Senare tiders Hasse Chrunak har naturligtvis satt starka avtryck i simningens historia, med en framgångsperiod av sällan skådat slag i tävlingsbassängerna. Bertil Sällfors är en annan profil, vars minne kommer att omhuldas.

På bassängkanten finns ledare som Sten Hellqvist, som var den som fick svensk simning att träna hårt under 50 och 60-talet - men här på SIMMA - vill vi peka ut en man, en person som har betytt kanske mer för simning i vårt land och internationellt, än någon annan - nämligen Erik Bergvall. Det är om honom denna artikel handlar om.

Den störste ledaren - de första hundra åren..........

Svensk simning har en brokig historia. Många är de personligheter som har flutit förbi de första 100 åren av förbundets existens. Att kunna, ens en gång, bara katalogisera och skriva om någon promille av dessa personligheter och människor låter sig inte göras. Att ta sig friheten att peka ut den störste simmaren, störste tränaren, bästa simskoleinstrktören under dessa år - är en helt omöjlig uppgift. Men vi skall åtminstone försöka peka ut de allra störste ledaren och föregångsmannen inom vår idrotts långa historia och denna mannen är enligt mitt förmenande - Erik Bergvall. För dagens generation av simfolk kanske en helt okänd och för länge sedan bortglömd person, men för den som har kikaren öppen för en blick under hela 1900-talet faktiskt den helt givne personen när man skall utse - Svensk simnings störste under 100 år. 

Erik Bergvall föddes som ett av åtta syskon i Väster-Färnebo, Sala 1880. Som åttaåring kom han till Uppsala, en stad som alltid skulle prägla hans liv och leverne. Pappan varvid den här tiden sjuk och dog redan när Erik var 10 år och efter faderns död så var det tuffa år som gällde för den den unge Erik och hans stora familj. 

Bergvall-fakta
Namn: Erik Bergvall
Född 7 april 1880
Död  4 februari 1950

I sina memoarer "Vid målsnöret" från 1945 skriver han: ""Långa tider kunde vi leva på hårt bröd, som doppades i kaffe och med potatis och salt och ibland bara endera, när specerihandlaren inte ville kredit längre. Våra magar tränades att smälta födan till det yttersta. Det kunde gå åtskilliga dagar i sträck, som jag inte hade avföring, därför att tarmarna ältade cellulosan tills det inte fanns något smältbart kvar i den."

Hans första förenings och idrottskontakter kom i gymnasiets frivilliga gymnastikförening, men redan som 11 åring var han med på en skidtävling 1892. Detta var en av de allra första tävlingarna som Skidfrämjandet arrangerade och unge Erik var en av dess deltagare. Pionjär var han också inom svensk sjukhusvård. Bergvall var den andre personen i landet som opererades för blindtarm och försynen gjorde att läkarkonstens utveckling tajmade den blivande store idrottsledaren sjukdomshistoria. De första kontakterna med det våta elementet fick Erik i den sk Lusasken i Svartbäcken. Lusasken var egentligen benämningen på den del av kallbadhuset, där allmänheten kunde bada gratis i Fyrisån. Men på badhuset fanns också en avdelning där man "höll rent och snyggt" och där det fanns chans till trampolinhoppning och det var just där som Erik och hans yngre bror Sven gjorde sina första erfarenheter som simhoppare under den gamle simläraren Eckmans ledning. Ganska snart tog man också med sig den yngre brodern Harry och lärde honom hoppa från tornet innan han kunde simma. Den ene av de mer erfarna bröderna stod uppe i tornet och tvingade ner Harry och den andre låg i vattnet för att fånga upp småsyskonet. Kanske ingen pedagogik som skulle gå hem i dagens simskola, men ack så effektiv.


Bergvall-uppdrag 
Sekreterare i Stockholms Kappsimningsklubb 1897
Var med i RF:s första styrelse 1903-1918
Sekreterare i Svenska Olympiska Kommittén från 1906
FINAs förste ordförande 1924-28
LEN:s förste ordförande 1926-
Sekreterare i Svenska Simförbundet 1904-1908
Ordförande i Svenska Simförbundet 1908-1932
Hedersordförande i Svenska Simförbundet
Stadionchef i Stockholm 1916-1945
 

Mer vetande om Bergvall
Aktiv idrottMålvakt i IFK Stockholms fotbollslag som förlorade SM-finalen 1903 mot Örgryte IS. Olympisk brons medaljör i vattenpolo 1908.

Skrivande
Tidningen Nordiskt Idrotslif - 1898-1918 (chefredaktör och ägare från 1910)
Sportjournalist på Stockholms Dagblad, Stockholmstidningen, Nya Dagligt Allehanda

Hans skrivande bana startade 1897, med en tidning som kallades Sport och som var en publikation som spriddes bland de svenska IFK-föreningarnas nät. Men ganska raskt rekryterade Clarence von Rosén honom att ta hand om den nystartade idrottstidningen "Nordiskt Idrottslif". Bergvall gav sedan ut denna tidning under dryga 20 år, med ett kort mellanspel för Idrotts-Tidningen 1903-04.Det var under den här tiden som Bergvall alltmer började närma sig den spirande svenska idrottens maktcentrum. Den första generationen av svenska idrottsledare leddes av Viktor Balck, av många kallade den svenska idrottens fader. Bergvall tillhörde den andra generationen. Den organiserade generationen och följaktligen var Bergvall med i denna.  Det hela hade börjat med att industrimannen J Sigfrid Edström hade skissat på en riksorganisation för idrotten i Sverige och Bergvall skrev en kritisk artikel mot hans tankar. Klok som Edström var bestämde han sig för att knyta Bergavall till sig istället för att ha honom som arg journalist, emot sig.

Detta var en start för en nationell och internationell ledargärning, som varade i 50 år. En gärning där simningen eller rättare sagt simsporten, för det var simhopp som var Eriks speciella skötebarn inom vår idrott, drog oerhört mycket nytta av Bergvalls stora och breda kunskap.

Efter journalist-åren växlade han över till en professionell gärning inom idrotten, något som var mycket ovanlig under den här perioden. Bergvall blev chef för Stockholms Stadion. Att man som ledare kunde försörja sig på en binäring till idrott var knappast tillåten med de rådande amatörreglerna och etiken föreskrev att alla idrott skulle vara rensad från professionella inslag också på ledarsidan. Men  som Stadionchef lyckades han utomordentligt att balansera på reglernas och etikens smala lina.

Stadion var när Bergvall fick jobbet eller rättare sagt tvingades på jobbet - ett konkursbo. Ett ekonomiskt råttbo som var i Statens ägo. Med stora skulder och en verksamhet som inte var värd namnet. Ett löfte till Edström, som var ordförande i Stadion, om att stanna två tre år och sparka igång verksamheten tills den gick på plus, blev istället till ett 30-årigt livsverk för Bergvall. Från 1916 till 1946 arbetade han på Stadion och efter lämnade vid sin avgång en rejäl summa pengar som hade intjänats under alla de arrangemang som han lockade till arenan.

När Bergvall intog arbetet som Stadionchef trodde man att han skulle överge simningen. Men han behöll positionen som Svenska Simförbundets ordförande till 1932 och långt in på 40-talet arbetade han med simningen ideellt. Som prisutdelare och åskådare fanns han på SM under sommaren till åren innan sin död och hans stora epos om simningen, " Boken om simning" utkom 1948 och har varit kanske det viktigaste heltäckande verket om simning, skriven på svenska, fram till våra dagar.

Hans engagemang och inflytande i simningen var oerhört under åren 1903 till 1940 och man kan med fog påstå att att han under tre, nästan fyra decennier var världssimningen mäktigaste och mest respekterade person. När man idag läser hans skrifter mellan 1900 till 1950 märker man att hans många gånger kvicka penna var massor med år före sin tid. Visserligen finns det ett och annat snedsteg i synen på kvinnor och andra raser förmåga att utöva idrott, men till ytterligheter gick det aldrig och hans imponerande skrivningar om Greta Johanssons och hennes insatser förlåter det mesta och hans avböner när det gäller sina skrivningar om Berlin-olympiaden, likaså.