt. Jag simmade Sum-Sim som femtonåring och som 16-åring började jag slå svenska rekord. Det var en snabb utvecklinfg
Bosse Hultén
Lars Erik Paulsson var din tränare. Vad betydde han för din simutveckling
Susanne Ackum
Han betydde allt! Jag hamnade i ett sammanhang i Borlänge med massor av bra simmare. Det var strukturerat, han införde styrketräning, han hade ett etablerat namn och vi visste att att det han sa, gällde. Han betydde verkligen mycket. Han visste vad jag skulle satsa på. Såg att jag hade fallenhet för distanssimning.
Bosse Hultén
Han gjorde en bra marknadsanalys för din räkning om vad du skulle satsa på?
Susanne Ackum
Ja verkligen. Ett stort tack till honom och ett stort tack till hela gänget som fanns i Borlänge. De betydde allt. Att vara delaktig i den gruppen var stort.
Bosse Hultén
Sen blev det EM 1977. Det gick i Jönköping och du kvalade in!
Susanne Ackum
Ja, det blev två finaler, på 400 och 800m fritt. Sexa som bäst.
Bosse Hultén
Då hade du tagit dig upp till internationell nivå!
Susanne Ackum
Ja - men vi hade ju ingen chans att matcha en del av öststaterna. Det var mitt i det grövsta dopningeran och att simma till sig medaljer var ouppnåeligt men att ta sig till final kändes uppnåeligt. Det var det också!
Jag var 16 år den gången – de bästa simmarna i mitten av 70-talet var yngre än så. Det är skillnad mot idag när det ovanligt med toppsimmare under 20 år. Det känns bra att utvecklingen gått ditåt. Vi var lite för unga. Det blev skola och simning och utvecklingen vid sidan om – livet – han vi inte riktigt med. Det är bättre att det tar lite mer tid. Så som det gör idag!
Bosse Hultén
EM 1977 var det peaken i din idrottskarriär?
Susanne Ackum
Ja, det var det, tillsammans med mina insatser på AAU-mästerskapen i USA 1979. Jag kom ju över till USA 1978 och stannade där i nästan två år. Där blev jag tvåa på 500 yards och trea på 1650 yards. Resultaten på amerikanska mästerskapen rankar jag som mina bästa resultat. Efter det tappade jag motivationen och tiderna blev sämre. Våren 1980 försämrades träningsmiljön i USA och jag tyckte att det blev för tungt och tränarens idéer stämde inte överens med mina. Vi skulle mallas in i en form som inte passade och motivationen tröt - som sagt. Sista loppet gjorde jag våren 1980.
Bosse Hultén
Har det blivit mer simning?
Susanne Ackum
Det blev lite Masterssimning i Uppsala men inte nu längre. Jag undviker inte simning direkt men det har blivit annan träning. Ibland återfaller jag till att hjälpa lite kompisar att lära sig crawla. Det är ju poppis numera. Vi har Vandisbadet i närheten och sommartid är det en oas.
Bosse Hultén
Vad tränar du?
Susanne Ackum
Jag gillar att springa. Yoga blir det. Gymmar gör jag också i mellanåt. Fast just nu blir det inte mycket löpning. Jag är justerad för tillfället.
Bosse Hultén
Jag hoppas att vi får utveckla det här snacket i vår Simpodden Hultén & Jansson lite senare? Hoppas att du kan vara med då? Ett stort tack för idag
Susanne Ackum
Det är jag gärna! Tack själv!
Jan Rippe - skådespelare
Idag skall vi starta med en av det här landets roligaste personer - som fortfarande har många vänner och bekanta i simvärlden och hänger med snacket (ja hur skall man få tyst på honom). Han sa apropå det här med Sum-Sim när det dök upp framför honom på Facebook:
"Jo visst minns jag Sum-Sim. Jag vann regionsfinalerna i mitten på 60-talet och fick åka till klassiska Strömbadet i Gävle.
En rolig anekdot är att när vi var på turné för ca 15 år sen uppträdde vi i Gävle Konserhus. När vi kom dit fick jag en sån deja vù-upplevelse och mycket riktigt visade det sej att konserthuset låg i gamla Strömbadet som hade rivits och gett plats åt konserthuset. Grunden fanns dock kvar och min loge låg nere i gamla undervisningsbassängen.
I samband med detta uppträdande i Gävle så jag greppade första bästa ansvarig på konserthuset som snabbt bekräftade det jag trodde och tog mej på rundvandring i detta nya, fina konserthus - ”mitt” gamla Strömbadet! Och det gav mej en extra kick senare på kvällen när jag gick in på scenen...att veta att här simmade jag riksfinal i Sum-sim som 11-12-åring! Det var nostalgi av stora mått! Förmodligen lyste jag extra mycket av glädje denna kväll på scenen i det nya konserthuset!
Så nu har jag uppträtt både i bassängen och på scenen på samma plats fast lite olika hus! "
2018-12-03
Historiens bästa svenskfödda simmerska genom tiderna?
Det här är den underliga historien om en flicka som föddes i Stockholm 1909 och blev den mest framgångsrika svenskfödda simmerskan genom tiderna. Hon fick dopnamnet Märta och efternamnet Norelius. Efternamnet var inte obekant i den svenska simmarfamiljen. Pappan Charles var siminstruktör och en av stöttepelarna i den 1906 år bildade simklubben Neptun i Stockholm. Charles och hans familj skulle komma att utvandra till USA tillsammans med Ernst Brandsten (som gifte sig med Greta Johansson - landets första OS-segrare på damsidan).
Märtha och hennes familj kom till USA. Märta som ungt barn och hennes namn tappad prickarna över a:et och blev Martha Norelius. I och med landsbytet och namnbytet så fick USA en av sina bästa simmerskor genom tiderna.
1924 – som femtonåring så var hon flygfärdig i de stora sammanhangen. Kvalade in till OS i Antwerpen och skulle simma bl.a 400m fritt. En gren som hade hennes landsmaninna Gertrude Ederle som den stora favoriten. Men Märtah simmade hem guldet och efter denna seger var hon sedan obesegrad på alla distanser från 200 yards upp till en engelsk mil under åren 1924 till 1928. Det året, 1928, adderade hon ytterligare en titel individuellt på 400m fritt samt också ett guld i lagkappen 4x100m fritt. Lägger man till detta att hon under tidsperioden simmade till sig 19 världsrekord, vann 11 amerikanska mästerskap och satte mer än 30 amerikanska rekord – ja då måste Märta Norelius rankas tillsammans med Sarah Sjöström som den bästa svenskfödda simmerskan genom tiderna.
Märta gjorde flera bejublade turnéer i det gamla hemlandet. Tillsammans med Arne Borg åkte hon landet runt för att simma och att tjäna en och annan krona. 1929 blev hon professionell simmerska och deltog bl.a. i tuggummikungen Wrigleys långsimning i Lake Ontario, Kanada. Hon vann simningen överlägset och prissumman 10 000 dollar. En astronomisk summa pengar vid den tiden. Omräknat till svenska pengar i dagens pengavärde (2018) skulle summa hamna på 1,1 miljoner kronor. Bra segerpremie.
Märta fick en dotter 1930 och därmed var hennes simkarriär avslutad. Hon avled redan 1955 i samband med en galloperation. 1967 blev hon invald i Swimming Hall of Fame.
Hennes pappa, Charles fortsatte som siminstruktör hela sitt liv. Blev hela 92 år gammal och dog först 1974. Han hade massor med intressanta träningselever. Arne och dottern Martha var två – när det gällde tävlingssimmare. Men han arbetade också som simlärare och bland hans elever märktes Barbera Hutton, en av sin tids största kändisar men också Edvard den VII – den brittiska kungen som sedermera abdikerade och var en av 30-talet och tiden framöver, mest omskrivna personer. Charles fungerade sim simlärare/tränare ända fram till sin 85 årsdag då han föll och bröt höften och detta stoppade hans yrkesliv.
Två svenskar som försvann ut i stora vida världen och inte har fått så mycket uppmärksamhet i media sedan dess. Nu har vi lyft in dem i den svenska simhistorien igen.
Några rader om hur jag ramlade på denna story. Tidningen All Sport – hade 1951 ett Bad och sim nummer. I denna tidning skrev Niklas Skoglund ofta simning under 40-50-talet. Niklas Skoglund eller rättare sagt Nils Skoglund kanske den minnesgode läsaren har noterat som en av medlemmarna i svensk simnings Wall of Fame. Niklas är fortfarande den yngste OS-medaljören genom tiderna på herrsidan.
Historiens bästa svenskfödda simmerska genom tiderna?
Det här är den underliga historien om en flicka som föddes i Stockholm 1909 och blev den mest framgångsrika svenskfödda simmerskan genom tiderna. Hon fick dopnamnet Märta och efternamnet Norelius. Efternamnet var inte obekant i den svenska simmarfamiljen. Pappan Charles var siminstruktör och en av stöttepelarna i den 1906 år bildade simklubben Neptun i Stockholm. Charles och hans familj skulle komma att utvandra till USA tillsammans med Ernst Brandsten (som gifte sig med Greta Johansson - landets första OS-segrare på damsidan).
Märtha och hennes familj kom till USA. Märta som ungt barn och hennes namn tappad prickarna över a:et och blev Martha Norelius. I och med landsbytet och namnbytet så fick USA en av sina bästa simmerskor genom tiderna.
1924 – som femtonåring så var hon flygfärdig i de stora sammanhangen. Kvalade in till OS i Antwerpen och skulle simma bl.a 400m fritt. En gren som hade hennes landsmaninna Gertrude Ederle som den stora favoriten. Men Märtah simmade hem guldet och efter denna seger var hon sedan obesegrad på alla distanser från 200 yards upp till en engelsk mil under åren 1924 till 1928. Det året, 1928, adderade hon ytterligare en titel individuellt på 400m fritt samt också ett guld i lagkappen 4x100m fritt. Lägger man till detta att hon under tidsperioden simmade till sig 19 världsrekord, vann 11 amerikanska mästerskap och satte mer än 30 amerikanska rekord – ja då måste Märta Norelius rankas tillsammans med Sarah Sjöström som den bästa svenskfödda simmerskan genom tiderna.
Märta gjorde flera bejublade turnéer i det gamla hemlandet. Tillsammans med Arne Borg åkte hon landet runt för att simma och att tjäna en och annan krona. 1929 blev hon professionell simmerska och deltog bl.a. i tuggummikungen Wrigleys långsimning i Lake Ontario, Kanada. Hon vann simningen överlägset och prissumman 10 000 dollar. En astronomisk summa pengar vid den tiden. Omräknat till svenska pengar i dagens pengavärde (2018) skulle summa hamna på 1,1 miljoner kronor. Bra segerpremie.
Märta fick en dotter 1930 och därmed var hennes simkarriär avslutad. Hon avled redan 1955 i samband med en galloperation. 1967 blev hon invald i Swimming Hall of Fame.
Hennes pappa, Charles fortsatte som siminstruktör hela sitt liv. Blev hela 92 år gammal och dog först 1974. Han hade massor med intressanta träningselever. Arne och dottern Martha var två – när det gällde tävlingssimmare. Men han arbetade också som simlärare och bland hans elever märktes Barbera Hutton, en av sin tids största kändisar men också Edvard den VII – den brittiska kungen som sedermera abdikerade och var en av 30-talet och tiden framöver, mest omskrivna personer. Charles fungerade sim simlärare/tränare ända fram till sin 85 årsdag då han föll och bröt höften och detta stoppade hans yrkesliv.
Två svenskar som försvann ut i stora vida världen och inte har fått så mycket uppmärksamhet i media sedan dess. Nu har vi lyft in dem i den svenska simhistorien igen.
Några rader om hur jag ramlade på denna story. Tidningen All Sport – hade 1951 ett Bad och sim nummer. I denna tidning skrev Niklas Skoglund ofta simning under 40-50-talet. Niklas Skoglund eller rättare sagt Nils Skoglund kanske den minnesgode läsaren har noterat som en av medlemmarna i svensk simnings Wall of Fame. Niklas är fortfarande den yngste OS-medaljören genom tiderna på herrsidan.
2018-11-19 SM i ny roll
Under massor av SM-tävlingar har jag fungerat som speaker. Närmare bestämt 50 stycken. Den senaste var 2011. sedan var det dags att sluta. Allra mest för att jag var grundligt trött på min röst i sammanhanget men kanske också av andra orsaker. Sedan dess har jag mest skrivit. Skött Simförbundets sk Mästerskapssida och rapporterat om Mästerskap. Den här gången blev det inte så. Jo jag skrev på Mästerskapssidan fast tanken var att jag skulle skött detta hemifrån. Det fanns inga pengar att transportera mig till i Stockholm och inga pengar för att betala hotell. Men någon i arrangörsklubbarna tyckte det lät mindre bra och jag togs upp till storstaden och i gengäld intervjuvade jag simmare i alla möjliga och omöjliga sammanhang under SM. På bilden ovan är det Lasse Frölander som skickas in i Wall of Fame och blir odödlig i den svenska simhistorien. Han berättade om sitt liv för publiken i Eriksdalsbadet innan den jättestora vepan rullades ut från 10 meters trampolinen. Nedan ser du fler som inte undslapp min mikrofon. Fotocred Bildbyrån.
Under massor av SM-tävlingar har jag fungerat som speaker. Närmare bestämt 50 stycken. Den senaste var 2011. sedan var det dags att sluta. Allra mest för att jag var grundligt trött på min röst i sammanhanget men kanske också av andra orsaker. Sedan dess har jag mest skrivit. Skött Simförbundets sk Mästerskapssida och rapporterat om Mästerskap. Den här gången blev det inte så. Jo jag skrev på Mästerskapssidan fast tanken var att jag skulle skött detta hemifrån. Det fanns inga pengar att transportera mig till i Stockholm och inga pengar för att betala hotell. Men någon i arrangörsklubbarna tyckte det lät mindre bra och jag togs upp till storstaden och i gengäld intervjuvade jag simmare i alla möjliga och omöjliga sammanhang under SM. På bilden ovan är det Lasse Frölander som skickas in i Wall of Fame och blir odödlig i den svenska simhistorien. Han berättade om sitt liv för publiken i Eriksdalsbadet innan den jättestora vepan rullades ut från 10 meters trampolinen. Nedan ser du fler som inte undslapp min mikrofon. Fotocred Bildbyrån.
2018-11-12 Smällen på Erik Dahlbergsgatan
I vår serie av ”Historier från förr” kommer här avsnitt nr 2 eller "Det small i Malmö också förr i tiden".
En av de mer skrämmande upplevelserna när man gick på gymnasiet, på Borgarskolan i Malmö – var ”explosionen på Erik Dahlbergsgatan 30”.
För en gång skull gick jag gående på Carl Gustavs väg – från Regementsgatan mot korsningen mellan Borgarskolan och Fågelbacksskolan (som fanns då…). Normalt gick man ju inte vid den tiden utan man cyklade. Alltid!
Cirka 50 meter från den ovan nämnda korsningen small det till utav det s.k. helvetet. Översta lägenheten på Erik Dahlbergsgatan 30 for i luften. Undertecknad slogs till marken och massor av rutor runtomkring kraschade. En rejäl tryckvåg med andra ord Översta delen av huset rasade ner på gatan och några bilar blev offer under rasmassorna. Minst sagt skrämmande.
Det som var den sk. turen i oturen – var att – smällen kom några minuter INNAN skolorna slutade för dagen och just den gatan nedanför - var den stora cykelleden för gymnasister ut mot västra delarna av Malmö, mot Slottstaden, Limhamn mm. När smällen kom – ja då var det renons på folk på gatan. Annars kan man bara tänka sig vad som skulle ha hänt.
Varför jag gick där? Jo jag hade fått punka på cykelen (som man säger i Malmö) och fick gå hem. Jag hade slutat en timme innan "normal" sluttid - meckat med cykeln men sedan gett upp och skulle gå hem.
.
Olyckan då. Gas, självmord och tejpade fönster – visade det sig senare. Tittar man upp mot huskrönet ser man att 40-talshuset har nyare tegel på hela hörnan. Tror att det syns på bilden också (förstora gärna). Om inte – ta en promenad dit och kolla nån gång. När var smällen?. Inte helt säker ,en det bör ha varit hösten 1968 och är med andra ord ganska precis 50 år sedan i dagarna. Ha en bra vecka.
Efter publikation på Facebook har vi kommit fram till att smällen var 1975. Inte 1968. Det small så det räckte i alla fall. Tack till er som hjälpt till med rätt datering!!!
I vår serie av ”Historier från förr” kommer här avsnitt nr 2 eller "Det small i Malmö också förr i tiden".
En av de mer skrämmande upplevelserna när man gick på gymnasiet, på Borgarskolan i Malmö – var ”explosionen på Erik Dahlbergsgatan 30”.
För en gång skull gick jag gående på Carl Gustavs väg – från Regementsgatan mot korsningen mellan Borgarskolan och Fågelbacksskolan (som fanns då…). Normalt gick man ju inte vid den tiden utan man cyklade. Alltid!
Cirka 50 meter från den ovan nämnda korsningen small det till utav det s.k. helvetet. Översta lägenheten på Erik Dahlbergsgatan 30 for i luften. Undertecknad slogs till marken och massor av rutor runtomkring kraschade. En rejäl tryckvåg med andra ord Översta delen av huset rasade ner på gatan och några bilar blev offer under rasmassorna. Minst sagt skrämmande.
Det som var den sk. turen i oturen – var att – smällen kom några minuter INNAN skolorna slutade för dagen och just den gatan nedanför - var den stora cykelleden för gymnasister ut mot västra delarna av Malmö, mot Slottstaden, Limhamn mm. När smällen kom – ja då var det renons på folk på gatan. Annars kan man bara tänka sig vad som skulle ha hänt.
Varför jag gick där? Jo jag hade fått punka på cykelen (som man säger i Malmö) och fick gå hem. Jag hade slutat en timme innan "normal" sluttid - meckat med cykeln men sedan gett upp och skulle gå hem.
.
Olyckan då. Gas, självmord och tejpade fönster – visade det sig senare. Tittar man upp mot huskrönet ser man att 40-talshuset har nyare tegel på hela hörnan. Tror att det syns på bilden också (förstora gärna). Om inte – ta en promenad dit och kolla nån gång. När var smällen?. Inte helt säker ,en det bör ha varit hösten 1968 och är med andra ord ganska precis 50 år sedan i dagarna. Ha en bra vecka.
Efter publikation på Facebook har vi kommit fram till att smällen var 1975. Inte 1968. Det small så det räckte i alla fall. Tack till er som hjälpt till med rätt datering!!!
2018-11-08 Att skriva med lust och fägring stor
Lusten att skriva är viktig. Man sätter sig inte ned för att man måste. Måste skriva. Man sätter sig ned och startar skrivandet för att man har lusten. Lusten är kanske den viktigaste drivkraften vi har.
Mitt eget skrivande kom igång sent. Man skulle kunna säga att jag begrep inte lusten i skrivandet förrän jag hade fyllt femtio. Innan dess hade skrivandet varit en tvungen process. En sak som man tog fram som ett verktyg för att komma någonstans med en arbetsuppgift.
Visserligen hade jag bra betyg i mitt uppsatsskrivande i skolan. Min knasiga fantasi och mina underliga idéer gav utslag redan i tidig ålder. Lilla a:n och 5:or var det mest i de uppsatser man skrev.
Man skrev med den där skrivstilen som man skulle tillägna sig i lågstadiet. Jag tror faktiskt jag kan alla – kan skriva alla bokstäverna fortfarande. Möjligen är stora zäta – stötesten.
Jo, jag skrev uppsatser men jag vet inte att jag direkt njöt av skrivandet då. Meningarna var lång och kluriga. Komman och andra sätt att binda ihop meningar och tankar använde jag alldeles för mycket. Ibland begrep jag nog inte vad jag skrivit efter att jag varit färdig med uppsatsen. Underliga tankar blev underliga meningar som blev ännu mer underliga slutsatser. Mer än en gång fick jag skriva om hela uppsatsen innan jag kunna lämna in dem. Begrep jag inte själv vad jag skrivit var det svårt att tro att min skolfröken att förstå vad där stod på det linjerade pappret.
Men längre fram blev det lättare. Jag skriver inte fort. Har aldrig lärt mig skriva maskin utan en stackatoljudande pekfingervals följer mig.Troget. Men det fungerar. Tankar blir till ord. Orden läses och folk förstår. För det mesta i alla fall.
Idag kan jag känna en njutning av att få skriva. Jag kan känna en viss avund till alla dem som kan leva på skrivandet. Mest till dem som förstår sig på att formulera sig så att man måste fokusera och koncentrera sig för att förstå deras sammanhang. Då är det skrivna en konst. Dit kommer jag aldrig.
Ibland lyckas man dock få till skrivandet så man kan känna ett flow, nästan som poesi, i det man skrivit. Det är inte ofta - men ibland. Känslan att lyckas med detta är nästan lika som ett bra slag i golf. Det där slaget som man minns när man kommer hem och kan återkalla för sig själv. Helst strax innan man somnar för då blir det ännu bättre. Flow är något visst och jag skall komma tillbaka till det. Men” flowkänslan” kan man snudda vid ofta. Bara att få den i tankarna kan göra mig på extra bra humör.
Skrivandet då. Ja det är inte alltid det flyter. Ibland kan meningarna stocka sig i tanken och i fingrarna. Tanken är den stora fienden. Har man inte fokus och inte har uppammat den där definitiva lusten kan det var stört omöjligt att sätta något på pränt. Puttfrossa snackar man om i golf. Jag tror att det nästan är samma känsla i skrivandet. Tankarna flyger iväg och annat håll och man verkar inte ”i stunden”. Farligt och fallgrop för den som vill skriva.
Men efter femtio som kom allt det där till mig. Inte som en våg direkt men som små, växande vågor på ett allt livligare hav. Njutandet att skriva, att arbeta med texten, att skriva om, att modellera vidare, att hitta nya gångar i tankarnas vindlande grottor. Ja allt det där ger mig energi att jobba vidare att producera. Lust kan det uttydas som eller kallas. Kanske är glädje ett annat ord som är relevant. Man kan hoppas att allt detta består. Man vill ju så gärna komma till vägs ände när det gäller skrivandet. Helst med en bok. Den drömmen har funnits där länge. Problemet har bara varit. Vad skall man skriva om? Men där är tankarna och mina pekfingrar överens nu. Vi är ute på en väg som bär framåt i skrivandet. Men målet. Det är mer diffust. Om du läst detta då vet du ungefär var vi har varit på väg. Snart nog kommer säkert det där målet ut mejslas ut i dimman och också jag vet hur det ser ut.
Lusten att skriva är viktig. Man sätter sig inte ned för att man måste. Måste skriva. Man sätter sig ned och startar skrivandet för att man har lusten. Lusten är kanske den viktigaste drivkraften vi har.
Mitt eget skrivande kom igång sent. Man skulle kunna säga att jag begrep inte lusten i skrivandet förrän jag hade fyllt femtio. Innan dess hade skrivandet varit en tvungen process. En sak som man tog fram som ett verktyg för att komma någonstans med en arbetsuppgift.
Visserligen hade jag bra betyg i mitt uppsatsskrivande i skolan. Min knasiga fantasi och mina underliga idéer gav utslag redan i tidig ålder. Lilla a:n och 5:or var det mest i de uppsatser man skrev.
Man skrev med den där skrivstilen som man skulle tillägna sig i lågstadiet. Jag tror faktiskt jag kan alla – kan skriva alla bokstäverna fortfarande. Möjligen är stora zäta – stötesten.
Jo, jag skrev uppsatser men jag vet inte att jag direkt njöt av skrivandet då. Meningarna var lång och kluriga. Komman och andra sätt att binda ihop meningar och tankar använde jag alldeles för mycket. Ibland begrep jag nog inte vad jag skrivit efter att jag varit färdig med uppsatsen. Underliga tankar blev underliga meningar som blev ännu mer underliga slutsatser. Mer än en gång fick jag skriva om hela uppsatsen innan jag kunna lämna in dem. Begrep jag inte själv vad jag skrivit var det svårt att tro att min skolfröken att förstå vad där stod på det linjerade pappret.
Men längre fram blev det lättare. Jag skriver inte fort. Har aldrig lärt mig skriva maskin utan en stackatoljudande pekfingervals följer mig.Troget. Men det fungerar. Tankar blir till ord. Orden läses och folk förstår. För det mesta i alla fall.
Idag kan jag känna en njutning av att få skriva. Jag kan känna en viss avund till alla dem som kan leva på skrivandet. Mest till dem som förstår sig på att formulera sig så att man måste fokusera och koncentrera sig för att förstå deras sammanhang. Då är det skrivna en konst. Dit kommer jag aldrig.
Ibland lyckas man dock få till skrivandet så man kan känna ett flow, nästan som poesi, i det man skrivit. Det är inte ofta - men ibland. Känslan att lyckas med detta är nästan lika som ett bra slag i golf. Det där slaget som man minns när man kommer hem och kan återkalla för sig själv. Helst strax innan man somnar för då blir det ännu bättre. Flow är något visst och jag skall komma tillbaka till det. Men” flowkänslan” kan man snudda vid ofta. Bara att få den i tankarna kan göra mig på extra bra humör.
Skrivandet då. Ja det är inte alltid det flyter. Ibland kan meningarna stocka sig i tanken och i fingrarna. Tanken är den stora fienden. Har man inte fokus och inte har uppammat den där definitiva lusten kan det var stört omöjligt att sätta något på pränt. Puttfrossa snackar man om i golf. Jag tror att det nästan är samma känsla i skrivandet. Tankarna flyger iväg och annat håll och man verkar inte ”i stunden”. Farligt och fallgrop för den som vill skriva.
Men efter femtio som kom allt det där till mig. Inte som en våg direkt men som små, växande vågor på ett allt livligare hav. Njutandet att skriva, att arbeta med texten, att skriva om, att modellera vidare, att hitta nya gångar i tankarnas vindlande grottor. Ja allt det där ger mig energi att jobba vidare att producera. Lust kan det uttydas som eller kallas. Kanske är glädje ett annat ord som är relevant. Man kan hoppas att allt detta består. Man vill ju så gärna komma till vägs ände när det gäller skrivandet. Helst med en bok. Den drömmen har funnits där länge. Problemet har bara varit. Vad skall man skriva om? Men där är tankarna och mina pekfingrar överens nu. Vi är ute på en väg som bär framåt i skrivandet. Men målet. Det är mer diffust. Om du läst detta då vet du ungefär var vi har varit på väg. Snart nog kommer säkert det där målet ut mejslas ut i dimman och också jag vet hur det ser ut.
2018-11-08 Riva MIN skola????
På väg tillbaka efter ett möte i city svänger jag av vid Fridhemstorget ut mot Limhamn via Major Nilssonsgatan. Uppväxtkvarteren. På väg mot Bellevuevägen. På vänstersidan Rönneholmskolan. Mitt universitet under årskurs 1 till 3 i grundskolan. Det var ju inte grundskola den gången utan skolan vilade då på folkskolereformen - långt tillbaka på 1800-talet. Rönneholmskolan byggdes som en barackskola undet kriget och skulle rivas strax efteråt. Men så blev det inte. Skolan fick stå kvar generation efter generation. Till slut såldes den. Till privata Bladins. Nu har Bladins dragit iväg. När jag puttrar förbi i beskedliga 30 km hinner jag notera maskinerna som rör sig inne på skolan. Vad händer? Stannar bilen och går av. Halva skolan riven...... Hade vi kommit överens om detta? Naaaj..... Riva min barndoms skola!!! Okej då... Kanske inte helt fel!
På väg tillbaka efter ett möte i city svänger jag av vid Fridhemstorget ut mot Limhamn via Major Nilssonsgatan. Uppväxtkvarteren. På väg mot Bellevuevägen. På vänstersidan Rönneholmskolan. Mitt universitet under årskurs 1 till 3 i grundskolan. Det var ju inte grundskola den gången utan skolan vilade då på folkskolereformen - långt tillbaka på 1800-talet. Rönneholmskolan byggdes som en barackskola undet kriget och skulle rivas strax efteråt. Men så blev det inte. Skolan fick stå kvar generation efter generation. Till slut såldes den. Till privata Bladins. Nu har Bladins dragit iväg. När jag puttrar förbi i beskedliga 30 km hinner jag notera maskinerna som rör sig inne på skolan. Vad händer? Stannar bilen och går av. Halva skolan riven...... Hade vi kommit överens om detta? Naaaj..... Riva min barndoms skola!!! Okej då... Kanske inte helt fel!
2018-09-21 Brittsommar
Eftermiddagsfika i brittsommartider. Mitten av oktober. 19 grader varmt. Nykvarnat kaffe. Äpplet från pelaräppleträdet har samlat sötma under en lång het sommar. Bläddrar i Georg Oddners praktverk "Genomresa" och konstaterar vilka jättar som fotografer som kom fram på 50-talet. Oddner, Strömholm och andra. Bilder som är vackrare än poesi och med en känsla som vibrerar när man bläddrar i boken.Brittsommar är bra bonus för oss som inväntar en grå/grön skånsk vinter..... I morgon är det fredag!
Eftermiddagsfika i brittsommartider. Mitten av oktober. 19 grader varmt. Nykvarnat kaffe. Äpplet från pelaräppleträdet har samlat sötma under en lång het sommar. Bläddrar i Georg Oddners praktverk "Genomresa" och konstaterar vilka jättar som fotografer som kom fram på 50-talet. Oddner, Strömholm och andra. Bilder som är vackrare än poesi och med en känsla som vibrerar när man bläddrar i boken.Brittsommar är bra bonus för oss som inväntar en grå/grön skånsk vinter..... I morgon är det fredag!
2018-09-21 Sommaren 2018
Den började i maj. Den fortsatte starkt in i juni. Dippade lite under midsommar men sedan kom den starkt tillbaka. Den jobbade sig in i vårt medvetande. Den har fått oss att svettas och törsta. Den har lurat in oss i skuggan. Den har fått oss att tillbringa massor med tid i havet. Vi bannat dess styrka men ändå urskuldat den för att "man skall ju inte klaga". Men nu är den slut. Om en timme drygt så drar den sin sista suck. 16.00 kommer kylan och regnet. Mörka oktober och november står framför oss. Vi kommer att tala om den som "minns du 2018". När hästarna svalt, gräsklipparna stod stilla och bubbelvattnet tog slut på ICA. Den var häftigare än 1955, varmare än 1959, längre än 1975. Men nu försvinner den.
Sommaren 2018...............
Den började i maj. Den fortsatte starkt in i juni. Dippade lite under midsommar men sedan kom den starkt tillbaka. Den jobbade sig in i vårt medvetande. Den har fått oss att svettas och törsta. Den har lurat in oss i skuggan. Den har fått oss att tillbringa massor med tid i havet. Vi bannat dess styrka men ändå urskuldat den för att "man skall ju inte klaga". Men nu är den slut. Om en timme drygt så drar den sin sista suck. 16.00 kommer kylan och regnet. Mörka oktober och november står framför oss. Vi kommer att tala om den som "minns du 2018". När hästarna svalt, gräsklipparna stod stilla och bubbelvattnet tog slut på ICA. Den var häftigare än 1955, varmare än 1959, längre än 1975. Men nu försvinner den.
Sommaren 2018...............
2018-09-02 Idag minns vi min farsa..... 100 år
Här är en debutant på Facebook och förmodligen på nätet också. Kanske min bäste kompis i livet. Ja, helt enkelt min farsa. Han tackade för sig för 37 år sedan – 1981 bara 62 år gammal – och idag, den 2 september skulle han fyllt 100 år.
Han föddes 1918 som dansk medborgare, i Örebro. Hans pappa var en skomakare som tillika var socialistagitator och hans mamma hade en mycket intressant dansk bakgrund.
Fram till 1955 flyttade han runt i Sverige med sitt jobb och bodde på 40 olika ställen innan han slog sig ned i Malmö. Hade - när det gäller idrott en bakgrund som elitspelare i handboll och roddare och blev till slut ledare inom simningen. Ordförande i Malmös äldsta idrottsförening, Malmö Simsällskap. Hans arbetsbakgrund var brokig och intressant. Gräver man i hans efterlämnade papper var det många intressanta svenskar han fick nöjet att träffa under sin levnad.
Många skriver om hur hemska deras fäder var. Jag för min del har bara positiva ord att dela med mig om min pappa. Paul eller Palle som var hans ”smeknamn” bland vänner - står för mycket positivt i mitt liv och när han denna enda gång kommer att figurera på FB så vet jag att det också finns andra som väcks med positiva och fina tankar - när hans namn nämns.
Eftersom jag var enda barnet – så hade vi mycket tid för varandra. Hans krävande civila jobb satte aldrig hinder i att kunna umgås med det där ensambarnet och det är jag tacksam för. Idag minns vi dig farsan, gläds över att vi fått träffa dig, lära känna dig och en liten tår märks också i ögonvrån även om det var många år sedan du försvann
Här är en debutant på Facebook och förmodligen på nätet också. Kanske min bäste kompis i livet. Ja, helt enkelt min farsa. Han tackade för sig för 37 år sedan – 1981 bara 62 år gammal – och idag, den 2 september skulle han fyllt 100 år.
Han föddes 1918 som dansk medborgare, i Örebro. Hans pappa var en skomakare som tillika var socialistagitator och hans mamma hade en mycket intressant dansk bakgrund.
Fram till 1955 flyttade han runt i Sverige med sitt jobb och bodde på 40 olika ställen innan han slog sig ned i Malmö. Hade - när det gäller idrott en bakgrund som elitspelare i handboll och roddare och blev till slut ledare inom simningen. Ordförande i Malmös äldsta idrottsförening, Malmö Simsällskap. Hans arbetsbakgrund var brokig och intressant. Gräver man i hans efterlämnade papper var det många intressanta svenskar han fick nöjet att träffa under sin levnad.
Många skriver om hur hemska deras fäder var. Jag för min del har bara positiva ord att dela med mig om min pappa. Paul eller Palle som var hans ”smeknamn” bland vänner - står för mycket positivt i mitt liv och när han denna enda gång kommer att figurera på FB så vet jag att det också finns andra som väcks med positiva och fina tankar - när hans namn nämns.
Eftersom jag var enda barnet – så hade vi mycket tid för varandra. Hans krävande civila jobb satte aldrig hinder i att kunna umgås med det där ensambarnet och det är jag tacksam för. Idag minns vi dig farsan, gläds över att vi fått träffa dig, lära känna dig och en liten tår märks också i ögonvrån även om det var många år sedan du försvann
foto: Håkan Fredriksson
2018-08-16
Det är något galet med simningen.
Bosse Hultén som är Simmas svenska redaktör har precis just varit med om ett SIm-EM som kommentator. Hans erfarenhet med simning sträcker sig långt tillbaka som simmare, elittränare, masterstränare, utbildare, speaker och kommentator. Han skriver så här efter att ha landat i vardagen efter EM igen:
Det är något galet med simningen
När man fått uppleva ett EM i simning med svenska glasögon - inte med simglasögon för de är ju kopior – så blir man som lite förundrad. Speciellt som utfallet var i år – 13-15 % (exakt 11 st) personliga rekord för de svenska simmarna som gör vår nationella simvärld deppad. Ja helt enkelt besviken.
På Sim-EM var det 19 svenska simmare med och dessa gjorde 11 finaler..
Dessutom är säsongen slut och nu gäller det – som detså vackert heter – dags att ladda om igen.Inför nästa säsong. Nästa år är det VM och snart OS 2020. Inte ens där kommer det att gå fort om de riktiga svartmålarna får bre på med sina penslar. Kan nämnas att det blev också fyra medaljer på årets EM.
Hade man istället varit friidrottare så hade man sagt. Det gick fantastiskt bra. Vi tog fyra medaljer bland våra aktiva. Gräver man vidare i statistiken så hittar vi åtta Top-8 platser bland de 67 svenska aktiva. Dessutom slogs det sju personliga rekord. ”Ja vi är riktigt nöjda” säger några landslagsledare unisont. Nu skall det bli kul att komma hem och få uppleva , först - SM i Eskilstuna och sedan har vi ju Finnkampen i Helsingfors som avslutning. Jubel och glädje!
Vad är då skillnaden mellan dessa två verkligheter. Egentligen är det två idrotter som bägge mäts exakt. Mycket exakt. Förutsättningarna inom simningen är nästan likvärdiga. Alltid. Visserligen kan det skilja lite mellan simning ute och inne men det är marginellt och förresten det är ju bara Sverige och Norge som kör sina mästerskap ute numera. Kan det ha att göra med den svenska sommaren? Kanske är vår naturromantiska längtan allt för stor och det kanske inte är bra för vår utveckling av tävlingssimningen? Friidrotten har till stor del eliminerat sina variationer av väderpåverkan genom att bygga mer eller mindre stora tak på sina anläggningar och ha banor som klarar vädret bra.
En del säger att man sprungit och kastat samt hoppat mycket längre än man simmat därför har människans utveckling på de områdena kommit längre och därmed svårare att slå rekord. Kan ligga lite i det. Tekniken i simningen har ändrats mer än löpningen har förändrats sedan till exempel året 1966. Men, men - det räcker ändå inte.
Kanske har det att göra med att simningen är ”för” precis i sin bedömning och det trycker ned och belastar simmare men också tränare med sin absoluthet.. Vi kanske skall snacka mer om SB – säsongsbästa än alltid älta det där med PB – personbästa.
Kanske är simningens tävlingsformer för statiska. Konservativa förståsigpåare – dissar tex. mixedmedleylagkappen när den simmas. Trots att den är OS-gren och är mindre förutsägbar än många andra simgrenar.
Kanske skulle man simma andra distanser – 25 meter med flygande start. Tänk vilka skillnader vi kommer att få i dessa simmares kroppskonstitutioner jämfört med 1500 meters simmare.
Kanske skall vi uppskatta kampmomentet starkare i simningen än vad vi gör idag. Open Water-lopp i bassäng. Kan bli häftiga uppgörelser. Lite som shorttrack i skridsko.
Mystery-medley lopp, individuellt och i lag är andra möjligheter. Snacka om oförutsägbart.
Men kanske är det så att om alla svenska simmare nästan alltid simmade till sig ett personligt rekord på varje års internationella simmästerskap - då hade vi inte gnällt. Så det är kanske där eller i den hörnan vi skall titta istället.
Ändra simsäsongen – anpassa den till vårt lands förutsättningar istället för till det internationella programmet (förstå mig rätt nu) Man behöver inte lägga svenska mästerskap i början av november för att ta ut en kortbanetrupp till EM/VM. De 20 simmarna kan tas ut tidigare. Får alla träna under vintern och tex. under jullovet då det finns utrymme för massor med tränings så kanske man kan skapa en bättre kortbane-simning i början av februari istället.
Tävla mer. Man får inte vara rädd och orutinerad när man väl simmar EM. ”Komma-igång-lopp” skall man inte ha på EM. När man är på ett internationellt mästerskaps skall man ha en ”game-plan” och den skall följas.Man skall inte göra strykningar för att man vaknat med en fis på tvären.
Vi skall inte köra slut simmaren när den är 16-17 år – utan det gäller att ha is i magen som tränare att våga hålla igen på träningen tills simmaren är mottaglig och kan ta till vara resultatutveckling i vuxen ålder.
Addera tegelsten för tegelsten till ett bygge som skall blomma mellan 22-26 år åldern. Kanske är det en bra målsättning att få fler simmare att överleva studentexamen - som simmare.
Det kanske är så att våra tränare är för dåligt utbildade?
Tränar simmana i för stora grupper. Montera ned stordriften i svensk simning genom att skippa lagkapper på SM och premiera det individuella tävlandet. Är det för dyrt att träna i små grupper? Utbilda då simmaren för att kunna träna mer självständigt istället och ta mer ansvar för sinn egen träning. Det behöver inte stå en tränare och titta på varenda simtag som tas.
Visst finns det mycket att gräva runt och i. Massor att arbeta med.
Kanske är det dags för Svensk simning att göra det nu –dvs. lyfta på alla stenar. Definiera problem och frågor och börja smida och snickra på svaren. Våga lyfta blicken så att de stora talanger som finns i vår idrott inte mals ned i den stora kvarnen som flera generationerna före.
Mycket att tänka på, sa Bill. Mycket att göra, sa Bull.
Det är något galet med simningen.
Bosse Hultén som är Simmas svenska redaktör har precis just varit med om ett SIm-EM som kommentator. Hans erfarenhet med simning sträcker sig långt tillbaka som simmare, elittränare, masterstränare, utbildare, speaker och kommentator. Han skriver så här efter att ha landat i vardagen efter EM igen:
Det är något galet med simningen
När man fått uppleva ett EM i simning med svenska glasögon - inte med simglasögon för de är ju kopior – så blir man som lite förundrad. Speciellt som utfallet var i år – 13-15 % (exakt 11 st) personliga rekord för de svenska simmarna som gör vår nationella simvärld deppad. Ja helt enkelt besviken.
På Sim-EM var det 19 svenska simmare med och dessa gjorde 11 finaler..
Dessutom är säsongen slut och nu gäller det – som detså vackert heter – dags att ladda om igen.Inför nästa säsong. Nästa år är det VM och snart OS 2020. Inte ens där kommer det att gå fort om de riktiga svartmålarna får bre på med sina penslar. Kan nämnas att det blev också fyra medaljer på årets EM.
Hade man istället varit friidrottare så hade man sagt. Det gick fantastiskt bra. Vi tog fyra medaljer bland våra aktiva. Gräver man vidare i statistiken så hittar vi åtta Top-8 platser bland de 67 svenska aktiva. Dessutom slogs det sju personliga rekord. ”Ja vi är riktigt nöjda” säger några landslagsledare unisont. Nu skall det bli kul att komma hem och få uppleva , först - SM i Eskilstuna och sedan har vi ju Finnkampen i Helsingfors som avslutning. Jubel och glädje!
Vad är då skillnaden mellan dessa två verkligheter. Egentligen är det två idrotter som bägge mäts exakt. Mycket exakt. Förutsättningarna inom simningen är nästan likvärdiga. Alltid. Visserligen kan det skilja lite mellan simning ute och inne men det är marginellt och förresten det är ju bara Sverige och Norge som kör sina mästerskap ute numera. Kan det ha att göra med den svenska sommaren? Kanske är vår naturromantiska längtan allt för stor och det kanske inte är bra för vår utveckling av tävlingssimningen? Friidrotten har till stor del eliminerat sina variationer av väderpåverkan genom att bygga mer eller mindre stora tak på sina anläggningar och ha banor som klarar vädret bra.
En del säger att man sprungit och kastat samt hoppat mycket längre än man simmat därför har människans utveckling på de områdena kommit längre och därmed svårare att slå rekord. Kan ligga lite i det. Tekniken i simningen har ändrats mer än löpningen har förändrats sedan till exempel året 1966. Men, men - det räcker ändå inte.
Kanske har det att göra med att simningen är ”för” precis i sin bedömning och det trycker ned och belastar simmare men också tränare med sin absoluthet.. Vi kanske skall snacka mer om SB – säsongsbästa än alltid älta det där med PB – personbästa.
Kanske är simningens tävlingsformer för statiska. Konservativa förståsigpåare – dissar tex. mixedmedleylagkappen när den simmas. Trots att den är OS-gren och är mindre förutsägbar än många andra simgrenar.
Kanske skulle man simma andra distanser – 25 meter med flygande start. Tänk vilka skillnader vi kommer att få i dessa simmares kroppskonstitutioner jämfört med 1500 meters simmare.
Kanske skall vi uppskatta kampmomentet starkare i simningen än vad vi gör idag. Open Water-lopp i bassäng. Kan bli häftiga uppgörelser. Lite som shorttrack i skridsko.
Mystery-medley lopp, individuellt och i lag är andra möjligheter. Snacka om oförutsägbart.
Men kanske är det så att om alla svenska simmare nästan alltid simmade till sig ett personligt rekord på varje års internationella simmästerskap - då hade vi inte gnällt. Så det är kanske där eller i den hörnan vi skall titta istället.
Ändra simsäsongen – anpassa den till vårt lands förutsättningar istället för till det internationella programmet (förstå mig rätt nu) Man behöver inte lägga svenska mästerskap i början av november för att ta ut en kortbanetrupp till EM/VM. De 20 simmarna kan tas ut tidigare. Får alla träna under vintern och tex. under jullovet då det finns utrymme för massor med tränings så kanske man kan skapa en bättre kortbane-simning i början av februari istället.
Tävla mer. Man får inte vara rädd och orutinerad när man väl simmar EM. ”Komma-igång-lopp” skall man inte ha på EM. När man är på ett internationellt mästerskaps skall man ha en ”game-plan” och den skall följas.Man skall inte göra strykningar för att man vaknat med en fis på tvären.
Vi skall inte köra slut simmaren när den är 16-17 år – utan det gäller att ha is i magen som tränare att våga hålla igen på träningen tills simmaren är mottaglig och kan ta till vara resultatutveckling i vuxen ålder.
Addera tegelsten för tegelsten till ett bygge som skall blomma mellan 22-26 år åldern. Kanske är det en bra målsättning att få fler simmare att överleva studentexamen - som simmare.
Det kanske är så att våra tränare är för dåligt utbildade?
Tränar simmana i för stora grupper. Montera ned stordriften i svensk simning genom att skippa lagkapper på SM och premiera det individuella tävlandet. Är det för dyrt att träna i små grupper? Utbilda då simmaren för att kunna träna mer självständigt istället och ta mer ansvar för sinn egen träning. Det behöver inte stå en tränare och titta på varenda simtag som tas.
Visst finns det mycket att gräva runt och i. Massor att arbeta med.
Kanske är det dags för Svensk simning att göra det nu –dvs. lyfta på alla stenar. Definiera problem och frågor och börja smida och snickra på svaren. Våga lyfta blicken så att de stora talanger som finns i vår idrott inte mals ned i den stora kvarnen som flera generationerna före.
Mycket att tänka på, sa Bill. Mycket att göra, sa Bull.
2018-07-04
Några dagar innan jag skulle fylla 14 år – i maj 1966 kom det in en låt på Kvällstoppen (dåtida försäljningslistan i Sverige) som hette ”Homeward Bound”. Det var andra singeln som en duo vid namn Simon & Garfunkel hade just på den listan. I den där vevan – våren -66- var det naturligtvis en uppsjö av band med 60-tals sound som fanns på listorna. Kinks, Who, Dave Dee, Hollies och framförallt Beatles och Rolling Stones. Där hemma i pojkrummet i Malmö bestämde jag mig för att någon gång i livet se just de här stora banden. Beatlarna, Stones och så Simon & Garfunkel. Det blev till en ”bucket list” som jag naturligtvis då - inte visste att den skulle kallas. Till de tre på listan har det kommit till flera under årens lopp. Bruce, Mamas and the Papas med flera men just de tre har funnits i tankarna under hela livsresan.
Hur har det då gått sedan den där dagen i Malmö, i pojkrummet då den nya rullbandspelaren av märket Ferguson hade landat i bokhyllan. Ni minns väl rullbandspelarproblematiklen. Banden var dyra och ju lägre hastighet man hade på banden ju fler låtar fick plats på Scotch-banden. Oftast spelade man in med mikrofon och det blev ett herrarnas liv när morsan kom in mitt i listettan och talade om att maten var klar.
Jo det har gått bra. Stones har man avverkat så många gånger att antalet fingrar inte räcker till för att räkna. Ungefär så är det!. Beatles blev det inte så mycket med av naturliga skäl. Bandet upplöstes som band 1970 och Lennons frånfälle tio år senare gjorde det ännu svårare. Men några konserter med Paul Mc Cartney har fått fungerat som substitut. Senast sågs Paul på Tele2-Arena i Stockholm för något år sedan..
Men den felande länken då? Simon and Garfunkel hur gick det med dem? I början av det här året – 2018 annonserades det att han skulle göra sin ”Homeward Bound Tour” under 2018. Hans sista resa runt i världen i9nnan han skull pensionera sig vid 76 års ålder.
En dag för sent kom jag på att jag skulle köpa en biljett till hans Köpenhamns konsert. Konserten på Royal Arena den 3 juli. ”Shit.” Jag det var väl ungefär så det lät när jag konstaterade att det var för sent att köpa biljetter på nätet under femtusen kronor. Så jag lät det bero. Konserten föll i glömska och det blev inget av det hela. När dessutom SM-veckan i Landskrona satte igång på morgonen den 4 så tyckte jag att det kanske inte var hela världen att man fick stå över! Man kan inte vara överallt. Vilket är en livslögn. Det kan man!
Men så inträffar det där som på något sätt räddade situationen. Jag mötte Eva, inte Lassie och hon hade varit på Stockholmskonserten i lördags och berättade att den var magisk. När sedan korten föll rätt på bordet att svenska fotbollslandslaget gick vidare på VM och matchen skulle mer eller mindre krocka med konserten - ja–då blev läget ett annat. Blocket nästa och första lediga biljetterna jag hittade där - var från Måns Niilsson. Ja den Måns Nilsson. Ringde och kollade att dom fanns kvar. Men icke! De hade gått bara en stund innan. Nästa annons innehöll biljetter från Helsingborg. Två 1500:--kronors biljetter för halva priset. Wow. Här fanns öppningen. Den lyckades. Tack för dem Mattias.
Sagt och gjort. Tisdag eftermiddag, Royal Arena i Köpenhamn och en strålande sommardag. Massor med folk likt ett lämmeltåg på väg och vi bland den. Hur skulle det bli. Skulle den gamle mannens röst hålla. Skulle han spela de låtar vi ville höra?
Hans första låt på konserten – America- från Simon & G perioden. Wow Rysningar. Resten är historia.. Rösten nästan obruten. 16 manna band och en ljudmatta som bar hela vägen upp i himmelen. 150 minuter av ljuvlig musik som ledde oss till de stora rockarenorna, småskalig barockmusik – ibland nästan atonal. Samling vid lägerleden med de gamla favoriterna. Flera av dem i nya arrangemang. Världsmusik med ljudmattor som vävdes för att gunga hela arenan. En version av ”Bridge over trouble water” som fick våra ögon att bli glansiga. Den supervackra” The Boxer” i ett härligt samspel med publiken. Där fanns allt och då menar jag allt – som en Paul Simon-fan kan begära. En arena full med avsked till en av de största musikerna vi har fått möta.
Tack för det sista krysset i min bucket list från den där majdagen 1966.
Några dagar innan jag skulle fylla 14 år – i maj 1966 kom det in en låt på Kvällstoppen (dåtida försäljningslistan i Sverige) som hette ”Homeward Bound”. Det var andra singeln som en duo vid namn Simon & Garfunkel hade just på den listan. I den där vevan – våren -66- var det naturligtvis en uppsjö av band med 60-tals sound som fanns på listorna. Kinks, Who, Dave Dee, Hollies och framförallt Beatles och Rolling Stones. Där hemma i pojkrummet i Malmö bestämde jag mig för att någon gång i livet se just de här stora banden. Beatlarna, Stones och så Simon & Garfunkel. Det blev till en ”bucket list” som jag naturligtvis då - inte visste att den skulle kallas. Till de tre på listan har det kommit till flera under årens lopp. Bruce, Mamas and the Papas med flera men just de tre har funnits i tankarna under hela livsresan.
Hur har det då gått sedan den där dagen i Malmö, i pojkrummet då den nya rullbandspelaren av märket Ferguson hade landat i bokhyllan. Ni minns väl rullbandspelarproblematiklen. Banden var dyra och ju lägre hastighet man hade på banden ju fler låtar fick plats på Scotch-banden. Oftast spelade man in med mikrofon och det blev ett herrarnas liv när morsan kom in mitt i listettan och talade om att maten var klar.
Jo det har gått bra. Stones har man avverkat så många gånger att antalet fingrar inte räcker till för att räkna. Ungefär så är det!. Beatles blev det inte så mycket med av naturliga skäl. Bandet upplöstes som band 1970 och Lennons frånfälle tio år senare gjorde det ännu svårare. Men några konserter med Paul Mc Cartney har fått fungerat som substitut. Senast sågs Paul på Tele2-Arena i Stockholm för något år sedan..
Men den felande länken då? Simon and Garfunkel hur gick det med dem? I början av det här året – 2018 annonserades det att han skulle göra sin ”Homeward Bound Tour” under 2018. Hans sista resa runt i världen i9nnan han skull pensionera sig vid 76 års ålder.
En dag för sent kom jag på att jag skulle köpa en biljett till hans Köpenhamns konsert. Konserten på Royal Arena den 3 juli. ”Shit.” Jag det var väl ungefär så det lät när jag konstaterade att det var för sent att köpa biljetter på nätet under femtusen kronor. Så jag lät det bero. Konserten föll i glömska och det blev inget av det hela. När dessutom SM-veckan i Landskrona satte igång på morgonen den 4 så tyckte jag att det kanske inte var hela världen att man fick stå över! Man kan inte vara överallt. Vilket är en livslögn. Det kan man!
Men så inträffar det där som på något sätt räddade situationen. Jag mötte Eva, inte Lassie och hon hade varit på Stockholmskonserten i lördags och berättade att den var magisk. När sedan korten föll rätt på bordet att svenska fotbollslandslaget gick vidare på VM och matchen skulle mer eller mindre krocka med konserten - ja–då blev läget ett annat. Blocket nästa och första lediga biljetterna jag hittade där - var från Måns Niilsson. Ja den Måns Nilsson. Ringde och kollade att dom fanns kvar. Men icke! De hade gått bara en stund innan. Nästa annons innehöll biljetter från Helsingborg. Två 1500:--kronors biljetter för halva priset. Wow. Här fanns öppningen. Den lyckades. Tack för dem Mattias.
Sagt och gjort. Tisdag eftermiddag, Royal Arena i Köpenhamn och en strålande sommardag. Massor med folk likt ett lämmeltåg på väg och vi bland den. Hur skulle det bli. Skulle den gamle mannens röst hålla. Skulle han spela de låtar vi ville höra?
Hans första låt på konserten – America- från Simon & G perioden. Wow Rysningar. Resten är historia.. Rösten nästan obruten. 16 manna band och en ljudmatta som bar hela vägen upp i himmelen. 150 minuter av ljuvlig musik som ledde oss till de stora rockarenorna, småskalig barockmusik – ibland nästan atonal. Samling vid lägerleden med de gamla favoriterna. Flera av dem i nya arrangemang. Världsmusik med ljudmattor som vävdes för att gunga hela arenan. En version av ”Bridge over trouble water” som fick våra ögon att bli glansiga. Den supervackra” The Boxer” i ett härligt samspel med publiken. Där fanns allt och då menar jag allt – som en Paul Simon-fan kan begära. En arena full med avsked till en av de största musikerna vi har fått möta.
Tack för det sista krysset i min bucket list från den där majdagen 1966.
2018-06-25
Sommaren har återkommit.
Den värmebölja som hade ett stadigt grepp om oss nästan hela maj och ända fram till midsommar är där igen. I år är det 51 år sedan Mats Olin låg tvåa på Kvällstoppen den tidens försäljningslista.Låten "Jag tror på sommaren" har plågat oss sedan dess. Han hamnade där den 6 juni och höll placeringen någon vecka. Etta var "Paperback Writer" med Beatles. På tal om Beatles. Du som är eller var fan av denna grupp? Du måste bara kolla Paul McCartney som är med i Carpool Karaoke. Senaste upplagan. En 23 min feelgood föreställning. På FB måste man illustrera text också. Det gör vi med dessa aborrtofflor. Kanske de gräsligaste skodon världen beskådat. Har bra vecka där ute.
Sommaren har återkommit.
Den värmebölja som hade ett stadigt grepp om oss nästan hela maj och ända fram till midsommar är där igen. I år är det 51 år sedan Mats Olin låg tvåa på Kvällstoppen den tidens försäljningslista.Låten "Jag tror på sommaren" har plågat oss sedan dess. Han hamnade där den 6 juni och höll placeringen någon vecka. Etta var "Paperback Writer" med Beatles. På tal om Beatles. Du som är eller var fan av denna grupp? Du måste bara kolla Paul McCartney som är med i Carpool Karaoke. Senaste upplagan. En 23 min feelgood föreställning. På FB måste man illustrera text också. Det gör vi med dessa aborrtofflor. Kanske de gräsligaste skodon världen beskådat. Har bra vecka där ute.
2018-06-23
Sverige-Tyskland 1-2 på VM i fotboll!
Midsommarnattens leende blev lite snett efter den svenska fotbollsförlusten (Sverige Tyskland 1-2). Kanske rättvist trots allt. En kedja är inte starkare än den svagaste länken. Det svenska laget har en handfull klassspelare, några B-lirare som har en förmåga att springa och sedan några lirare som inte borde vara på plats. Utfyllnad eller vad man vill kalla det. Den tyska maskinen vann ånyo och kanske. Jag säger kanske kan Sverige rå på Mexiko. Men då behövs 100 fokus. Man kan inte sluta spela i matchens sista minut. En gång till. Media kan hålla igång maskineriet ytterligare en vecka....
Sverige-Tyskland 1-2 på VM i fotboll!
Midsommarnattens leende blev lite snett efter den svenska fotbollsförlusten (Sverige Tyskland 1-2). Kanske rättvist trots allt. En kedja är inte starkare än den svagaste länken. Det svenska laget har en handfull klassspelare, några B-lirare som har en förmåga att springa och sedan några lirare som inte borde vara på plats. Utfyllnad eller vad man vill kalla det. Den tyska maskinen vann ånyo och kanske. Jag säger kanske kan Sverige rå på Mexiko. Men då behövs 100 fokus. Man kan inte sluta spela i matchens sista minut. En gång till. Media kan hålla igång maskineriet ytterligare en vecka....
2018-06-18
Bilpendling
Jag som jobbar hemma satt idag i en bil på motorvägen för att komma till jobbet. Så kan det vara en måndag veckan före midsommar. Jag noterar då att den är en hel del som har förändrats sedan jag pendlade på E6:an för 5-6 år sedan.
Farten, hetsen är klart starkare och högre på E6:an numera. Avstånden mindre mellan bilarna mindre. BMW-ägare kör ännu fortare än tidigare. Kvinnor i bilar som tillhör Golf-klassen kör i många fall som vettvillingar och då snackar vi om ålderskategorin 20-35 år. På kvinnorna alltså.
Yngre herrar i äldre BMW har oftast inte pendling till jobbet. De är av olika orsaker ur spel kl 06.30 på morgonen. Åtminstone på måndagar Många lastbilschaffisar måste vara trötta på jobbet. Omkörning lastbil/lastbil är mer regel än undantag. Klart det är trist att ligga i innerfilen ständigt men man kanske kan acceptera att lastbilar går långsammare än personbilar. Men jag är glad att dom inte spelar gitarr och annat som den yrkeskategorien har straffats för under körandet.
SAAB-ägare har missat det där med olja i blinkers. Fungerar sällan. Blinkersen alltså. Borde dock vara på nedgång med tanke på att märket SAAB har förpassats till himlen numera. Jag såg dock en Alfasud från 80-talet idag. Hur är det överhuvudtaget möjligt. Kanske var det en italiensk hägring.
E6-an mellan Helsingborg och Malmö borde byggas ut till trefiligt säger de flesta. Grönkålsmaffian (citat från fd. Malmöitisk sportjournalist) tycker inte det. Trafiken skall begränsas istället. Hur - det kan man inte förklara. Kanske en bro över HH-leden vore på sin plats. För att jämna ut trafiken? Bara ett förslag från en enkel medborgare som inte tillhör den politiska överklassen.
Vi börjar närma oss en trafikinfarkt söder om Helsingborg på Sveriges mest belastade väg. Då menar jag inte Essingeleden för den klassificeras väl som en parkeringsplats numera.
Bilpendling
Jag som jobbar hemma satt idag i en bil på motorvägen för att komma till jobbet. Så kan det vara en måndag veckan före midsommar. Jag noterar då att den är en hel del som har förändrats sedan jag pendlade på E6:an för 5-6 år sedan.
Farten, hetsen är klart starkare och högre på E6:an numera. Avstånden mindre mellan bilarna mindre. BMW-ägare kör ännu fortare än tidigare. Kvinnor i bilar som tillhör Golf-klassen kör i många fall som vettvillingar och då snackar vi om ålderskategorin 20-35 år. På kvinnorna alltså.
Yngre herrar i äldre BMW har oftast inte pendling till jobbet. De är av olika orsaker ur spel kl 06.30 på morgonen. Åtminstone på måndagar Många lastbilschaffisar måste vara trötta på jobbet. Omkörning lastbil/lastbil är mer regel än undantag. Klart det är trist att ligga i innerfilen ständigt men man kanske kan acceptera att lastbilar går långsammare än personbilar. Men jag är glad att dom inte spelar gitarr och annat som den yrkeskategorien har straffats för under körandet.
SAAB-ägare har missat det där med olja i blinkers. Fungerar sällan. Blinkersen alltså. Borde dock vara på nedgång med tanke på att märket SAAB har förpassats till himlen numera. Jag såg dock en Alfasud från 80-talet idag. Hur är det överhuvudtaget möjligt. Kanske var det en italiensk hägring.
E6-an mellan Helsingborg och Malmö borde byggas ut till trefiligt säger de flesta. Grönkålsmaffian (citat från fd. Malmöitisk sportjournalist) tycker inte det. Trafiken skall begränsas istället. Hur - det kan man inte förklara. Kanske en bro över HH-leden vore på sin plats. För att jämna ut trafiken? Bara ett förslag från en enkel medborgare som inte tillhör den politiska överklassen.
Vi börjar närma oss en trafikinfarkt söder om Helsingborg på Sveriges mest belastade väg. Då menar jag inte Essingeleden för den klassificeras väl som en parkeringsplats numera.
Avbytarbänken har många färger på stolarna och gräset blir allt brunare. Är det så det ser ut inför 2018?
2018-06-04
Vem är på plan och vem skall sitta på avbytarbänken?
Många är mötena med politikerna just nu. I TV, radio, tidningar och på gatorna. Det är mindre än 100 dagar till valet och politikerna övertrumfar varandra med vallöften och målar upp guld och gröna skogar i mer än grälla färger. Kan man lita på dem? Förmodligen inte. Mycket av det vi blev lovade vid förra valet har inte infriats ännu och varför skall det bli annorlunda den här gången. Men eftersom valdebatten och fotbolls-VM sammanfaller den här gången så är det väl lika bra att vi avverkar bägge arrangemangen samtidigt och ger er förutsättningarna för bägge dessa tävlingar på en gång.
”Då måste vi börja med det mörkgröna laget. I de mörkgröna har det länge funnits en lovande pojklagsspelare. Han tillhörde eliten vid elitlägret för 15-åringar den där gången i slutet på 90-talet. När han växte in i juniorålder fick han fortfarande vara med och spela. Hans klubbledning hade hoppats att han bara nått en platå i sin utveckling och skulle fortsätta sina steg uppåt. Men det ville sig inte. Han hoppade av liret ett tag och försökte sig istället på tränarjobbet. Där fick han inte tillräckligt stora lyssnarskaror. 30 små sittande lyssnare var inte nog och han återvände som senior till ursprungsvärvet.
Där fick han snabbt en av de högsta posterna i laget och när han uttogs till landslaget tog han över taktpinnen från förbundskaptenen och lovade att revolutionera tränarutbildningen. Denna revolution som skulle ge Sverige en topp plats vid EM i Pisa – det skulle bara ta 100 dagar. Men ingen ville lyssna på den gamle pojklagsspelaren. Han fick dock vara kvar i landslaget. Hans misstag fick andra sona för och just nu så är hans lag på vippen att ramla ur allsvenskan också. Landslagsplatsen känns fjärran i höst och under VM kommer han att få sitta på bänken. En mittfältare måste vara tyngre än frigolit. Krita linjerna på träningen och fylla vattenflaskorna blir hans lott denna sommar.
I det lite mer ljusgröna laget finns en annan spelare som gått motsatta vägen. Efter några svaga flicklagssäsonger så blev det bättre i juniorlaget och när hon kom upp i seniorlaget och hade passerat 30-vallen blev hon verkligen att räkna med. Hennes lagkamrat i det blå laget fick problem att hålla sin plats i laget under vintern och då växte det ljusgröna lagets center alltmer och ett tag mitt i vintersäsongen var hon stjärnan i Svedala-alliansen. Hon tappade lagledningens förtroende när hon tillät 9300 utländska hockeyspelare stanna med fortsatt löfte om spel i Elitserien till vintern. Men den regeländringen kommer förmodligen inte att träda i kraft. Fast osvuret är bäst.
Ljusröda lagets mest omskrivne spelare verkar ha svårt att hålla ihop laget när vi har kommit fram till sommarssäsongen 2018. Hans roll att ta över efter en fd. landsortsjournalist och en chokladälskare, bägge med problem att veta vilket fack i plånboken som var deras eget – borde ju vara en drömsits. Han har dessutom en avbruten svetsarutbildning i ungdomen så borde han ha förmågan och grunderna för hur man svetsar samman ett försvar. Men icke. Han misstag att inte vara med på eftermiddagen i mediaträning och bara 2-årigt gymnasium utan språkämnen gör att han har svårt att kommunicera både med pressen och vid internationella matcher är kommunikationen med domarna ett problem. Ljusröda lagets minskade betydelse som statsbärande fotbollslag (jmf med MFF) gör också att laget är på väg ned i åskådarsiffror. Det är bara på pensionärs-läktaren som det djupa stödet finns numera. Det var annat på "Fotens" tid. Då var spelet med lädret inbyggt i lJusröda lagets DNA. "Svetsarens" dröm att bli som "Bagaren" i Åshöjdens BK - blev bara en rosaskimrande dröm.
Mörkröda lagets vänsterytter är full av självförtroende. Han har haft en lätt resa ute på sin vänsterytterplats. Behöver bara vara med i anfall, försvarsjobbet lämnar han över till de andra. Det är klart att slipper man vara med i ”tillbakajobbet” blir man ju inte så trött. Därför ses han alltid med ett belåtet flin på läpparna. Säger sig jobba i det tysta men icke. Hans rötter säger visserligen ”handla först och tala sen”. Rötterna kan han aldrig riktigt springa ifrån och varför skulle han det?
En annan som har haft svårt att springa ifrån sina rötter är ledaren i Bruna laget. Bruna laget har haft problem att ta sig upp i divisionerna men de senaste åren har det gått förvånansvärt bra. Framgången kan nog till stor del tillskrivas ledaren av det ljusröda laget som med en arrogans á la en olympisk internationell pamp har vägrat att hälsa på bruna lagets mittfältsmotor. Inte ens nere i läkargången under ståplatsläktaren har han tittat åt den brunes håll. Bruna lagets bäste spelare har haft problem att hålla ordning på alla glidtacklingar och stämplingar i bruna lagets junior och pojklag men nu verkar det som han fått ordning och reda. Hörnstolparna har bytts ut. Från järnrör till dito i plast. Nu har han tom. fått snacka taktik med ljusröda lagets ledare i ett sportmagasin och hans mediavana contra sin tidigare ovän gjorde att han vann det snacket lätt. Hur det kommer att se ut under sommaren blir svårt att säga. Frågan är om hans passningar tas om hand eller om dom bara glider över sidlinjen.
Blå laget hade problem i vintras. Den kvinnliga målvakten som tidigare hade sagt att spelare utanför storstan är dumma och värdelösa fick ju som bekant gå. Gå hem från jobbet alltså. Hemma var det säkert mycket roligare. Hon hade ju en clown i byrålådan.
In i blåa laget kom då en liten högerytter av traditionell terriertyp. Värsmord uti käften som en pitbull, med en duracell-kanins energi och med en uppmaning att ”vi nu skall få ett lag som agerar som ett seniorlag”. Han lyckades få upp sitt lags åskådarsiffror en bit, inledningsvis åtminstone. Fortfarande har målvaktsfrågan inte löst i Svedalaalliansen. Ett förslag är att omskola Korslagets spelare till målvakt - men hon vill gärna spela vid sidan om sin man som återfinns i kedjan av allsvenskans akademiska lag. Nu är vi ju vana vid att Korslagets ledare tar ton. Fast även om skönsången är vacker så kan det ändå bli så att den är mer en svanesång när vi kommer sent in i valnattens dimmor.
Nej, det får nog bli så att den gamle ryttmästaren i Blå Clintslaget kommer in på plan igen.. Han som hade en framträdande plats i laget i början på 2000-talet - får ta plats i målet. Visserligen är chansen till självmål ännu större då - men har Svedalaalliansen kvar mottet ”anfall är bästa försvar” så borde ryttmästaren inte komma in i spel så mycket. Kanske bäst så. Ryttmästaren har ju varit med om ett namnbyte på sitt lag nyligen men den nye sponsorn, grunden till namnbytet, verkar inte ha påverkat popularitets-siffrorna.
FI-duserna kommer inte ut på planen i år heller. Det blir snällt att stanna kvar i ryttargången. Lagledaren där har tappat en del av sin gloria eller om det är något annat hon tappat.
Så då är det då frågan om vem som får representera i landslaget den här säsongen. Svedala-Alliansen eller deras motståndare i Rödgrötslaget. Ett tredje alternativ kan ju vara- laget från landet lagom som ständigt slevar i sig brunsås- det Bruna laget.
Sommaren är i motsats - till i sången – lång och mycket kan hända innan VM är slut och Valet avgjort.
(har du en kommentar till artikeln ovan? Skriv nedan!
Vem är på plan och vem skall sitta på avbytarbänken?
Många är mötena med politikerna just nu. I TV, radio, tidningar och på gatorna. Det är mindre än 100 dagar till valet och politikerna övertrumfar varandra med vallöften och målar upp guld och gröna skogar i mer än grälla färger. Kan man lita på dem? Förmodligen inte. Mycket av det vi blev lovade vid förra valet har inte infriats ännu och varför skall det bli annorlunda den här gången. Men eftersom valdebatten och fotbolls-VM sammanfaller den här gången så är det väl lika bra att vi avverkar bägge arrangemangen samtidigt och ger er förutsättningarna för bägge dessa tävlingar på en gång.
”Då måste vi börja med det mörkgröna laget. I de mörkgröna har det länge funnits en lovande pojklagsspelare. Han tillhörde eliten vid elitlägret för 15-åringar den där gången i slutet på 90-talet. När han växte in i juniorålder fick han fortfarande vara med och spela. Hans klubbledning hade hoppats att han bara nått en platå i sin utveckling och skulle fortsätta sina steg uppåt. Men det ville sig inte. Han hoppade av liret ett tag och försökte sig istället på tränarjobbet. Där fick han inte tillräckligt stora lyssnarskaror. 30 små sittande lyssnare var inte nog och han återvände som senior till ursprungsvärvet.
Där fick han snabbt en av de högsta posterna i laget och när han uttogs till landslaget tog han över taktpinnen från förbundskaptenen och lovade att revolutionera tränarutbildningen. Denna revolution som skulle ge Sverige en topp plats vid EM i Pisa – det skulle bara ta 100 dagar. Men ingen ville lyssna på den gamle pojklagsspelaren. Han fick dock vara kvar i landslaget. Hans misstag fick andra sona för och just nu så är hans lag på vippen att ramla ur allsvenskan också. Landslagsplatsen känns fjärran i höst och under VM kommer han att få sitta på bänken. En mittfältare måste vara tyngre än frigolit. Krita linjerna på träningen och fylla vattenflaskorna blir hans lott denna sommar.
I det lite mer ljusgröna laget finns en annan spelare som gått motsatta vägen. Efter några svaga flicklagssäsonger så blev det bättre i juniorlaget och när hon kom upp i seniorlaget och hade passerat 30-vallen blev hon verkligen att räkna med. Hennes lagkamrat i det blå laget fick problem att hålla sin plats i laget under vintern och då växte det ljusgröna lagets center alltmer och ett tag mitt i vintersäsongen var hon stjärnan i Svedala-alliansen. Hon tappade lagledningens förtroende när hon tillät 9300 utländska hockeyspelare stanna med fortsatt löfte om spel i Elitserien till vintern. Men den regeländringen kommer förmodligen inte att träda i kraft. Fast osvuret är bäst.
Ljusröda lagets mest omskrivne spelare verkar ha svårt att hålla ihop laget när vi har kommit fram till sommarssäsongen 2018. Hans roll att ta över efter en fd. landsortsjournalist och en chokladälskare, bägge med problem att veta vilket fack i plånboken som var deras eget – borde ju vara en drömsits. Han har dessutom en avbruten svetsarutbildning i ungdomen så borde han ha förmågan och grunderna för hur man svetsar samman ett försvar. Men icke. Han misstag att inte vara med på eftermiddagen i mediaträning och bara 2-årigt gymnasium utan språkämnen gör att han har svårt att kommunicera både med pressen och vid internationella matcher är kommunikationen med domarna ett problem. Ljusröda lagets minskade betydelse som statsbärande fotbollslag (jmf med MFF) gör också att laget är på väg ned i åskådarsiffror. Det är bara på pensionärs-läktaren som det djupa stödet finns numera. Det var annat på "Fotens" tid. Då var spelet med lädret inbyggt i lJusröda lagets DNA. "Svetsarens" dröm att bli som "Bagaren" i Åshöjdens BK - blev bara en rosaskimrande dröm.
Mörkröda lagets vänsterytter är full av självförtroende. Han har haft en lätt resa ute på sin vänsterytterplats. Behöver bara vara med i anfall, försvarsjobbet lämnar han över till de andra. Det är klart att slipper man vara med i ”tillbakajobbet” blir man ju inte så trött. Därför ses han alltid med ett belåtet flin på läpparna. Säger sig jobba i det tysta men icke. Hans rötter säger visserligen ”handla först och tala sen”. Rötterna kan han aldrig riktigt springa ifrån och varför skulle han det?
En annan som har haft svårt att springa ifrån sina rötter är ledaren i Bruna laget. Bruna laget har haft problem att ta sig upp i divisionerna men de senaste åren har det gått förvånansvärt bra. Framgången kan nog till stor del tillskrivas ledaren av det ljusröda laget som med en arrogans á la en olympisk internationell pamp har vägrat att hälsa på bruna lagets mittfältsmotor. Inte ens nere i läkargången under ståplatsläktaren har han tittat åt den brunes håll. Bruna lagets bäste spelare har haft problem att hålla ordning på alla glidtacklingar och stämplingar i bruna lagets junior och pojklag men nu verkar det som han fått ordning och reda. Hörnstolparna har bytts ut. Från järnrör till dito i plast. Nu har han tom. fått snacka taktik med ljusröda lagets ledare i ett sportmagasin och hans mediavana contra sin tidigare ovän gjorde att han vann det snacket lätt. Hur det kommer att se ut under sommaren blir svårt att säga. Frågan är om hans passningar tas om hand eller om dom bara glider över sidlinjen.
Blå laget hade problem i vintras. Den kvinnliga målvakten som tidigare hade sagt att spelare utanför storstan är dumma och värdelösa fick ju som bekant gå. Gå hem från jobbet alltså. Hemma var det säkert mycket roligare. Hon hade ju en clown i byrålådan.
In i blåa laget kom då en liten högerytter av traditionell terriertyp. Värsmord uti käften som en pitbull, med en duracell-kanins energi och med en uppmaning att ”vi nu skall få ett lag som agerar som ett seniorlag”. Han lyckades få upp sitt lags åskådarsiffror en bit, inledningsvis åtminstone. Fortfarande har målvaktsfrågan inte löst i Svedalaalliansen. Ett förslag är att omskola Korslagets spelare till målvakt - men hon vill gärna spela vid sidan om sin man som återfinns i kedjan av allsvenskans akademiska lag. Nu är vi ju vana vid att Korslagets ledare tar ton. Fast även om skönsången är vacker så kan det ändå bli så att den är mer en svanesång när vi kommer sent in i valnattens dimmor.
Nej, det får nog bli så att den gamle ryttmästaren i Blå Clintslaget kommer in på plan igen.. Han som hade en framträdande plats i laget i början på 2000-talet - får ta plats i målet. Visserligen är chansen till självmål ännu större då - men har Svedalaalliansen kvar mottet ”anfall är bästa försvar” så borde ryttmästaren inte komma in i spel så mycket. Kanske bäst så. Ryttmästaren har ju varit med om ett namnbyte på sitt lag nyligen men den nye sponsorn, grunden till namnbytet, verkar inte ha påverkat popularitets-siffrorna.
FI-duserna kommer inte ut på planen i år heller. Det blir snällt att stanna kvar i ryttargången. Lagledaren där har tappat en del av sin gloria eller om det är något annat hon tappat.
Så då är det då frågan om vem som får representera i landslaget den här säsongen. Svedala-Alliansen eller deras motståndare i Rödgrötslaget. Ett tredje alternativ kan ju vara- laget från landet lagom som ständigt slevar i sig brunsås- det Bruna laget.
Sommaren är i motsats - till i sången – lång och mycket kan hända innan VM är slut och Valet avgjort.
(har du en kommentar till artikeln ovan? Skriv nedan!
Från Västerbotten Kuriren - klicka på bilden så blir den större.
2018-05-17
Hammarstens snabba berömmelse
Jag satt och läste simstatistik. Bläddrade bland alla svenska mästare i simning som vi har haft i landet. Då hittade jag hennes namn. Britt-Marie Hammarsten. Hon var en sådan där simmerska som kom fram på 50 och 60-talet. Snabbt upp i himmelen och sedan försvann hon. Två SM-guld står hon för i listan. Mycket för att jag kommer ihåg henne var att vi tillhörde samma åldersklass. Födda 1952. Britt-Marie och undertecknad tillhörde dem som strävade för att komma med på det första Europa Junior Mästerskapen i simning. De första officiella. 1967. Resan till det EJM var inte så långt. Det gick i Linköping. I Tinnerbäckbadet.
Hammarsten kom från Robertsfors. En kommun som ligger precis norr om Umeå. Robertsfors har idag ca 6000 innevånare i hela kommunen och tätorten Robertsfors 2500 boende. Inte så stort. Men det finns en och annan kändis utöver Hammarsten som kommer från Robertsfors. Frida Hyvönen och rockgruppen Sarhara Hotnights tex.
Man har ett badhus med en bassäng som är 16.67 meter. Britt Marie talade då och nu om hur pass bra hon blev i vändningarna - bara för att man fick vända så många gånger på träningen. Men ändå så blev hennes bästa lopp på 50 meters bana. Svensk Mästarinna på 200m ryggsim 1967 och ett upprepande 1968. Titeln första året ledde till att hon kvalade in till EJM. Väl på EJM, vann hon. Så kunde det gå till då. Året efter kom skador men det blev ändå en SM-titel. På 200m ryggsim. OS-platsen för 16 åringen skulle vara klar men så blev hon skadad. Trots skadan fick hon ett stipendium för att kunna åka med till Mexiko. Efter den resan blev det inte mer simning. Slutade som 16-åring och sagan var all.
När man hittar ett namn så här i en lista så blir i alla fall jag nyfiken. Då visar det sig att flera har varit det och ovanstående klipp från 2017 hittar vi på Facebook. Anstränger du dig lite - ja då kanske du kan läsa sidan. Så gick det för Britt Marie Hammarsten i bassängerna.
Hammarstens snabba berömmelse
Jag satt och läste simstatistik. Bläddrade bland alla svenska mästare i simning som vi har haft i landet. Då hittade jag hennes namn. Britt-Marie Hammarsten. Hon var en sådan där simmerska som kom fram på 50 och 60-talet. Snabbt upp i himmelen och sedan försvann hon. Två SM-guld står hon för i listan. Mycket för att jag kommer ihåg henne var att vi tillhörde samma åldersklass. Födda 1952. Britt-Marie och undertecknad tillhörde dem som strävade för att komma med på det första Europa Junior Mästerskapen i simning. De första officiella. 1967. Resan till det EJM var inte så långt. Det gick i Linköping. I Tinnerbäckbadet.
Hammarsten kom från Robertsfors. En kommun som ligger precis norr om Umeå. Robertsfors har idag ca 6000 innevånare i hela kommunen och tätorten Robertsfors 2500 boende. Inte så stort. Men det finns en och annan kändis utöver Hammarsten som kommer från Robertsfors. Frida Hyvönen och rockgruppen Sarhara Hotnights tex.
Man har ett badhus med en bassäng som är 16.67 meter. Britt Marie talade då och nu om hur pass bra hon blev i vändningarna - bara för att man fick vända så många gånger på träningen. Men ändå så blev hennes bästa lopp på 50 meters bana. Svensk Mästarinna på 200m ryggsim 1967 och ett upprepande 1968. Titeln första året ledde till att hon kvalade in till EJM. Väl på EJM, vann hon. Så kunde det gå till då. Året efter kom skador men det blev ändå en SM-titel. På 200m ryggsim. OS-platsen för 16 åringen skulle vara klar men så blev hon skadad. Trots skadan fick hon ett stipendium för att kunna åka med till Mexiko. Efter den resan blev det inte mer simning. Slutade som 16-åring och sagan var all.
När man hittar ett namn så här i en lista så blir i alla fall jag nyfiken. Då visar det sig att flera har varit det och ovanstående klipp från 2017 hittar vi på Facebook. Anstränger du dig lite - ja då kanske du kan läsa sidan. Så gick det för Britt Marie Hammarsten i bassängerna.
Typexempel på kvällstidningsfront under OS.
2018-02-27
OS tonar bort
Olympiska Spelen tonar ut bakom oss. Svenska guldhjältar kommer hem och det sista pressas ur dem ”hur det var och hur känner du dig nu”. Vinter-OS skickas till handlingarna och det historiska arkivet.
Kvar står en positiv känsla av att skidskyttarna , de kvinnliga skidåkarna och de svenska slalomåkarna har tillsammans med curlingfolket skapat bestående värden. Nu skall man återgå till försörjningstävlingarna under helgerna och vinterstudion befolkas av lusekoftor igen efter Discoverys finkläder.
Gammelmedia betygsätter TV och nätsändningar. Allra surast är en Croneman i Dagens Nyheter som talar om för oss att vi skall absolut inte lita på de tittarsiffror som kommer att redovisas. Allt som kommer från sändande företag kommer att vara ”fake-news”. Expressen betygsätter alla TV-kommentatorer som antingen är idrottskändisar eller TV-kändisar. De övriga, de breda massan ägnas inte en tanke och dom är säkert lika glada för det.
I tidningar och på nätet har media försökt hitta så mycket klickbara rubriker som möjligt. Chocker, hemligheter och annat har man försökt locka med. "Anjas hemlighet under studiobordet", "Kallas chock i garderoben" och "Pichler mörka historia" - är rubriker som har florerat. Vet inte om Expressen eller Aftonbladet vann denna match. Någon gjorde det i alla fall.
Ja, mycket vänds upp och ned under OS. Annan idrott ställs tillbaka och fokus hamnar på skidspår och på skyttevallar. Visst har det gått bra. Mycket bra. Det är bara att gratulera. Visserligen i små idrotter globalt -men med ett stort intresse i Sverige - framförallt när det går bra! Ett exempel på hur det fungerar när det inte går så där - är tittarsiffrorna på herrskidåkningen. Man fick rejält på tafsen av damskidor, damskidskytte och herrskidskytte. Ja det var precis att man lyckades övertrumfa curlingen. Ishockeyn var också en floppidrott för svensk del. Den idrotten borde kanske inte vara med i OS. I alla fall när inte alla de bästa finns med. Samma sak kan sägas om herrfotbollen i sommar-OS. Släng ut den. Kostar för mycket och tar för mycket fokus. Är ju trots allt en junioridrott på OS-sammanhang.
Sedan var det lurigt det där med OAR. Ryssland? Tja, till vilken nytta. Allt eller inget-lagen borde gälla. Antingen alla med eller inga. Undrar hur uppstädningen i det ryska dopningsträsket går? Sedan var det ju tveksamt det här med de kubikmeter astmamedicin som Norge fraktade till Korea. Här måste WADA sätta ner foten inför nästa OS.
Men snart är det vår. Alla reportrar som fanns med på OS ställer om tankarna till fotbolls-VM. Om bara några veckor kommer man att vakna upp ur vinteridet och spekulationerna om hur vi skall rå på Tyskland, Mexico och Sydkorea startar. Vilken reporter kommer att skriva om "Sveriges väg till VM-finalen” – först? Ja det är bara att gissa. Men säkert är att någon kommer att låta sin penna rispa den meningen.
Idrotten, solen och journalisterna har alla sin gång.
OS tonar bort
Olympiska Spelen tonar ut bakom oss. Svenska guldhjältar kommer hem och det sista pressas ur dem ”hur det var och hur känner du dig nu”. Vinter-OS skickas till handlingarna och det historiska arkivet.
Kvar står en positiv känsla av att skidskyttarna , de kvinnliga skidåkarna och de svenska slalomåkarna har tillsammans med curlingfolket skapat bestående värden. Nu skall man återgå till försörjningstävlingarna under helgerna och vinterstudion befolkas av lusekoftor igen efter Discoverys finkläder.
Gammelmedia betygsätter TV och nätsändningar. Allra surast är en Croneman i Dagens Nyheter som talar om för oss att vi skall absolut inte lita på de tittarsiffror som kommer att redovisas. Allt som kommer från sändande företag kommer att vara ”fake-news”. Expressen betygsätter alla TV-kommentatorer som antingen är idrottskändisar eller TV-kändisar. De övriga, de breda massan ägnas inte en tanke och dom är säkert lika glada för det.
I tidningar och på nätet har media försökt hitta så mycket klickbara rubriker som möjligt. Chocker, hemligheter och annat har man försökt locka med. "Anjas hemlighet under studiobordet", "Kallas chock i garderoben" och "Pichler mörka historia" - är rubriker som har florerat. Vet inte om Expressen eller Aftonbladet vann denna match. Någon gjorde det i alla fall.
Ja, mycket vänds upp och ned under OS. Annan idrott ställs tillbaka och fokus hamnar på skidspår och på skyttevallar. Visst har det gått bra. Mycket bra. Det är bara att gratulera. Visserligen i små idrotter globalt -men med ett stort intresse i Sverige - framförallt när det går bra! Ett exempel på hur det fungerar när det inte går så där - är tittarsiffrorna på herrskidåkningen. Man fick rejält på tafsen av damskidor, damskidskytte och herrskidskytte. Ja det var precis att man lyckades övertrumfa curlingen. Ishockeyn var också en floppidrott för svensk del. Den idrotten borde kanske inte vara med i OS. I alla fall när inte alla de bästa finns med. Samma sak kan sägas om herrfotbollen i sommar-OS. Släng ut den. Kostar för mycket och tar för mycket fokus. Är ju trots allt en junioridrott på OS-sammanhang.
Sedan var det lurigt det där med OAR. Ryssland? Tja, till vilken nytta. Allt eller inget-lagen borde gälla. Antingen alla med eller inga. Undrar hur uppstädningen i det ryska dopningsträsket går? Sedan var det ju tveksamt det här med de kubikmeter astmamedicin som Norge fraktade till Korea. Här måste WADA sätta ner foten inför nästa OS.
Men snart är det vår. Alla reportrar som fanns med på OS ställer om tankarna till fotbolls-VM. Om bara några veckor kommer man att vakna upp ur vinteridet och spekulationerna om hur vi skall rå på Tyskland, Mexico och Sydkorea startar. Vilken reporter kommer att skriva om "Sveriges väg till VM-finalen” – först? Ja det är bara att gissa. Men säkert är att någon kommer att låta sin penna rispa den meningen.
Idrotten, solen och journalisterna har alla sin gång.
2018-02-16
Behövs det en Pichler i simningen?
OS i fjärran Syd-Korea trummar på. Vissa talar om skandinaviska mästerskap på asiatisk mark, andra är euforiska över de svenska insatserna. Stridsyxan med Norge verkar vara nedgrävd och the bad guy – tidigare benämnd Northug finns inte på plats. Den lede fi i öst, mao ryssen har fått ett reningsbad och avväpnats. Ryssarna kallas i TV-grafiken OAR men verbalt benämns kallas alla för ryssar. Vilken är skillnaden. Ja det är uppochnedvända världen.
OS är ju vintersport på riktigt. Inte som det där som skvalas på helgerna i TV och är försörjningsidrott. Då, under säsongen helt jämbördigt med SHL:s hockey grundserie med en envis serielunk. Just hockeyn är väl dock den sport som mest ändrar ansikte. Förvandlingen från grundspel till slutspel är ju så stor att man tro att det är två olika idrotter!
Nej, OS är idrott på rätt nivå. Där det är viktigt att vara på tårna i varje sekund. Dom av svenskarna som har varit mest på tårna är skidskyttarna. Vilka lyft man har presterat. Det lilla förbundet (Skidskytteförbundet) med 4500 medlemmar som har den stora TV-tiden och de monumentala sponsorintäkterna - utifrån vad man verkligen är – har överpresterat och lyckats fantastiskt bra här under OS.
Orsaken till detta kanske skall stavas - Wolfgang Pichler. Tysken som får åkare att underkasta sig träning på ett sätt som ingen annan grupp gör i det svenska idrottsamhället. Pichler är kompromisslös och kan vara en j-vel ute i skidskytteskogen. Hos Pichler är man med, på hans villkor eller så får man snabbt hitta dörren till utgången.
Man undrar hur det hade gått om han hade fått hand om de svenska skidherrarna? Wolfgang har i flera omgångar visat vad han står för och han sätt att få skidskyttarna att prestera är remarkabelt.
En annan tanke hade varit en Pichler i svensk simning. Hade han kunnat göra skillnad? Ja kanske. Kanske inte! Det närmaste Pichler jag kan tänka mig i svensk simning är Greg Conell. Tränaren som ledde Malmö till massor av framgångar på 80- och 90-talet. Han betraktades som en demon på kanten men fick många att prestera. Conell var lika obekväm i simningen som Pichler är i skidskyttet. Tuff, kompromisslös men framgångsrik.
OS-guldvinnaren Björn Ferry har vid något tillfälle kallat Pichlers ledarstil – ”sektliknande” och jämfört det hela med Livets ord. I samma andetag kallar han Pichler - sin bäste tränare någonsin. Det är kanske just så det är. I framgångens stund lyfts ledare som Pichler till skyarna och när det sedan blåser motvind – ja då kan dom fara all världens väg eller åka ut med badvattnet.
Vilken ledarstil som är bäst är situations anpassat men också en fråga om långsiktigt planerande. I Pichlers fall - utspringer energi och utpekande av vägriktningen från hans tunga och hand. Hos andra tränare försöker man få atleten att ta detta ansvar själv. Den mer atletorienterade vägen tar längre tid och är en mer omfattande process och ger inte så snabba resultat. Men detta är något som man måste ha i bakhuvudet när man engagerar tränare på inte bara toppnivå utan när man vill att tränare och ledare skall forma en klubb, ett, lag eller en atlet.
Idag är Pichler kungen. Idrottsgalan har ett lätt val när det gäller att utse Årets ledare men kanske också Bragdjuryn när det gäller att hitta årets bragdidrottare. För i år kommer man inte att behöva leta i stallet efter den vinnare. Nu skall man istället hitta segraren på skjutvallen, i en skog med ett skidspår.
Behövs det en Pichler i simningen?
OS i fjärran Syd-Korea trummar på. Vissa talar om skandinaviska mästerskap på asiatisk mark, andra är euforiska över de svenska insatserna. Stridsyxan med Norge verkar vara nedgrävd och the bad guy – tidigare benämnd Northug finns inte på plats. Den lede fi i öst, mao ryssen har fått ett reningsbad och avväpnats. Ryssarna kallas i TV-grafiken OAR men verbalt benämns kallas alla för ryssar. Vilken är skillnaden. Ja det är uppochnedvända världen.
OS är ju vintersport på riktigt. Inte som det där som skvalas på helgerna i TV och är försörjningsidrott. Då, under säsongen helt jämbördigt med SHL:s hockey grundserie med en envis serielunk. Just hockeyn är väl dock den sport som mest ändrar ansikte. Förvandlingen från grundspel till slutspel är ju så stor att man tro att det är två olika idrotter!
Nej, OS är idrott på rätt nivå. Där det är viktigt att vara på tårna i varje sekund. Dom av svenskarna som har varit mest på tårna är skidskyttarna. Vilka lyft man har presterat. Det lilla förbundet (Skidskytteförbundet) med 4500 medlemmar som har den stora TV-tiden och de monumentala sponsorintäkterna - utifrån vad man verkligen är – har överpresterat och lyckats fantastiskt bra här under OS.
Orsaken till detta kanske skall stavas - Wolfgang Pichler. Tysken som får åkare att underkasta sig träning på ett sätt som ingen annan grupp gör i det svenska idrottsamhället. Pichler är kompromisslös och kan vara en j-vel ute i skidskytteskogen. Hos Pichler är man med, på hans villkor eller så får man snabbt hitta dörren till utgången.
Man undrar hur det hade gått om han hade fått hand om de svenska skidherrarna? Wolfgang har i flera omgångar visat vad han står för och han sätt att få skidskyttarna att prestera är remarkabelt.
En annan tanke hade varit en Pichler i svensk simning. Hade han kunnat göra skillnad? Ja kanske. Kanske inte! Det närmaste Pichler jag kan tänka mig i svensk simning är Greg Conell. Tränaren som ledde Malmö till massor av framgångar på 80- och 90-talet. Han betraktades som en demon på kanten men fick många att prestera. Conell var lika obekväm i simningen som Pichler är i skidskyttet. Tuff, kompromisslös men framgångsrik.
OS-guldvinnaren Björn Ferry har vid något tillfälle kallat Pichlers ledarstil – ”sektliknande” och jämfört det hela med Livets ord. I samma andetag kallar han Pichler - sin bäste tränare någonsin. Det är kanske just så det är. I framgångens stund lyfts ledare som Pichler till skyarna och när det sedan blåser motvind – ja då kan dom fara all världens väg eller åka ut med badvattnet.
Vilken ledarstil som är bäst är situations anpassat men också en fråga om långsiktigt planerande. I Pichlers fall - utspringer energi och utpekande av vägriktningen från hans tunga och hand. Hos andra tränare försöker man få atleten att ta detta ansvar själv. Den mer atletorienterade vägen tar längre tid och är en mer omfattande process och ger inte så snabba resultat. Men detta är något som man måste ha i bakhuvudet när man engagerar tränare på inte bara toppnivå utan när man vill att tränare och ledare skall forma en klubb, ett, lag eller en atlet.
Idag är Pichler kungen. Idrottsgalan har ett lätt val när det gäller att utse Årets ledare men kanske också Bragdjuryn när det gäller att hitta årets bragdidrottare. För i år kommer man inte att behöva leta i stallet efter den vinnare. Nu skall man istället hitta segraren på skjutvallen, i en skog med ett skidspår.
2018-01-16 Idrottsgalan 2018
Igår var det dags för drottsgalan i Globen. Som vanligt vann inte riktigt alla de som man hade trott. En del prestationer kan inte värderades riktigt rätt. Men det är lite sopm Melodifestivalen - Rätt låt vinner inte ofta.
Årets vinnare
Årets nykomling: Armand Duplantis, stavhopp.
Årets lag: Tre Kronor, ishockey.
Årets peppare: Gerestaskolan.
Årets ledare: Graham Potter, Östersunds FK.
Årets manlige idrottare: Daniel Ståhl, diskus.
Årets kvinnliga idrottare: Sarah Sjöström, simning.
Årets prestation: Östersunds FK, fotboll.
Jerringpriset: Peder Fredricson, ridsport.
Sportspegelpriset: Börje Andersson-Junkka
Så här tycker Bosse Hultén
Många engagerar sig för det här med idrottsgalor, utmärkelser och rankingen av olika idrotter mot varandra. Naturligtvis helt omöjligt att väga dessa idrotter mot varandra. Hur skall man vikta stora idrotter som fotboll, friidrott och simning mot små idrotter som skidor, ishockey och bandy. Globalitet contra lokalitet.
Hur bedömer man "looserteamet" fotbollslandslaget som fick möta Italien i en förlorarmatch om att bli Top-32 i världen och då vann?
Hur bedömer man Östersunds fotbollslag som kanske är rankade 70-80 i Europa som vunnit mot en rad andra lag som inte heller dom gått till Champions League mot tex. hockeylandslaget som vann VM - är omöjligt att spekulera om.
Fast man tycka att fotbollen i mångt och mycket övervärderas i nästan alla sammanhang.
När vi sedan har två priser i Sverige - Bragdguldet och Jerringpriset - där det skall bedömas - ett bragdmoment och i fallet Jerring skall röstas fram en vinnare - som mer talar om vem som är populär än vem som är bäst - då blir det lite av "fel låt vann". För underförstått så skall bägge priserna innehålla den bästa idrottsprestationen i landet MEN så är det inte.
I år är - vad jag kan förstå - de flesta i alla fall - hyfsat överens om att Sarah Sjöström är i särklass som idrottare i landet. Kvalitet, globalitet, bredd. Ja, hon fyller alla krav på att vara vår bästa idrottare. När ridsporten får Jerringpriset är det mer ett resultat att väl organiserad mobilisering av ridsportintresserade än ett utslag av en folkvilja. Helt OK att man skall kunna engagera sina många medlemmar. Men då skall vi också se prisen utifrån det som de facto sker.
Kanske är det så att SvD:s pris skall skiftas från Bragdguld till Idrottsguldet eller i alla fall skriva om statuterna och ta bort bragdmomentet som de starkast vägande skälet att få priset. Jerringspriset kommer med röstningsförfarandet alltid vara ett pris för den "populäraste idrottaren". Det har varit så nästan alltid. Magda Forsbergs inbrott i media som gav henne fyra Jerringpris devalverade och förändrade priset frö evigt.
Detta kan man träta om i det oändliga MEN kanske borde det tas ett grepp att ändra delar av alla dessa priser som delas ut i vårt land så att vi landar i något mer trovärdigt. Men å andra sidan är det ju bara idrott och idrott är ju på lek. Eller hur?
Igår var det dags för drottsgalan i Globen. Som vanligt vann inte riktigt alla de som man hade trott. En del prestationer kan inte värderades riktigt rätt. Men det är lite sopm Melodifestivalen - Rätt låt vinner inte ofta.
Årets vinnare
Årets nykomling: Armand Duplantis, stavhopp.
Årets lag: Tre Kronor, ishockey.
Årets peppare: Gerestaskolan.
Årets ledare: Graham Potter, Östersunds FK.
Årets manlige idrottare: Daniel Ståhl, diskus.
Årets kvinnliga idrottare: Sarah Sjöström, simning.
Årets prestation: Östersunds FK, fotboll.
Jerringpriset: Peder Fredricson, ridsport.
Sportspegelpriset: Börje Andersson-Junkka
Så här tycker Bosse Hultén
Många engagerar sig för det här med idrottsgalor, utmärkelser och rankingen av olika idrotter mot varandra. Naturligtvis helt omöjligt att väga dessa idrotter mot varandra. Hur skall man vikta stora idrotter som fotboll, friidrott och simning mot små idrotter som skidor, ishockey och bandy. Globalitet contra lokalitet.
Hur bedömer man "looserteamet" fotbollslandslaget som fick möta Italien i en förlorarmatch om att bli Top-32 i världen och då vann?
Hur bedömer man Östersunds fotbollslag som kanske är rankade 70-80 i Europa som vunnit mot en rad andra lag som inte heller dom gått till Champions League mot tex. hockeylandslaget som vann VM - är omöjligt att spekulera om.
Fast man tycka att fotbollen i mångt och mycket övervärderas i nästan alla sammanhang.
När vi sedan har två priser i Sverige - Bragdguldet och Jerringpriset - där det skall bedömas - ett bragdmoment och i fallet Jerring skall röstas fram en vinnare - som mer talar om vem som är populär än vem som är bäst - då blir det lite av "fel låt vann". För underförstått så skall bägge priserna innehålla den bästa idrottsprestationen i landet MEN så är det inte.
I år är - vad jag kan förstå - de flesta i alla fall - hyfsat överens om att Sarah Sjöström är i särklass som idrottare i landet. Kvalitet, globalitet, bredd. Ja, hon fyller alla krav på att vara vår bästa idrottare. När ridsporten får Jerringpriset är det mer ett resultat att väl organiserad mobilisering av ridsportintresserade än ett utslag av en folkvilja. Helt OK att man skall kunna engagera sina många medlemmar. Men då skall vi också se prisen utifrån det som de facto sker.
Kanske är det så att SvD:s pris skall skiftas från Bragdguld till Idrottsguldet eller i alla fall skriva om statuterna och ta bort bragdmomentet som de starkast vägande skälet att få priset. Jerringspriset kommer med röstningsförfarandet alltid vara ett pris för den "populäraste idrottaren". Det har varit så nästan alltid. Magda Forsbergs inbrott i media som gav henne fyra Jerringpris devalverade och förändrade priset frö evigt.
Detta kan man träta om i det oändliga MEN kanske borde det tas ett grepp att ändra delar av alla dessa priser som delas ut i vårt land så att vi landar i något mer trovärdigt. Men å andra sidan är det ju bara idrott och idrott är ju på lek. Eller hur?
2018-01-08 Tord Andersson EM-medaljör i simhopp år 1966.
Jag möter honom 51 år senare när han just har fyllt 75 år - för att sammanfatta hans simhoppskarriär i Idrottsmuseets årsbok. Du hittar all text och klippet ur boken här - klick.
Jag möter honom 51 år senare när han just har fyllt 75 år - för att sammanfatta hans simhoppskarriär i Idrottsmuseets årsbok. Du hittar all text och klippet ur boken här - klick.