Simledare/tränare. Kommentator på Eurosport.
Ger ut websidan simma.nu och producerar Simförbundets Mästerskapssida
Birgers simmarflickor
från Idrottsmuseets årsbok 2016 - utgiven i nov 2016
Birger Buhre - simtränaren
Birger Buhre är ju ett namn som ständigt är aktuellt i skånsk idrottshistoria. Hans bindning till simningen är ju det som starkast lyser i idrottssammanhang men också hans koppling till sportjournalistiken och andra idrotter kommer upp på tapeten - ständigt.
I årsboken 2006 presenterades två artiklar om Birger Buhre. En artikel skriven av Michael Ljungberg - ”Birger Buhre . sportjournalisten” och så skrev författaren till dessa rader ”Birger Buhre – simledaren”.
I dessa artiklar finns diverse anekdoter och skrönor om denne fantastiske journalist, idrottsvän och ordkonstnär. Bägge artiklar pekar på det unika som fanns hos Birger Buhre och förklarar kanske också lite av det universum som var BB:s eget.
Tanken var att gräva lite ytterligare runt Birger Buhre. Det som startade i den här bokformen år 2006 – har nu blivit att titta närmare på det praktiska arbete – ja helt enkelt tränarjobbet som Birger gjorde på bassängkanten men genom de som var adepterna i vattnets – ögon.
Jag har letat upp och hittat de flesta av de simmerskor som tränade för Birger. Vissa avgränsningar är gjorda – SM-medaljer var kriteriet att platsa in i den här artikeln.
Vi tar avstamp i året 1956.
Simklubbarna i Malmö, Malmö Simsällskap, Limhamns Simsällskap och Simklubben Ran hade en pånyttfödelse åren efter att Simhallsbadet i Malmö byggdes - år 1956. Efter att under ett halvsekel, harvat i KV-badet (Kommunala Varmbadhuset) på Drottninggatan på vintern och ute på Ribersborgs Kallbadhus och Limhamns Saltsjöbad på sommaren – så blev tillblivelsen av Simhallsbadet 1956 en energikick för Malmösimningen. Främst var det damerna som tog vara på detta och namn som Karin och Kisse Larsson i Ran, Christina Ohlsson i LSS, Marianne Stridh och Marianne Sjöström i MS blev de dominerande simmarna i stan. Men det fanns också simmare på herrsidan som lät höra av sig eller rättare sagt hade gjort det några år tidigare. Johnny Lysell, Junot Delcomyn och Jan Olof Larsson. Men även namn som Björn Billqvist, Roland Lundin och andra hade gjort att simningen var på väg uppåt. Fast man hade Stockholmsdominansen att slåss mot och det var först med 2 x Larsson-systrarna, Karin och Kisse (se Årsboken …..) från Ran som Malmösimningen märktes riktigt på riksplanet.
Birger Buhres universum
I Birgers eget universum fanns naturligtvis simningen som den klart lysande stjärnan. Inte bara den simning som var internationell och för all del också nationell – utan också en bit simning som i högsta grad var lokal. Sista åren på 50-talet och till mitten av 60-talet var Birger starkt engagerad som simtränare i Malmö. Han tränade damerna i Malmö Simsällskap. Ett antal damer som under några år simmade hem SM-guld både i lagkapper och individuellt. Några – närmare bestämt elva stycken av dessa ”simmarflickor” skall vi träffa i detta reportage.
Marianne och Marianne
Två av dem lyckades lite bättre än de andra i simtävlandet. Det var Marianne Sjöström och Marianne Stridh. Det som lyfte dem över de andra var att man lyckades bli inte bara svenska mästarinnor i lag utan också individuellt. En annan, kanske lite vitsig sak när det gäller dessa två – var att de bägge hade initialerna MS…. MS som ju är namnet på den klubb de representerade.
Marianne Stridh (främst) på väg till en tävling 1962. Bakom henne Marianne Sjöström
Marianne Stridh
Ryggsimmerska, född 1946
Smeknamn: Flax
Svensk mästarinna på 100m ryggsim 1962. Landslagssimmerska. Svensk mästarinna i lagkapp.
Mellanstadielärare – numera pensionerad.
Marianne Sjöström kramas om av klubbkamraten Lisbeth Sandgren efter sitt SM-guld på 200m bröstsim
Marianne Sjöström
Bröstsimmerska född 1946
Smeknamn: Pluto
Svensk mästarinna på 200m bröstsim 1962. Landslagssimmerska. Svensk mästarinna i lagkapp.
Egen företagare i utbildningsbranschen. Numera pensionerad.
Marianne Sjöström och Marianne Stridh sommaren 2016
Flax och Pluto
Marianne och Marianne var dessutom utrustade med två rekorderliga smeknamn också – smeknamn som hänger med fortfarande trots att de numera har rundat 70-årsdagen. Stridh med tillnamnet ”Flax” och Sjöström med smeknamnet ”Pluto”.
Flax? Pluto?
Marianne Sjöström (Larsson) och Marianne Stridh (Andersson) .
”Smeknamnen. Ja egentligen började det när vi simmade och tillbringade dagarna på Ribbans kallbadhus. Vi lekte ”lappgömme” på damavdelningen och för att inte avslöja oss själva blev det smeknamn istället för våra riktiga.”
Så inleddes samtalet när vi kom till tals med varandra -en septemberdagen 2016 - vid ett lunchbord i Malmö. De bägge Mariannorna var kanske inte helt överens om all historiebeskrivning - men att få uppleva snacket, se fotoböckerna, klippböckerna och höra deras beskrivningar om ungdomsåren inom simningen som utspelade sig mellan 1955 och fram till mitten av sextiotalet – gjorde mötet minnevärt för skrivaren av dessa rader.”
Marianne Sjöström (Larsson)
” Sommaren 1955 var Ribban, 1 liter mjölk och fyra fransbrödbullar. Det lades ryggsäcken med varje dag. Det var ju den där vackra sommaren som man kom att tala om i generationer. Sol varje dag och hela dagarna på Ribbans kallbadhus – för vår del och 300 barn i simskolan. Alla körde torrsim samtidigt och det var en stor upplevelse. Där någonstans började min simning. Jag hade inga idrottande föräldrar. Uppvuxen på Köpenhamnsvägen och nära till havet. Livet lekte och ganska snart var det en simtränare i Malmö som fick upp ögonen för mig.”
Marianne Stridh (Andersson)
”Jag är uppvuxen på Ellstorp. Min pappa hade spelat fotboll för Olympic och någon gång i sin ungdom gjort ett fantastiskt mål som det berättades om hemma vid matbordet. Pappa såg till att jag kom till simningen och det är jag honom evigt tacksam. Lappgömme som sagt, D-vitaminer och långa dagar på Ribban minns jag med glädje. Vi blev ganska snabbt uppfångade i Birger träningsgäng.”
Marianne Sjöström (Larsson)
”När vi väl hade kommit in i ruljangsen med simträning så ville jag bara träna och träna. Jag var verkligen ambitiös. Träningsnarkoman skulle man kallat det idag. Ville gärna simma lite mer efter passen men de andra var inte så glada när jag bad Birger om påspädning på träningsmetrarna. Inte alls populärt helt enkelt. Jag var först i och sist upp på alla träningspass.”
Marianne Stridh (Andersson)
”Nej, vi var verkligen trötta på Pluto. Vår åsikt var klar - var man klar - så var man. Jag minns att vi t.o.m vid ett tillfälle fick en ande i glaset säga att Pluto skulle försvinna från jordens yta en dag. Det var när vi tränade i Båstad. Det var också bestämt ett klockslag – för hennes himlafärd. Trots att vi frågade Birger om hur mycket klockan var, under hela passet – så fanns hon kvar när vi skulle upp ur vattnet två timmar senare. Vi tränade i Båstad och på Hemmeslövs Herrgårdspensionat under sommaren. Det fanns inga träningsmöjligheter i Malmö men Båstad bjöd på två stycken 50 meters bassänger. Dessutom hade Birger ju sitt sommarhus just i Hemmeslöv.”
Marianne Sjöström (Larsson)
”Birgers roll i våra liv har varit stor. Mycket av det som vi lärde oss under de här åren, under Birgers ledning har man burit med sig genom livet. Han väckte mitt intresse för skidåkning, han supportade oss med skolan. Hjälpte till så att vi och andra kom på rätt gymnasieskola. Jag och Flax gick på Petri. 20 meter från simhallen och Birger ställde upp på bassängkanten, direkt efter att vi slutade skolan. Vi behövde inte ha håltimmar innan träningen. Sanslös service, helt enkelt.”
Marianne Stridh (Andersson)
”Jag håller med. Han lärde oss livet, helt enkelt. Ja inte allt förstås - en del av hans egenheter skrattade vi åt. Men vi uppskattade hans kunskaper. Han var en rackare på Ernst Rolf sånger, var fantastiskt allmänbildad och ville oss verkligen väl.. Sen att han såg till att simresorna utomlands blev mer än bara idrott, ja det kan man verkligen uppskatta idag, nu 55 år senare. Kultur stod alltid på programmet när vi var ute och reste.”
Marianne Sjöström (Larsson)
” Jag läste in en fil kand med pedagogik, psykologi. Började jobba som lärarvikarie och startade ett eget utbildningsföretag 1985. Två barn.”
Marianne Stridh (Andersson)
” Jag utbildade mig till mellanstadielärare. Har arbetat med det i många år – med Augustenborgsskolan som arbetsplats. Under mina sista yrkesverksamma år arbetade jag som speciallärare i Oxie.”
Marianne Sjöström (Larsson)
” Min summering av simmarlivet är mycket positiv. Jag minns det med stor värme och kan skylla mycket av mina intressen i livet idag på det vi fick uppleva som simmerskor. Varje dag gör jag saker som jag fick en kick av som simmare. Språk, kultur och annat. Härligt!”
Fakta 1
Marie Nilsson var yngst av alla i det tjejgäng som Birger Buhre tränade. En av två i de här sammanhangen som är födda på 50-talet.
När man kokar ner dessa elva simmerskors medaljskörd på SM och vaskar fram guldmedaljer – så är det sammanlagt sju stycken. Fem guld i lagkapp och två individuella guld.
”Så kom idrotten till Malmö” hette förlagan till Skånsk idrottshistoria. Birger Buhre höll i tio årgångar av denna skrift som redaktör.
”Han lärde oss mycket om livet.” Marianne Stridh om Birger Buhre. ”Ja, ja, inte alls förstås!!!”
Pressläkten på Ronneby Brunn. Strax innan SM-finalerna kväll nummer två – en augustidag 1962. Birger Buhre reser sig upp och håller en egen presskonferens. Hans oneliner denna afton blev. ”I kväll skall vi från Malmö bjuda på simning”. En timme senare hade hans simmarflickor tagit två SM-guld.
”Träningsåren med Birger Buhre – var en lång och kul toppning. Vi pressades inte mycket”, sa Ulla-Christina Lindsjö med en gymnastikdirektörsexamen i bagaget många år senare.
Fler historier och skrönor om Birger Buhre hittar du i årsboken 2006.
Fakta 2
Lagkapperna i de sk Specialsimsätten 4x100m bröstsim, fjärilsim och ryggsim simmades bara under perioden 1961-1967 och på kort bana. I nutidens SM-program i kort bassäng (25 meters bana) finns 4x50m, 4x100m och 4x200m fritt, 4x50m och 4x100m medley.
Birger Buhre på bassängkanten i Malen/Båstad med i vattnet frv. Marianne Stridh, Evy Sätherström, Marianne Sjöström, Ingrid Ahlström, Marie Nilsson och Lisbeth Sandgren.
Så här tyckte de andra
Resterande damer fanns det inte möjlighet att träffa öga mot öga. Det blev snack via telefon istället och så här berättar de andra.
Marie Nilsson (Magnusson)
Född 1951
Ekonom
Fjärilsim och ryggsim som specialitet
SM-medaljer individuellt i fjärilsim
Två SM-guld i lagkapp
Simmade om OS-plats som 13-åring
Jag var yngst av alla Birgers simmarflickor
”Jag var ju allra yngst av alla i Birgers träningsgrupp. Min klasskamrat Kerstin Odgaard hade släpat med mig till Malmö Simsällskaps träning – som åttaåring och ett år senare så satte Birger Buhre klorna i mig. Jag hade lätt att lära mig teknik och tyckte det var vansinnigt kul. Men jag fick inte åka med på så många resor utomlands i början eftersom då var det ju någon av de andra simmerskorna som fick ta hand om mig. Jag var ju så mycket yngre än de andra. Birger hade ju inte den kollen !!! Men efter ett år i träningsgruppen förbarmade sig Ingrid Ahlström om mig och lovade att ta hand om mig när vi åkte till Polen. Sen rullade det på. Visserligen hade det varit lite gnäll i början hemma. Brorsan simmade i Ran och det blev en del snack om att jag skulle simma i lokalkonkurrenten Malmö Simsällskap. Men utvecklingen kom snabbt för mig. När jag var 13 år så fanns jag i svensktoppen och simmade om en OS-plats till Tokyo 1964. Missade med någon tiondel men hur bra hade det varit för lilla mig att åka till Tokyo som 13-årong?? Resultatmässigt blev det medaljer på SM – i kort bassäng och fjärilsim. Två gånger och till detta lagkappsmedaljer.
Jag minns allt det där med stor glädje. Höll på fram till 1967 då plågade astman mig så mycket att jag fick sluta. Tog medicin men trots det – fungerade det inte alls.
Tiden med vår andrapappa Birger var fantastisk. Han var fantastisk på många sätt. Det var ju en unik människa. Vi skrattade både med honom och åt honom. Han var mycket varmhjärtad. Han ville alltid vårt bästa. Såg till att vi fick uppleva mycket. Ställde upp med träning närhelst vi kunde. Ja, jag minns verkligen honom och hans organiserande fru Kerstin som några extraordinära människor.
Efter det att jag hade avslutat min simmarkarriär och tagit studenten - började jag jobba tillsammans med Birger när det gällde Plask och lek-verksamhet. En verksamhetstyp som skulle förbereda barn för simskola och som Birger introducerade i Sverige i början av 70-talet. Det jobbade jag med 3 år för att sedan ta en anställning på statliga Televerket – som det hette den gången. Åtta år på televerket och sedan dags för flytt till Bromölla. Började jobba i ett företag tillsammans med min man. Sen blev det barn och faktiskt mer simning eftersom jag engagerade mig Bromöllas simklubb och fanns med som teknikinstruktör ett antal år. Simmar gör jag fortfarande. Varje dag nästan. Det släpper jag aldrig!
Bild från gamla 25 meters bassängen på Simhallsbadet 1962: Övre raden frv. Kristina Nordvall, Lisbeth Sandgren, Marianne Sjöström, Ulla Christina Lindsjö, Birger Buhre. Nedre raden: Marie Nilsson, Mar
Ulla Christina Lindsjö (Axmon)
Född 1945
Bröstsimmerska
Gymnastikdirektör (numera pensionerad)
2 SM-guld, 2 SM silver 3 SM-brons i lagkapp
Birger var som en folkbildare för oss.
”När jag var tre år hoppade jag från bryggan på Limhamns Saltsjöbad och mamma satte mig omedelbart i simskola. När jag var sex år började simma i Limhamns Simsällskap. Min första tränare var Birthe Levin. En danska. När simhallen öppnade 1956 gick jag över till Malmö Simsällskap och gjorde SM-debut i Eskilstuna, ute i ån – året var 1958. Jag var som bäst 1959-60 men höll på till 1963. Ja jag gjorde ett SM 1964 – i livräddning men som 18-åring var simkarriären över.
Fast det blev mycket simning ändå. Birger Buhre ordnande sommarjobb till mig som simlärare på Malens havsbad. Det höll jag på med under sju somrar. Träningen blev lidande under sommarperioden men jag simmade under vintersäsongen.
Jag minns med värme kontakten med Birger Buhre. Han såg till att vi fick göra mer än bara simma. Vi skulle uppleva. Vi skulle lära. Kultur, utflykter och annat som vi burit med oss resten av livet. Jag tror att alla vi simmartjejer tycker likadant. Birger var en folkbildare. När det gäller simningen så hade vi fått en bra grund av MS-tränaren Curt Runefjord. Curt tog det tuffa jobbet med oss. Birger var mer finliraren med toppning och teknik. Jag har tänkt mycket på det i efterhand.
Efter gymnasiet på St Petri blev det GCI i Stockholm. Gymnastiklärare och första tjänsten blev som utbildare på Seminariet i Kalmar, där jag i min tur utbildade lärare. Sedan blev det lärare på särskolan i Malmö. Bra arbetstider där som passade mig som småbarnsförälder. Sen blev det gymnastiklärarjobb i på gymnasiet, Petri och Pildammsskolan och när skolorna på Rosengård växte upp så började jag på Värner Rydénskolan.
Jag flyttade bostad till Vellinge och sedan till Ljunghusen. Därmed flyttade jag också arbetsplats till Vångaskolan i Vellinge. Där var jag i 22 år innan det blev några år som lärare som avslutning i Trelleborg. Har alltså jobbat mig söderut jobbmässigt hela livet. Flyttade från Skåne 2009 och hamnade i Habo, på gränsen mellan Småland och Västergötland. Idag tittar jag ut över Vättern varje dag och trivs med livet.”
SM i Göteborg 1962 – Svenska mästarinnor på 4x100m bröstsim – Frv. Lena Ström, Ulla Christina Lindsjö, Marianne Sjöström och Lisbeth Sandgren
Lisbeth Sandgren (Kronvall)
Tre-SM guld lagkapp 4x100m bröstsim
SM-Finaler individuellt bröstsim
Sjukgymnast (numera pensionerad)
Född 1947
Birger knäppte ”glädjetider” på oss.
”Jag är född i en riktigt idrottsintresserad familj. Fjärde flickan av fem möjliga. Mamma Signe var gymnastikdirektör och sjukgymnast och hade DM-tecken i prisskåpet. Pappa också aktiv idrottare. Vi hade bott några år i Lysekil och när vi kom tillbaka till Malmö behövde jag något att göra och då blev det simning. Slussade in i simningen med hjälp av simtränare i Malmö Simsällskap som Tore Håkansson och framförallt Kurt Runefjord. Tore kanske inte riktigt såg min talang men Kurt noterade den direkt och såg att jag kom i rejäl träning. Han var omtänksam och brydde sig verkligen om oss. Det var ingen dunungeträning direkt utan vi fick jobba hårt - sedan hamnade jag hos Birger Buhre. Det gick ganska snabbt för mig att komma ner i tider (jag måste haft talang). Birger var snällare i sin träning. För honom var det viktigt att vi tyckte att det var roligt hela tiden hellre morot än piska – var hans filosofi. Han ansåg att vi inte skulle träna för mycket. En del av hans motivationsarbete var att knäppa för ”bra tider” på oss i bassängen - glädjetider kallas det på simmarspråk.
Birger hade ju massor med idéer. Varje gång han åkte utomlands på simresor eller på reportageresor kom han hem med nya idéer. Isometrisk träning var en sådan sak. Vi stod nere i källaren på Simhallsbadet och jobbade med det. Tyckte ibland att det var fånigt men i backspegeln kan jag tycka att mycket av det han hittade på var klokt och långt framme.
Jag som är lite lugn i mig själv kunde ibland bli lite irriterad när Birger blev för stirrig och upphetsad. När han fimpade i biffarna på caféet på simhallen då var han inte att leka med……..
Men han gav så mycket och han var så mån om oss. Skulle vi simma i Lund på DM fick flickorna minsann bo på Grand., andra fick åka tåg fram och tillbaka och äta korv på gatan. Vi satt och njöt vid vita dukar. ”Flickorna skulle ha det bra” så simmar dom bättre - tyckte Birger.
Jag tog studenten 1966 – då slutade jag med simträningen. Ganska snart märkte jag att vikten stack iväg om jag inte tränade. Just det där att träna och få hålla sig i form är något som jag har tagit med mig från simningen. Har lyckats hålla mig i form i alla .
Började plugga till sjukgymnast Gick i mamma Signes fotspår. Var klar med det 1969. Sedan var det in i någon form av ekorrhjul. Jobbade på lasarettet i Lund, fick barn i mitten och slutet av 70-talet. Jobbade på vårdcentraler. Sedan gjorde jag ett lappkast – flyttade till Seychellerna.
1990-92 arbetade jag som biståndsarbetare på Seychellerna. Simmade och snorklade efter jobbet. En klart dräglig tillvaro. Kom tillbaka till Sverige och tog mig ut i världen en gång till - mellan 1999-2001. Då med arbete på Kanarieöarna. Sjukgymnastik för SAF-företagen. Tillbaka till Sverige 2001, arbetade på Previa i Landskrona och Helsingborg för sedan ta en sista runda inom företagshälsovården innan pensionen.
Där är jag nu sedan några år. Saknar inte jobbet även om jag älskar att ha saker på gång. Men jag saknar kunderna och patienterna. Jag tillfredsställer dessa lustar med att fortfarande vara ledare på Friskis och Svettis.
Simningen gav mig mycket. Förmågan att träna. Någon kallade mig en gång självplågare. Jag minns också med värme alla resor vi fick uppleva inom och utomlands. Jag har också stor glädje av att jag har lyckas hålla formen under alla år.”
Marianne Sjöström skall snacka i SvT med Birger Buhre och Bengt Bedrup – efter segern på 200 m bröstsim vid SM i Ronneby 1962
Eva Nordin (Nordh)
Född 1944
SM-silver i lagkapp 4x100m ryggsim
Ungdomslandslagssimmerska
Tränarna brann för sin idrott
”Jag började simma som 12-åring och då i Limhamns Simsällskap. Kompisen Ulla Christina Lindsjö lockade över mig till Malmö Simsällskap och där hamnade jag i träning för Curt Runefjord och sedan Birger Buhre. Två herrar som verkligen brann för sin idrott.
Min pappa kom från Norrland och hade bakgrund som skidåkare och orienterade och supportade mig mycket med simningen. Han blev kompis med Birger Buhre och det var många kvällar han, Birger alltså, dök upp här på vägen hem till Tessins väg – vi bodde på Regementsgatan – och diskuterade simning med pappa. Gärna tillsammans med en whiskey. Jag bodde som sagt på Regementsgatan först och sedan på Rönneholmsvägen – men avståndet för Birger var ju ungefär lika på den adressen!!!. Jag gick på Kommunala Flickskolan, det som sedan kom att kallas Fågelbacksskolan eller Tandborsten i folkmun.
Jag utbildade mig till Biomedicinsk analytiker och har jobbat omväxlande i Malmö och Lund.
Jag har ett antal riktigt bestående minnen från simtiden. – bl.a en filminspelning i Ängelholm. En PR-film om simning som sedan visades i skolorna runt om i landet. Jag minns SM-resorna och spänningen runt detta och så minns jag med speciellt intresse när jag fick simma i det svenska ungdomsladslaget. Vi var på landskamp i Lillehammer och mötte Norge.
Efter simperioden har det inte blivit så mycket idrott. Golf har stått på programmet men sedan ett tag så har denna idrott ersatts med bridge. Lite lugnare och mer tillbakalutat. Utövar detta mestadels på min bostadsort Lomma. ”
Curt Runefjord och Marianne Sjöström vid DM i Ängelholm 1960. Pluto hade precis blivit Skånsk mästarinna på 400m fritt och fick ett omnämnande i Sydsvenskan och kallades ”Ett löfte”. 14 år ung.
Curt Runefjord - En viktig person i sammanhanget!
Curt Runefjord var tränaren som de allra flesta av ”Birgers simmarflickor” fick en grundutbildning hos. Viktig person för utvecklingen är alla ense om. Curt slutade med simningen i början av -60-talet för att studera vidare och kom under senare delen av sitt yrkesliv till Vellinge Kommun som drätselchef. Fortfarande vid hög ålder (född 1928) håller han igång och leder grupper på Formtoppen – gymmet nere på Näset. Kolla gärna intervjuer med honom på Sydsvenskans hemsida.
Birger skröna nr 128 eller ?
Birger var dyr i drift med en del saker. Tidtagarur var i början på 60-talet dyra rackare. Minerva var det bästa märket. Ofta när Birger skulle dela ut sk. bensparksplattor eller snarare kasta i den till sina adepter så följde klockorna med i kasten. Det var mer än en gång som simmerskorna fick dyka ned på 4 meters djup och plocka upp Birgerklockor som sedan fick lämnas in på torken. Dåtidens saltvatten i Simhallsbadet var ju dessutom aggressivt mot allt material i simhallen
Birger skröna nr 166
Eftersnacket till träningen skedde ofta i Simhallsbadet kafé. Dit tog sig Birger så ofta han kunde. Dåtidens fik var ju stora rökrutor. En kopp kaffe och en cigg. Oftast fanns det askfat på borden om det inte fanns det så askade Birger på golvet men skulle cafébossen Wadenhorn som kallade sig Källarmästare – passera bordet hamnade askan gärna i kaffekoppen istället. Birger ville ju sköta sig. Kaffe smakade ju inte sämre för det….
Agneta Samuelsson vann inga simmedaljer men blev framgångsrik squashspelare och vann SM-guld i den idrotten.
Agneta Samulesson
Ingen simmedalj på riksnivå men väl individuell svensk mästarinna i squash 1981.
7 Sm-guld i lag i squash
Född 1950
Banktjänsteman
Ingen simmedalj men svensk mästarinna i squash.
”Jag fick i rivstart in i simningen. Jag började dock senare än många andra. Var tio år när jag satte gång. Kom via Kurt Runefjords grupp snabbt till Birger Buhres träningsgäng. Var med hela tiden fram tills Birger la stoppuret på hyllan. Då anslöt jag till Lars Erik Paulssons träningsgrupp. Simmade i den tills 1969 då jag slutade. Var med i Landskrona 1969 när Malmö Simsällskap blev första klubb utanför Stockholms som blev bästa SM-klubb.
Under några år så blev det inte mycket idrott, alls. 1969-72 till var jag inaktiv men då var det en kompis som drog med mig till Öresundshallen och Squash-spel. Jag fastnade direkt och mellan 72 till 76 blev det massor med squash. 1976 kvalade jag in i landslaget första gången. Spelade i Malmö, omväxlande i Öresundshallen och Triangeln. Totalt blev det sju SM-guld i lag och som kronan på verket SM-guld individuellt 1981. Då var jag 31 år gammal. Efter det blev det ytterligare två år på squashplanerna.
Har ju utövat två individuella idrotter. Simningen som ung och squash som något äldre och mer mogen. Bägge idrotterna med sin charm. Jag lärde mig att träna i simningen det hade jag nytta av det sedan under hela squash-karriären.
Fick resa mycket under senare år. Deltog i tre VM även om det inte var så framgångsrik. Svensk squash höll varken då eller ida den kvalitet som andra racketsporter gjorde eller gör.. Men kul upplevelser och oceaner av erfarenheter har man fått sig till livs. Idrotten lärde mig fokusering och uthållighet. Något som jag har haft nytta av inom yrkeslivet. Ett yrkesliv som har hållit mig inom Handelsbanken under alla år. Drygt 40. Med arbete på bankkontor och som controller. Ett bra och omväxlande arbetsliv som jag minns med glädje nu när jag har haft två år som pensionär.”
Evy Sätherström
Född 1947
Två SM”-guld i lagkapp
Lärare på mellan och högstadiet
Boende i Ystad sedan många år
Birgers rökning blev en barriär
”Jag kom som 10-åring till Malmö från Uddevalla. Lärde mig simma också i den vevan och kom året efter – dvs. 1958 till Malmö Simsällskap som 11-åring. Curt Runefjord blev min tränare. En man som jag minns att jag verkligen såg upp till. Han fick oss att träna riktigt rejält. Lyckades ständigt motivera oss att plocka ut det mesta och överträffa oss själva. Jag gillade den tiden. Var då och är fortfarande en riktig tävlingsmänniska.
Sedan slutade Curt och jag kom över till Birger Buhre och hans träning. Inte samma sak tyckte jag. Har funderat på varför – så där i efterhand. Men det var nog så att jag inte såg upp till honom på samma sätt som till Curt. Jag tyckte inte om hans rökning , det blev litet av ett hinder för mig.
Men vi fick vara med om en hel del roligt och spännande. Bra träningsläger minns jag i Ronneby, Hemmeslöv och Båstad.
Jag slutade tidigt. Redan när jag gick i första ring så lade jag baddräkten på hyllan. Tog studenten 1968 – den sista ”riktiga studenten” och sedan blev det Lärarhögskolan och studier till mellanstadielärare. Senare vidare studier till speciallärare och därefter adderade jag ytterligare ämnen så jag kunde undervisa på högstadiet.
Idrotten har gett mig en bra grundkondition. Jag har varit lite av periodare när det gäller träning. Simmar i Nystrandsbadet under sommaren och ibland får jag ett ryck att gå på gym. Men jag är som människan är - lite lat av naturen.”
Birger i Malmö Simsällskaps klubbrum- planerande nästa veckas träning. Till vänster Marianne Sjöström till höger Marie Nilsson
Ingrid Ahlström
Född 1947
Tre SM-guld i lagkapp – ryggsimmerska.
Sjuksköterska
Boende i Malmö hela livet
Rom-OS gjorde mig till simmerska
Dagen efter OS i Rom 1960 sa min mamma – ”I morgon skall du simma Ingrid”. Så blev det. Vi gick ned till Malmö Simsällskaps träning och jag skrevs in. Fick vara med på klubbträningen som det hette, onsdag/söndag. Ganska snart fick Birger Buhre upp ögonen för mig och så plockades jag upp i hans grupp. Det hjälpte kanske lite att min pappa – som jobbade på bank och Birger hade varit kompisar i skolan. Men snabbt gick det och 1963 som blev jag svensk mästarinna i lag för första gången. Jag hade börjat simkarriären ganska sent. Tretton år var ju gammalt för att starta med simning – åtminstone på den tiden.
Det var kul att träna för Birger. Han var ju en udda person. Annorlunda helt enkelt men snäll. Kanske för snäll. Hade han varit tuffare hade nog jag jobbat mer i bassängen. Det har jag tänkt på efterhand. Jag var lite lat och kom nog aldrig ifatt min talang.
Sedan fanns det ju konkurrens i gruppen och det märktes. Ett gäng tonårstjejer som skulle platsa in i lag och tampas. Det var tufft ibland.
Jag simmade till jag var 17 år. Då blev det Hvilans folkhögskola, Yrkesskolan och sedan Sjuksköterskeskolan i Kristianstad. Sjusköterska hade jag bestämt mig för att bli redan som sjuåring. Det har jag jobbat som fram till jag fyllde 69 år. Nu har jag slutat sedan ett tag. Slutade simma gjorde jag för att jag träffade en kille som jag tyckte man skulle lägga tid på. Därav det tidiga stoppet vid 17 års ålder. Sedan jag slutade har jag inte varit i en simhall. Konstigt faktiskt. Jag har inte heller tränat sedan dess. Vilat mig i form skulle man kunna säga.
Minns simmartiden med storglädje. Den uppfostrade oss verkligen. I de tuffa åren mellan 13 och 17 tränade vi. Det var bra. Då hittade vi inte på annat. Sedan har simningen gett mig vänner för livet. Vi är ju ett gäng som fortfarande träffas och trivs med varandra. Det som jag kanske ångrar lite, var att jag inte tog simningen mer på allvar. Jag hade mer talang än jag fick utlopp för.
Bild från 1962 – fr.v Marianne Stridh, Ulla Christina Lindsjö, Marianne Sjöström och Ulla Thorn Johnsson
Ulla Thorn-Johnsson (Olsson)
Född 1944
Två SM-silver och tre SM-brons i lagkapp
Medlem i landslaget på EM 1962
2 landskamper
Gymnastikdirektör
Simningen gav mig ett yrke
”Jag bodde på Fersens väg som barn. Mittemot Petriskolan. När simhallen byggdes 1956 blev det naturligt att söka sig dit. Min mamma hade tidigare kört mig och mina kompisar till Lund och låtit oss bada där. Simma kunde jag så det var bara att sätta igång i Malmö Simsällskap. Jag var 12 år när jag började simma. Jag minns inte riktigt vem som tog hand om mig i början men en sommar så deltog jag i en simtävling i Falsterbokanalen och då fick man upp ögonen för mig på riktigt. Då blev det både träningsläger i Forsakar och därefter regelbunden träning. Min tränare då var Kalman von Henzelmann och efter det så kom Curt Runefjord upp på kanten och tränade oss. Det var bra och tufft. Mina föräldrar var intresserade av simningen men mer åt det måttliga hållet. Hur det sedan gick till när jag började träna för Birger Buhre minns jag inte riktigt.. Men jag minns att jag tränade på morgonen – på Simhallsbadet och Birger ringde min rektor för att få mig ledig från morgonbönen i Johannesskolan. Den bönestunden startade exakt 08.01 och den fick jag slippa efter Birger telefonsamtal. Detta och mycket annat engagerade Birger och också hans hustru Kerstin sig i. Omtänksamma människor som verkligen ville vårt bästa och som följde mig långt upp i åren.
När jag var 18 år så kvalade jag in till EM-laget i Leipzig 1962. Simmade i det svenska lagkappslaget på 4x100m fritt men bara i försöken. I finalen fick jag inte vara med. Förutom EM-62 så fanns jag med i två upplagor av 6-nationersimningarna. I Rotterdam och Göteborg (Reds anm. Sex-Nationers var en TV-sänd simtävling som hade sin premiär i Malmö 1961)
Jag hade börjat skolan som sexåring det betydde att jag tog studenten som 18-åring och sökte in till GCI som det hette då (numera GIH) och kom in på skolan. Det fick jag reda på under EM i telegramform. Bengt Bedrup som var TV-kommentator tillsammans med Birger uppmärksammade det.Det var så mina föräldrar kunde höra det hemma framför TV.
I Stockholm och på GCI fortsatte jag träna under ett år. Stockholms-tränaren Bosse Alm hjälpte mig med träning ute på Bosön. Han hämtade mig på skolan och sedan åkte vi ut på Lidingö och tränade. Men efter det blev det inte mycket till simning. Efter examen på GCI 1964 började jag som gymnastiklärare. Arbetade först på min gamla skola - Johanneskolan och sedan blev det Fågelbacksskolan, Petri och Latinskolan.Efter barnledighetbörjade jag arbeta nere i Höllviken. Detta gjorde jag fram till 1994. Jag bor ju sedan många år där nere.
Jag slutade arbeta i skolan som 50-åring då familjen flyttade utomlands. Först bodde vi i England under några år och därefter i Tyskland. Jag följde min mans arbete helt enkelt.
Jag har hållit igång både träning och idrottsengagemang med golf. Är fortfarande starkt engagerad i Ljunghusens GK.
Jag minns simningen som någon stort och varmt. Birger och hans fru Kerstin minns jag med en speciell värme. Simningen gav mig mitt yrke. Jag kom in på GCI mycket pga. extrapoäng för idrotten – så simningen har gett mig mycket av mitt liv.”
Ann Kristine Nyström
Född 1949
Ursprungsklubb Kristianstad SLS
Sm-guld och SM-brons i lagkapp
Svensk Ungdomsmästarinna
Jobbat i reklambranschen som projektledare m.fl. uppgifter
Bor i Mjällby
Dagens elitidrott tror jag inte på
”Det var min Malmö-kompis Kerstin Odgaard som lockade med mig till simningen i Malmö. Jag kom ju från Kristianstad SLS och den första tränaren, militären KG Nilsson hade ju fått mig till svensk ungdomsmästarinna och sedan var det dags att ta steget över till Malmö för att platsa in i deras duktiga SM-lag. Men från första början hade jag lärt mig simma ute i havet vid Yngsjö. Sju grader i vattnet och simskola, det var fostrande. Mina föräldrar hade sommarhus där ute.
Pappa var byggmästare och när han fick jobbet att bygga simhallen i Kristianstad, 1956, blev det mycket bad där för mig. Ganska snart hamnade jag i den nya simklubben KSLS. Men som sagt som 15-åring bar det av till Malmö. Det innebar att jag inte fick träna kvar i Kristianstad. Jag blev portad, helt enkelt. Det betydde att jag bara kunde simma på helgerna, i Malmö. Tog tåget direkt efter skolan på lördagmorgonen, 11.40 för att träna i Malmö lördag och söndag. Inte mycket träningstid för att kunna utvecklas! Minns att jag var jättesugen på träning varje vecka när jag kom till Malmö. Hade jag haft mer träningstid hade jag nog kunnat bli bra. Minns en gång när jag följde med Birger upp till Kvällsposten. Det var på den tiden som han fortfarande hade ett arbetsrum där. Han fimpade i papperskorgen, skrev en krönika och jag satt och läste läxor och plötsligt började det brinna i papperskorgen. Då blev det liv i bygget. Minns också fina och roliga resor. Har mycket positivt med mig av simningen. Fast idag är jag klart kritisk hur elitidrotten har utvecklats – vilka träningsmängder man måste lägga ned för att lyckas. Har dom verkligen roligt nuförtiden? Kan man undra?
Efter studenten skulle jag ut i vida världen – tänkte jag. Det blev tåget till Helsingborg och dagen efter fick jag ett jobb i reklambranschen. Jag hade börjat skolan som sexåring och tog studenten som artonåring. Sedan har jag jobbat i den branschen varje dag med olika arbetsuppgifter, projektledare, produktionschef mm. Har varit med om att få hem Guldägg och haft ett riktigt bra yrkesliv.
Pensionerade mig som 63-åring och flyttade till vårt hus i Blekinge för att testa livet här. Har blivit kvar och trivs som – ja, njuter varje dag.
De fanns fler
Sen fanns det ytterligare en handfull simmerskor som fanns med under de här pionjäråren i Simhallsbadet i Malmö - samtliga SM-medaljörer i lagkapp:
Namn som Marianne Ekdahl, Eva Palm, Lena Ström, Anita Warnholtz och Kristina Nordvall - men om dessa och andra kanske vi kommer tillbaka till 2019 när Malmö Simsällskap firar 150 år – Malmös äldsta idrottsförening.
Till slut
Birger Buhre var en mångfacetterad människa. En annorlunda spelare i vår herres hage. Det finns säkert anledning att komma tillbaka och skriva om detta en annan gång och behandla något annat ur hans intressanta liv.
Här har vi nu tittat på honom genom hans simmerskors ögon. Vi kan summera deras intryck som positiva. Ja många anser att minnet är, mycket positivt. Man har fått en ungdomsperiod med starka minnen och med framgångar inom idrotten. Lärdom och livskunskap tillika – ja då blir essensen av minnet – gott!
Fakta 3
SM-medaljerna i lagkapp 1961-1967 för Malmö Simsällskap
Guldmedaljer
1962 4x100m bröstsim: Marianne Sjöström, Lena Ström, Lisbeth Sandgren, Ulla Christine Lindsjö
1963 4x100m bröstsim: Marianne Sjöström, Evy Sätherström, Lisbeth Sandgren, Ulla Christine Lindsjö
1963 4x100m bröstsim: Marianne Sjöström, Evy Sätherström, Lisbeth Sandgren, Kristina Nordvall
1964 4x100m ryggsim: Marianne Stridh, Marianne Ekdahl, Marie Nilsson, Ingrid Ahlström
1965 4x100m ryggsim: Marianne Stridh, Ann-Christin Nyström, Marie Nilsson, Ingrid Ahlström
Silvermedaljerna
1961, 4x100m ryggsim: Marianne Stridh, Ulla Thorn-Johnsson, Ulla-Carin Lindsjö, Eva Nordin
1963, 4x100m ryggsim: Marianne Stridh, Ulla Thorn-Johnsson, Ulla-Carin Lindsjö, Ingrid Ahlström
Bronsmedaljerna
1961, 4x100m bröstsim: Ulla Thorn-Johnsson, Anita Warnholtz, Ulla Christine Lindsjö, Eva Palm
1961 4x100m fjärilsim: Marianne Sjöström, Ulla-Carin Lindsjö, Anita Warnholtz, Ulla Thorn-Johnsson
1962 4x100m fjärilsim: Marianne Sjöström, Ulla-Carin Lindsjö, Lena Ström, Ulla Thorn-Johnsson
1965 4x100m fjärilsim: Marie Nilsson, Marianne Sjöström, Ingrid Ahlström, Ann Christine Nyström
1967 4x100m fjärilsim: Marie Nilsson, Gunilla Jonsson, A-K Nyström, Kerstin Odgaard
Fotnot 1: Vid skrivandet av denna text är det några simmerskor som vi inte har kunnat spåra! Om någon kan hjälpa till med att ge oss information om detta vore vi väldigt tacksamma. Det gäller: Marianne Ekdahl, Eva Palm, Anita Warnholtz och Kristina Nordvall. Skicka gärna en mejl till Bo Hultén om detta - bo.hulten@telia.com
Fotnot 2: Vill du läsa mer av samma skribent och om Birger Buhre så kan du läsa här - Birger Buhre simledaren.
Michael Ljungberg skrev en artikel om Birger som sportjournalist. Den texten kan du också läsa här - klick